Vommedal, den gamla byn

Historik författad av Thure Bjerrhede, publicerad i hembygdsgillets skriftserie nr 10 1999

Enligt ortnamnsforskningen är Vommedal det äldsta påträffade by – eller gårdsnamn i Kållereds socken. Enligt Styffes ”Unionstidens historia” nämns byn redan 1396. Namnets stavning har varierat genom åren, den första vokalen har skri­vits med a, o å och rent av med ae. Stavningen med a har gjort att nam­net förknippats med den så kallade ”Wamba-stenen”, ett gammalt gränsmärke som nämns i äldre handlingar, men som ej kunnat återfin­nas. Sambandet mellan gränsstenen och bynamnet anses dock tvivel­aktigt.

Man inser lätt att platsen för byn tidigt lockat till bosättning, den gamla byn låg sammangyttrad omkring Olas väg. Den omgavs av höjdsträck­ningar mot norr, öster och väster, men öppnade sig mot söder. Byns närmaste åkrar sluttade svagt mot söder, ner mot Hagabäcken. Genom byn rann en mindre bäck, nu till största delen kulverterad, som faller ut i Hagabäcken. Den gamla tidens stora landsväg, numera Streteredsvägen, gick mellan byns hus och åkrar. Bosättningens läge har säkert valts med omsorg.

Till Vommedals by hörde även de så kallade ”Kärrängarna”. De sträckte sig från Gamla Riksvägen till Ävabäcken. Varje gård i Vommedal hade ett skifte där, och varje skifte hade parallella gränslinjer ända till bäcken. När denna uppgrävdes och rensades fick de sanka ängarna bättre av­lopp och kunde brukas som åkermark. Enligt förutnämnda källa (Styffe) skall Vommedal ha ägts av det danska riksrådet Abraham Brodersson, på sin tid Nordens rikaste man, men som 1396 skänkte byn till unionsdrottningen Margareta, vars gunstling han var.

Vommedal bestod av två hela mantal eller hemman, Västergår­den och Östergården samt därtill 1/4 mantal Lilla Vommedal, alltså tillho­pa 2 1/4 mantal. Västergården var frälsehemman, Östergården och Lilla Vommedal skattehemman.

Att besitta ett frälsehemman innebar att grundskatten, eller räntan som den kallas i jordeboken, erlades till en adelsman (efter 1723 även till ”en adelsmans vederlike”), medan räntan från skattehemmanet tillföll Kro­nan.

l Vommedal inkvarterades den svenska delegationen som 1603 förhandlade med danskarna i Flabäck, den bäck som då utgjorde gräns mellan de båda rikena.

År 1683 fanns bara två bönder, eller åboar som de då kallades, i Vom­medals by. De hette Per och Erik, efternamnen skrevs inte i jordaboken vid denna tiden. Västergården köptes 1649 till frälse av greve Fredrik Stenbock efter 4,5 %, dvs köpesumman var lika med grundskatten kapitaliserades efter denna procent.

Östergården donerades 1651 till överste Robert Stuart, som redan 1652 sålde den till greve Douglas. Tydligen har Östergården återkrävts av Kronan vid 1680-talets stora re­duktion, ty senare går räntan till lön åt kommendanten vid Göteborgs garnison.

Lilla Vommedal upptogs 1683 som en ”Uthiord”, men blev senare, troli­gen 1697, satt i mantal. Enligt 1714 års jordebok hade byn nio brukningsdelar om vardera 1/4 mantal. Åtta åboar fanns då i byn, varav fyra i Västergården och fyra i Östergården, under det att Lilla Vommedal för tillfället var obesuttet. Den årliga räntan, skatten ,utgjorde vid denna tid för ett helt hemman som regel 12 daler 22 ören och 16 penningar.

Ett fåtal undantag med nedsättning eller förhöjning av räntan förekom, i hela socknen hade Vommedal Östergård den högsta pålagan, här var räntan 15:30:16. När storskiftet på inägorna skedde 1783 fanns nio bönder i byn, någon uppsplittring hade således ej skett. Lilla Vommedal ägdes nu av Anders Jonasson på Alegårdsslätt, två av hans söner tycks ha bott på gården vid denna tid. Storskiftet berörde inte byns tomter eller byggnader, den sammanhållna byn fick bestå.

Om storskiftet 1783 gick ganska friktionsfritt blev så inte fallet med det mera genomgripande Laga skiftet som påbörjades 1850. Ägorna var nu genom arv och försäljningar delade och splittrade så att det fanns femton markägare i byn, sex i Västergården, åtta i Östergår­den och en i Lilla Vommedal. Två markägare var utombys, men tretton gårdar med sina byggnader låg inom byns område. Det var säkert både trångt och brandfarligt, en utflyttning ansågs därför nödvändigt.

Det första skiftesförslaget utsattes för hård kritik och tingsrätten uppdrog åt en annan lantmätare att utarbeta ett nytt sådant. Även detta nya mot­togs med många klagomål, men dessa ledde endast till smärre juste­ringar och skiftet fastställdes 1859.

Gårdarna hade oftast namn efter någon tidigare ägare, ett mansnamn i genitivform, såsom ”Jonases”, ”Börjes” osv. Namnet levde kvar långt efter det att den namngivande ägaren var borta och glömd. Laga skiftet innebar en sprängning av det gamla slutna bysamhället. Gårdarna spreds ut längs landsvägen, från den plats där nu Streteredsvägen möter Gamla Riksvägen och därifrån österut mot Stretered till gränsen mot Livered, en sträcka på ca 1 kilometer. Givetvis uppstod tvister om vilka som skulle flytta ut, och om ersättning­en, som byalaget gemensamt skulle bekosta. Ägodelningsrätten följde här den enda möjliga principen; de hus som var i bästa skick och hade lämpligaste läget fick vara kvar.

Kartorna visar att så gott som alla byns byggnader hade tillkommit efter storskiftet 1783. Manhus och djurstallarna var alltid timrade. Det under­lättade flyttningen, de kunde monteras ned och sedan återuppföras stock för stock. Men mycket arbete tillkom, grunder skulle läggas, brun­nar grävas och transporter utföras. Allt arbete taxerades i mans- och hästdagsverken. Husen mättes och beskrevs noggrant.

När det nu blev större tomter för var och en, passade många på att byg­ga till och göra husen rymligare. Hela flyttningen torde ha tagit minst 2 år i anspråk. Av de 13 gårdarna hade fyra favör av att få stanna i byn. Dessa fyra bo­ningshus står ännu kvar på sina gamla platser, om än mycket förändra­de och moderniserade. De fyra är: i Västergården ”Eriks”, senare ”Abrahams”, nu Streteredsvägen 17, Lennart Svensson, av Östergår­darna ”Jonases”, Olas väg 3, Gun Patersson och ”Olas”, Streteredsvä­gen 21, Bjerrhede, samt Lilla Vommedal, Streteredsvägen 25, Stocks.

Nio gårdar fick således flytta ut, av dem fem Västergårdar som fick nya tomter. Längst ut från byn flyttades den gård i vars boningshus, nu rivet, Bussbolaget haft sitt kontor. Ladugården låg där det nu rivna bussgara­get stod. Denna gård kallades ”Tuftet”.

Därnäst låg två gårdar, delar av Bengt Gudmundssons fjärdedels hem­man som splittrades efter skiftet. Den ena vars stora boningshus senare blev kommunalhus, ägdes under fler år av Stiftelsen Samariterhemmet i Uppsala. Jordbruket sköttes så av hemmets kvinnliga elever med hjälp av rättare.

Den andra delen förvärvades av skolläraren och klockaren Olof Holmen och över gick senare till hans arvingar. Denna sistnämnda gård jämte två andra mindre gårdars tomter ”Tildas” och ”Sväs”, har fått ge plats åt servicehemmet Brattåsgården. Den enda utflyttade Västergården som finns kvar är den nedom Brattåsskolan belägna Västergården som tillhör Mölndals kommun och nu hyrs av Studieförbundet Vuxenskolan. Den kallas ”Hanses”.

De fyra Östergårdarna flyttades österut. Längst ut, mot gränsen till Live­red flyttades ”Petters”. Här står boningshuset kvar med adress Strete­redsvägen 43, Ekmans. Denna gård klövs på 1870-talet och en ny gård bildades som efter den förste ägaren fick heta ”Skomakarns”. Ett annat sedan utflyttningen kvarstående hus är Midsommarvägen 8 Carlsson. Denna gård kallades ”Skräddarns”. De två övriga utflyttade Östergårdar­na var ”Börjes” och ”Jönses”. ”Börjes”, nu Streteredsvägen 31, blev helt nybyggd på 1920-talet. ”Jönses” låg mellan nr 29 och 31 på Streteredsvägen. Den brann ned fullständigt en julnatt och återuppfördes aldrig. Markerna såldes till Nik­las Larsson på Högen.

När järnvägen drogs fram på 1880-talet skar den genom Vommedals kärrängar så att en liten del mellan järnvägen och landsvägen avskiljdes. Dessa mindre stycken blev senare tomter bl a åt stationshuset och ett par lanthandelshus och kom så att bilda ett litet centrum i socknen. Vid mitten av 1930-talet fanns i Vommedal endast tre gårdar som ej de­lats eller förminskats sedan storskiftet 1783. De var två Västergårdar, 3/2 ”Abrahams” och 3/3 ”Hanses”, båda på 1/4 mantal, samt Östergården 2/9, ”Jonases” på 11/40 mantal.

Lilla Vommedal var delat på två ägare, men brukades odelat sedan den ene ägaren emigrerat till USA. De mindre gårdarna i byn, som ej var bärkraftiga jordbruk, var vid denna tid antingen utarrenderade till de större gårdarna eller hade innehavarna andra inkomstkällor vid sidan av jordbruket.

”Tuftet” köptes omkring 1930 av mölndalsåkaren Birger Yhr, som lät stycka den till tomter. Största delen förvärvades av trädgårdsmästare Oscar Larsson, som på platsen för nuvarande Kållereds centrum anlade Solängs plantskola. Efter kriget kom jordbrukets stora rationalisering och mekanisering. Det krävde större arealer. Byns gårdar arrenderades efterhand av ett par yngre bönder, Sven Eriksson i Östergården och Sven Svensson i Väs­tergården. De skötte, förutom sina egna gårdar, i stort sett hela byns åkermark till dess att jordbruket upphörde.

Motorvägens tillkomst i början av 1960-talet betydde slutet för bruket av kärrängarna. Marken mellan järnvägen och motorvägen bebyggdes och togs i bruk för affärsrörelse och småindustri. Byns hemåkrar uppköptes av olika byggnadsfirmor och bebyggelsen började med hyreshusen på Vommedalsvägen och Hagabäcksleden i slutet av 1960-talet och följdes av den blandade bebyggelsen mot Hö­gen och Livered på 1970-talet.

På Vormmedals marker finns idag hela Kållereds centrum med posten, banker och butiker, försäljningslokalerna längs Bangårdsvägen mot Tor­rekulla, Brattåsskolan och Brattåsgårdens servicehus, Östergårdsskolan med daghemmet, och vidare bebyggelsen vid Bäckvägen och en stor del av husen på Högenvägen.

Ännu minns väl många den grönskande dalen, där korna betade om somrarna och där folk och hästar arbetade med vårbrukets sådd och höstens skörd. Många generationer av markens odalmän har med hårt arbete genom århundraden odlat och röjt och hämtat sin knappa bärgning ur jorden här.

l april 1993 dog Sven Svensson i Västergården, 81 år gammal. Han var den siste brukaren av dessa marker. Med honom avslutades den mång­hundraåriga jordbruksepoken i Vommedals by.