Torpinventeringen

Så här skrev man i det arbetsprogram som Julita Hembygdsförening antog i samband med att den reorganiserades 1978.

”Kartläggning av torpens utveckling och belägenhet i Julita socken så långt tillbaka i tiden som det är möjligt att gå. Torpens namn och läge fastställes. Om möjligt vilka som bodde i torpen, i varje fall den siste torparen. Uppgifterna dokumenteras på kartmaterial.”

Efter en del trevande försök under 1980- och 1990-talen kom torpinventeringen igång på allvar runt millennieskiftet.  En grupp bildades och samlades runt mikroficheläsarna under den mörka årstiden. Sommartid bar det ut i terrängen för att leta rätt på de inventerade ställena. Fanns bebyggelsen kvar dokumenterades den med kamera. Hade stället försvunnit gick man ut i terrängen för att söka.
När man väl hade hittat några huggna stenar och syrenbuskar där man misstänkt att torpet borde ha legat, kom måttbandet fram och tomten kartlades. Det mest seglivade tecknet efter en bebyggelse brukar vara en hoprasad jordkällare och en hög krossade tegelstenar där skorstenen en gång stått.
Runt 2009 hade alla ställen med beteckningen ”torp” eller ”backstuga” i husförhörslängderna dokumenterats i pappersform. Det hade blivit en bra bit över tvåhundra ställen vars innevånare hade förtecknats från 1783 till 1930-talet.
Nu återstod frågan hur materialet skulle bli tillgängligt för en bredare publik av hembygdsvänner och släktforskare. Dokumentationen bestod av familjevis listning av de boende, nytagna eller äldre fotografier av stället, samt planritning på återfunna ställen som ödelagts. Materialet fyllde fem tjocka A4-pärmar så att ge ut det hela i tryck var inte att tänka på.
Tiden hade dock öppnat nya möjligheter och en digitaliserad utgåva blev lösningen. Uppdraget att ta fram en sådan lades ut på Resursen Viadidakt i Katrineholm. Och nu finns den att ta del av i form av ett USB-minne.
Gå in i menyn och välj "Finns att köpa" där finns aktuellt pris och hur man beställer.