I solsken och styv kuling från Öljaren genomförde föreningen en kyrkogårdsvandring lördagen 5/9. Promenaden inleddes med att Arne Lundkvist berättade om tillblivelsen av den stiglucka eller portal som leder in till kyrkan. Arbetet initierades och finansierades av Arthur Bäckström och bakgrunden var att han länge irriterats av att Elisabeth Tamm alltid kom resande i sin landå i ett moln av damm till kyrkan strax före mässans inledning och steg ur alldeles intill kyrkdörren. Arbetet med stigluckan leddes av Arnes farfar muraren Konrad Lundkvist och pågick i fyra år. På invigningsdagen kom fröken Tamm som vanligt i sin resande och svängde in genom den nya porten. Den hade gjort för bred för att hindra hennes framfart. Ett år senare, 1915, hade Bäckströms smed tillverkat smidda grindar och därmed blev det slut på avstigning vid kyrkdörren.

Vandringen fortsatte därefter med lite historik kring de adelspersoner som har sina gravar mellan stigluckan och kyrkan. De flesta har haft en stor betydelse för bygden och i några fall också för Sverige. Det handlar bland annat om ätterna Lewenhaupt, Ribbing, Wrede, Bonde, Tamm och von Düben.

En helt annan bakgrund hade de människor på den fortsatta vandringen. Det var ”oäktingen” Joseph Björklund som via mångårigt förvaltarskap på Fogelsta slutade som godsägare och riksdagsman. Därefter korpralen Johan Eigel som av kamraterna ansågs ”ha en rå disciplin och inte var i gunst hos oss soldater.  Men han var en styv karl te att räkna och skriva.”

Nästa grav, vars sten försvunnit under sommaren, tillhörde den legendariske atleten ”Klas i Botten” som minnesgoda Julitabor ännu kan erinra sig som en originell och färgstark person som i ungdomen rest runt som atlet på cirkusar och festplatser. En annan älskad person var Hildur Charlotta Gustavsson, alias ”Klipp-Hildur”. En blygsam och i alla avseenden god person som ville alla så innerligt väl. Det sägs att hon till och med matade råttorna som värmde sig i hennes lilla stuga. Den sista graven som besöktes av de 20 deltagarna var den över kyrkoherde Sven Hellqvist vars far som avskedet som soldat i Gillberga kom till Tärnö i Julita för att livnära sig och sin familj på fiske. Efter att ha arbetat om polis i Gävle och Göteborg började Sven studera till präst i Lund. Han var under Andra Världskriget sjömanspräst i polska Gdynia och avslutade senare sin tjänst på Värmdö utanför Stockholm.

Leif Thegle