Prästgårdsparken skapades under 1600-talets senare del i en tid med mycket krig och splittring. Den är cirka 5 hektar stor och indelad i fyra kvarter, åtskilda av gångvägar och kanaler, dock inte rätvinkligt och symmetriskt som dåtidens ideal påbjöd. Parken omgärdas av en stenmur och är en av ett fåtal bevarade 1600-talsparker i Europa. Se Besök oss för att hitta hit.

Den skapades av prästen som till att börja med hette Jens Henrichsen och parken är av Riksantikvarieämbetet klassad som ett fornminne.  Den centrala delen av själva byn Östra Sallerup utgör ett riksintresse för kulturmiljövården tack vare att den så tydligt visar kontinuitet i människors boende på orten.

Åt sydväst ligger det kvarter som har en kungahyllning i kolossalformat. Den gjordes i ett material det fanns gott om i trakten nämligen sten. Stenarna har lagts till 8-9 meter stora bokstäver och bildar den latinske texten: CAROLVS XI MONARCHA SVECIAE. Detta är ett ovanligt sätt att hylla den nye svenske konungen Karl XI. Bokstäverna består av parallella stenrader med jordfyllning emellan. Kungahyllningen var avsedd att läsas norrifrån och då kanske från långt håll.  Även ett antal rådsherrars namn lär enligt ett par uppgifter ha stenlagts norr om själva kungahyllningen. Dessa har dock ännu inte återfunnits.Två av bokstäverna sedda från ovan. Foto Kristina Lexmüller

I det sydöstra kvarteret har 25 stensättningar anlagts så att de bildar en kompassros med en diameter om cirka 90 meter. De har placerats i två koncentriska cirklar runt en som finns i mitten. I den inre cirkeln har alla stensättningarna en diameter om 4 meter och i den yttre cirkeln är varannan 4 meter och varannan 6 meter. Alla hade i mitten en liten stenpyramid och Jöns Henriksson hade vid högtidliga tillfällen en färgglad vimpel i toppen på dessa och det anges att han uppkallat dem efter "namnkunniga hjältar". Väderstrecken stämmer nästan med verkligheten. Nordlinjen i denna pekar mot Klacks backe.

En av de 25 stensättningarna.

Mellan dessa båda kvarter går en perspektivgata som i fjärran pekar rakt fram mot kyrkan. Efter att Jöns Henriksson avlidit finns uppgifter om att man skördade hö i parken i varje fall till i början av 1800-talet. Senare fick området växa igen med stora ekar och bokar och mycket sly. Perspektivgatan verkar dock inte ha blivit bevuxen. Kanalerna, som grävts ut runt de olika kvarteren, blev igensatta och förlorade sin dränerande funktion men syntes fortfarande tydligt.

Perspektivgatan i vars förlängning man ser kyrktornet.

De båda kvarteren åt norr hade dammar och där har det odlats någon karpfisk, troligen ruda. Dammarna var av olika storlekar och djup beroende på sin funktion i fiskodlingen. Dessa blev senare igenfyllda av förmultnade växtdelar och gyttjiga sediment. Dessutom beskogades de med främst al. I den stora dammen i kvarteret åt nordväst finns en fyrkantig ö och på denna hade Jöns Henriksson ett lusthus. Från prästgården kunde han gå rakt ner i parken och vidare till ön genom att gå över en vindbrygga.

Igenväxning och Restaurering

Efter att Jöns Henriksson dog finns uppgifter om att man skördade hö i området i varje fall en bra bit in på 1800-talet. Därefter kom parken att växa igen med träd och buskar. Parken kom att ingå i ett prästlöneboställe som brukades av arrendatorer under kyrkan.
Den första restaureringen gjordes 1926 genom att bokstaven C frilades av skolpojkar under ledning av skolläraren Emil Anton Hanson. Därefter har insatser gjorts i omgångar med en intensiv period på 1990-talet under ledning av Katarina Frost. Det utfördes uppmätningar, dokumentation och röjning samt restaurering av en del av stenmuren runt parken. Då ordnades det även volontärläger med internationella deltagare som tillsammans med andra frivilliga gjorde stora insatser.
Kyrkan beslöt 2004 att sälja gården och därmed blev parken privatägd. I samband med försäljningen togs ett servitut ut om att man har rätt att beträda kvarteret med kungahyllningen för att använda som strövområde och att använda vägen som gång- och cykelväg. Det löpande underhållet fortsatte. Sensommaren 2012 togs ett stort antal träd togs bort i ett första steg för att återskapa parken i den form som den hade när den anlades. Kolla gärna in en kort video från avverkningen. Under åren 2013-2015 rensades kanalerna runt tre av kvarteren. Likaså har den största dammen rensats till sitt forna djup med ön bevarad. Norr om denna hittade man rester av en bro i form av en jordbank. Ytterligare en damm har rensats. Därefter har handikappanpassade spänger och broar byggts så att man sedan 2019 kan komma ut på ön. Bänkar och rastbord finns på olika ställen och det största finns på ön. Allt detta har finansierats genom Kulturmiljövårdsbidrag från Länsstyrelsen och utförts under arkeologisk övervakning. Några provtagningar har också utförts och bl.a. har ett fiskfjäll från någon karpfisk hittats.

Här syns bron som går till ön längst till höger i bild.

Arkeologernas rapporter, historiebeskrivning om parkens utveckling och andra redogörelser finns att läsa under Parkens utveckling. Där finns även de åtgärds- och utvecklingsförslag som 2009 togs fram av Regionmuseet i Kristianstad. Dessa anses fullbordade, så långt som vi nu önskar.
Föreningen och markägaren skrev 2012 ett avtal som markägaren tyvärr har sagt upp. Uppsägningen innebär att föreningen från 2023 inte längre kan sköta parken. Enligt en muntlig överenskommelse får installationerna vara kvar mot att vi går en annan väg till parken. Se Besök oss

Teorier

När parken anlades under 1600-talets senare del skulle Skåne försvenskas och enligt en muntlig sägen har den södra delen en svensk och en dansk sida. Prästen Jöns Henriksson använde, enligt denna, parken för att skydda byn från förstörelse. När svenskarna kom visades kungahyllningen upp och när danskarna kom visades stensättningarna som enligt samma sägen hade namn efter danska hjältar.
Enligt en annan sägen ville prästen skaffa sig mer mark och vände sig därför till kungen, som lovade prästen så mycket mark som han kunde skriva kungens namn på. Vad som är sant kan vara svårt att veta, men det har bidragit till att hålla historien levande i bygden.
Alternativt var det kanske helt enkelt ett sätt för prästen att hylla sin nye kung.