Prästgårdsparken skapades under 1600-talets senare del i en tid med mycket krig och splittring. Den är cirka 5 hektar stor och indelad i fyra kvarter, åtskilda av gångvägar och kanaler, dock inte rätvinkligt och symmetriskt som dåtidens ideal påbjöd. Parken omgärdas av en stenmur och är en av ett fåtal bevarade 1600-talsparker i Europa. Se Besök oss för att hitta hit.

Parken skapades av prästen som till att börja med hette Jens Henrichsen och parken är av Riksantikvarieämbetet klassad som ett fornminne.  Den centrala delen av själva byn Östra Sallerup utgör ett riksintresse för kulturmiljövården tack vare att den så tydligt visar kontinuitet i människors boende på orten.

Åt sydväst ligger det kvarter som har en kungahyllning i kolossalformat. Den gjordes i ett material det fanns gott om i trakten nämligen sten. Stenarna har lagts till 8-9 meter stora bokstäver och bildar den latinske texten: CAROLVS XI MONARCHA SVECIAE. Detta är ett ovanligt sätt att hylla den nye svenske konungen Karl XI. Bokstäverna består av parallella stenrader med jordfyllning emellan. Kungahyllningen var avsedd att läsas norrifrån och då kanske från långt håll.  Även ett antal rådsherrars namn lär enligt ett par uppgifter ha stenlagts norr om själva kungahyllningen. Dessa har dock inte återfunnits.Två av bokstäverna sedda från ovan i samband med trädklättring. Foto Kristina Lexmüller 2016

I det sydöstra kvarteret har 25 stensättningar anlagts så att de bildar en kompassros med en diameter om cirka 90 meter. De har placerats i två koncentriska cirklar runt en som finns i mitten. I den inre cirkeln har alla stensättningarna en diameter om 4 meter och i den yttre cirkeln är varannan 4 meter och varannan 6 meter. Alla hade i mitten en liten stenpyramid och Jöns Henriksson hade vid högtidliga tillfällen en färgglad vimpel i toppen på dessa och det anges att han uppkallat dem efter "namnkunniga hjältar". Väderstrecken stämmer nästan med verkligheten. Nordlinjen i denna pekar mot Klacks backe.

En av de 25 stensättningarna och två andra vid markeringspinnarna längre bort i rad. Foto: Stefan Wrang 2016. Numera finns inga markeringspinnar kvar och gräset är högt.

Mellan dessa båda kvarter går en perspektivgata som i fjärran pekar rakt fram mot kyrkan. Efter att Jöns Henriksson avlidit finns uppgifter om att man skördade hö i parken i varje fall till i början av 1800-talet. Senare fick området växa igen med stora ekar och bokar och mycket sly. Perspektivgatan verkar dock inte ha blivit bevuxen. Kanalerna, som grävts ut runt de olika kvarteren, blev igensatta och förlorade sin dränerande funktion men syntes fortfarande tydligt.

Perspektivgatan i vars förlängning man ser kyrktornet. Foto: Ann-Sofie Haraldsson 2013

De båda kvarteren åt norr hade dammar och där har det odlats någon karpfisk, troligen ruda. Dammarna var av olika storlekar och djup beroende på sin funktion i fiskodlingen. Dessa blev senare igenfyllda av förmultnade växtdelar och gyttjiga sediment. Dessutom beskogades de med främst al. I den stora dammen i kvarteret åt nordväst finns en fyrkantig ö och på denna hade Jöns Henriksson ett lusthus. Från prästgården kunde han gå rakt ner i parken och vidare till ön genom att gå över en vindbrygga.

Igenväxning och Restaurering

Efter att Jöns Henriksson dog finns uppgifter om att man skördade hö i området i varje fall en bit in på 1800-talet. Därefter kom parken att växa igen med träd och buskar. Parken kom från mitten av 1800-talet att ingå i ett prästlöneboställe som brukades av arrendatorer under kyrkan.
Bokstäverna återupptäcktes 1925 och då gjordes den första restaureringen genom att bokstaven C frilades av skolpojkar under ledning av skolläraren Emil Anton Hanson. Därefter har insatser gjorts i omgångar. JUF, Jordbrukarnas Ungdomsförbund, röjde på 1930-talet de två första bokstavsraderna. I slutet av 1950-talet genomförde Frosta Härads Hembygdsförening tillsammans med kyrkoherden och församlingen ny röjning under ledning av länsantikvarie Harald Olsson. 1960 såg de till att får började beta i delar av parken. Från 1973 och tio år framåt röjde AMS-arbetare periodvis och det betade området utökades. På 1990-talet var det en intensiv period under ledning av Katarina Frost. Det ordnades volontärläger med internationella deltagare som tillsammans med andra frivilliga gjorde stora insatser med uppmätningar, dokumentation och röjning samt restaurering av en del av stenmuren runt parken.
Kyrkan beslöt 2004 att sälja gården och därmed blev parken privatägd. I samband med försäljningen togs ett servitut ut om att man har rätt att beträda kvarteret med kungahyllningen för att använda som strövområde och att använda vägen som gång- och cykelväg. Det löpande underhållet fortsatte åren framåt. Sensommaren 2012 togs ett stort antal träd togs bort i ett första steg för att återskapa parken i den form som den hade när den anlades. Kolla gärna in en kort video från avverkningen. Under åren 2013-2015 rensades kanalerna runt tre av kvarteren. Likaså har den största dammen rensats till sitt forna djup med ön bevarad. Norr om denna hittade man rester av en bro i form av en jordbank. Ytterligare en damm rensades. Därefter byggdes handikappanpassade spänger och broar så att man 2019 kunde komma ut på ön. Bänkar och rastbord placerades på olika ställen med det största på ön. Allt detta finansierades genom Kulturmiljövårdsbidrag från Länsstyrelsen och utfördes under arkeologisk övervakning. Några provtagningar utfördes också och bl.a. har ett fiskfjäll från någon karpfisk hittats.

Här syns bron som gick till ön längst till höger i bild. Foto: Ann-Sofie Haraldsson 2019. Alla broar och spänger har dock tagits bort.

Arkeologernas rapporter, historiebeskrivning om parkens utveckling och andra redogörelser finns att läsa under Parkens utveckling. Där finns även de åtgärds- och utvecklingsförslag som 2009 togs fram av Regionmuseet i Kristianstad. Dessa togs fram på markägarens initiativ och blev fullbordade i och med att parken blev lättillgänglig.

Risk för ny igenväxning

Föreningen och markägaren skrev 2012 ett avtal som gav föreningen rätt att sköta parken och marknadsföra den. Markägaren har tyvärr sagt upp detta och det innebar att allt som satts in i parken i form av broar, spänger och annat skulle plockas bort. Man kan tycka att avtalet borde ha skrivits på annat sätt, men även de mallar som finns i dag har samma typ av formulering. Uppsägningen innebär också att föreningen från 2023 inte längre kan hålla efter gräs och sly. Markägaren har också slutat ha sina får där. Som vi förstått så finns det olika anledningar till uppsägningen. Den ursprungliga var att han inte vill ha så mycket folk som rör sig runt hans gård. Vi började med att föreslå att få anlägga en gångstig väster om samtliga byggnader, detta avfärdade han. Därefter har vi haft förslag på alternativa vägar till parken som berört markägaren på annat sätt och även olika grannar, utan att vi lyckats få till en lösning. Vid våra guidningar började vi 2023 gå en omväg där sista biten är på en åkerren. Detta uppskattade han och han kunde tänka sig att Hörby kommun skulle kunna vara den part som söker bidrag från Länsstyrelsen och på så sätt ansvarar för underhåll och skötsel. Kommunen skulle även kunna söka bidrag för administrativa kostnader. Vid ett möte med kommundirektören och två andra tjänstemän fick vi och markägaren besked på att kommunen inte kunde göra så p.g.a. likabehandlingsprincipen.

Efter kommunens negativa besked har föreningen plockat bort broar, spänger och rastbord. En annan anledning till uppsägningen var att han såg en risk i att föreningen skulle kunna sakna styrelse och försvinna. Då fanns risken att han skulle bli ansvarig för broarna och spängerna. När dessa var borttagna så försökte föreningen ånyo få tillstånd att hålla efter gräs och sly. Det godkände han inte. Tyvärr är det inte förbjudet att låta ett fornminne växa igen. Servitutet ger dock alla rätt att gå längs vägen till parken och allemansrätten gör att man har rätt att besöka hela parken, speciellt som inga får betar där längre. Grova skor rekommenderas. Två rastbord är placerade strax söder om parkens huvudingång, så det finns möjlighet att där inta medhavd fika.

 För att få mer information inför besök i parken, se Besök oss

Teorier

När parken anlades under 1600-talets senare del skulle Skåne försvenskas och enligt en muntlig sägen har den södra delen en svensk och en dansk sida. Prästen Jöns Henriksson använde, enligt denna, parken för att skydda byn från förstörelse. När svenskarna kom visades kungahyllningen upp och när danskarna kom visades stensättningarna som enligt samma sägen hade namn efter danska hjältar.
Enligt en annan sägen ville prästen skaffa sig mer mark och vände sig därför till kungen, som lovade prästen så mycket mark som han kunde skriva kungens namn på. Vad som är sant kan vara svårt att veta, men det har bidragit till att hålla historien levande i bygden.
Alternativt var det kanske helt enkelt ett sätt för prästen att hylla sin nye kung.