På en höjd, kallad Klacks backe, strax nordost om kyrkan i Östra Sallerup ligger en stor hög. Ibland kallas även högen för Klack eller Klacks backe. Den är arkeologiskt bedömd som en gravhög, antagligen från den äldre bronsåldern, i likhet med andra skånska högar. Dessa har kanske också använts för bisättning av urnor under resten av bronsåldern och den äldre järnåldern. Dessutom kan de mycket väl vara anlagda över mindre högar med stenåldersgravar. För de efterlevande förblev gravplatsen en naturlig kultplats. Sådana höjdlägen är typiska för gravhögar. De är väl synliga och man har extra god utsikt över landskapet, som från högen på Klacks backe.

Prästen Johan W. Corvin skrev 1747 sin s.k. Sockenbeskrivning och den trycktes 1920 av Gunnar Carlquist och här görs det gällande att Jöns Henriksson låtit uppföra högen. Enligt nutida vetenskapliga sätt att se, kan detta vara ett sätt att skapa historia eller en historiserande sägen. I beskrivningen från 1747 står det att den ser trots allt ut "såsom en stor ättehög…".

På den här högen lät Jöns Henriksson bygga ett lusthus eller astronomiskt observatorium varifrån han studerade stjärnorna. Karl XI såg till att det togs fram en karta över Skåne och uppdraget gick till Gerhard von Burman. På den kartan från1684 finns det lilla huset med som en illustration. Dock finns numera inga rester kvar.

Högen var trädbevuxen av framför allt gran fram till 1991, då de togs bort.
Det finns dock inte väg ända upp.