Efter att Jöns Henriksson dog finns uppgifter om att man skördade hö i området i varje fall en bra bit in på 1800-talet. Därefter kom parken att växa igen med träd och buskar. Parken kom att ingå i ett prästlöneboställe som brukades av arrendatorer under kyrkan. 1926 påbörjades de första små röjningarna som sedan gjorts i omgångar.
Mätningar och forskning kring parken synliggjorde värdet av den ytterligare och Föreningen Jöns Henrikssons Minne bildades 1991 med syfte att bland annat restaurera parken.
Kyrkan beslöt sälja gården och därmed blev parken privatägd från 2004. I samband med försäljningen togs ett servitut ut om att man har rätt att beträda kvarteret med kungahyllningen för att använda som strövområde och att använda vägen som gång- och cykelväg.

Parkens utveckling
Markägaren Magnus Jönsson var medveten om förutsättningarna när han köpte gården. Han blev aktiv i föreningen, var ordförande under en period och såg till att Regionmuseet i Kristianstad tog fram utvecklingsplaner. Kommande styrelser följde dessa planer i en process som började 2012 och då skrev parterna ett avtal som gav föreningen rätt att marknadsföra parken, hålla den i ordning och guida där. De senaste åren har Länsstyrelsen med Kulturmiljöbidrag lagt stora summor på dels skötsel av parken men framförallt på att rensa dammar och kanaler samt till att bygga spänger och broar så att man numera kan komma ut på den fyrkantiga ön i den största dammen. Markägaren har varje år godkänt byggnationerna men ibland tyckt att vi bör se till att ha en plan för hur de skall kunna tas bort.
Avtalet förlängdes fem år i taget så länge ingen sa upp det. Markägaren har dock kommit med en uppsägning och avtalet gick ut i oktober 2022. Enligt avtalet skall allt som satts in i parken i form av broar, spänger och annat plockas bort. Man kan tycka att avtalet borde ha skrivits på annat sätt, men även de mallar som finns i dag har samma typ av formulering.
Markägaren tycker att det är för mycket folk som rör sig runt hans gård och vill att en ny infart ordnas. Föreningen förstår detta och har kommit med två förslag till sträckning utanför gårdscentrat. Båda har han förkastat.

Föreningens synsätt
I föreningen anser vi att detta skulle vara en kapitalförstöring av stora mått efter alla resurser som kommit parken tillgodo, både i form av skattepengar och ideella insatser. Om parken inte sköts och om allt tas bort minskas tillgängligheten starkt vilket blir en förlust för bygden och för vår dansk/svenska historia.
Som vi förstått så finns det olika anledningar till uppsägningen. Den ursprungliga är att han inte vill ha så mycket folk som rör sig runt hans gård. Vi började med att föreslå att få anlägga en gångstig väster om maskinhallen vilket hade gjort att man inte hade kunnat se in på själva gården eller fåren. Detta avfärdade han. Därefter har vi haft förslag på alternativa vägar till parken som berört markägaren på annat sätt och även olika grannar österut, västerut eller söderut, men utan att vi lyckats få till en lösning.
Markägaren anser dessutom att det som garant skall finnas en strakare part bakom vår förening för att han skall vara intresserad av något nytt avtal. Olika kontakter har tagits men först måste kravet på ändrad tillfartsväg kunna lösas.

Politikerträff gav upphov till riksdagsmotion
Föreningen bjöd under sensommaren 2022 in olika politiker på guidad tur och information. Kommunalrådet Cecilia Bladh in Zito (mitt i bilden) erbjöd sig att kalla till ett möte med berörda parter. Vid detta togs ett förslag fram som senare inte var genomförbart. Riksdagsledamot Per-Arne Håkansson (s) var en av deltagarna (till höger i blå kavaj). Besöket gjorde sådant intryck på honom att han skrev en motion med namnet ”En översyn av kulturhistoriska platser med större allmänt intresse”. Motionären menar att det behöver göras en översyn och klassificering för att hålla kulturhistoriska platser med större allmänt intresse tillgängliga för allmänheten. Motionen har behandlats av Kulturutskottet och därefter skickats till riksdagen. Tyvärr så blev det avslag.  Se motionen här.
Det är otroligt sorgligt att det inte blir något nytt avtal och att vi därmed inte kan sköta parken och att allt måste tas bort. Servitutet ger dock alla rätt att gå längs vägen till parken och besöka den men upplevelsen av fornminnet minskas drastiskt.