Vägbeskrivning :  Parkera vid kyrkan - gå mot väster - förbi Järstorps gamla skola - när du är framme
vid gärdesvägen  går du den halvägs - följ skylt Kolerakyrkogården. Njut av utsikten mot norr och
Bankerydsdalen.
Det tar ca 15 min att gå.

Järstorps Kolerakyrkogård

En svår koleraepidemi utbröt i Jönköping år 1834. Det var en teatergrupp från Kungliga Teatern i Stockholm, som ville ut och sprida lite finkultur i landsorten. Man hade bestämt sig för att spela i Göteborg och Jönköping. När man anlänt till Göteborg, hörde man att kolera hade utbrutit där. Man fortsatte till Jönköping.
Redan vid ankomsten den 4 augusti var en av skådespelarna sjuk, sällskapets ”gudasköne” Collberg. Man kallade på regementsläkaren Carl Nordstedt, som konstaterade att det var kolera. Collberg dog dagen efter. När han låg där på lit de parade, var de vackra damerna i staden framme och klippte en lock från hans vackra mörka hår.
Genom honom spreds smittan kring i hela staden. Sjukdomen började med uppkastning, diarré och kramp. Sjukdomen hade ett hastigt förlopp. Sällan överlevde den sjuke 9:e - lO:e timmen.
Myndigheterna i Jönköping blev nervösa för det som hänt. Man upprättade provisoriska sjukstugor, bl a vid Liljeholmen, Nya Torget (där Sofiakyrkan finns idag) och flyglarna på Tolarp. Man bestämde sig för en extra kyrkogård (kolerakyrkogård i Järstorp). Järstorpsborna protesterade hos myndigheterna, men det hjälpte inte. Man ville ha nära till kyrkogården. Med hänsyn till den svåra smittan ville man begrava den döde samma dag som denne dog.
Sommaren var varm och därför spred sig smittan snabbt. Första dödsfallet var 8 augusti och sista, i denna sjukdom, var den 29 september, när frosten kom. Men under tiden dog 668 personer i kolera. Vissa dagar kunde dödsfallen vara uppe i 50-60 personer, då måste man betänka att invånarantalet i Jönköping endast var cirka 4.500 personer.
I hela landet dog under samma tid 13.000 personer. I Järstorp 23 personer och i Bankeryd en person. Tyvärr återkom sjukdomen. År 1853 dog tre i rödsot och tre i kolera. År 1854 dog 21 i rödsot, 1857 dog 21 i rödsot och fem i kolera. Vad som var rödsot och vad som var kolera ser ut att vara svävande. När epidemin kom kallades den rödsot men i slutskedet kallades den kolera. Så antecknas 1857 en familjemedlem död i rödsot medan två skrivs som döda i kolera. Man kan notera att de sjuka skall isoleras på särskild plats.
Epidemin slog särskilt hårt till vid Axamo Tegelbruk. Bruksarbetare Strand och hans hustru hade 6 barn. Sockenstämman hade sammanträde för att ”besluta om de barn, som sistlidna farsoten blivit föräldralösa”.
Lovisa Christina, 12 år, kom till Prästgården. Inga Lisa, 11 år, Tolarp. Ulrika 5 år, Klämmestorp. Johannes, 3 år, Karmeshult, samt Peter, 8 år och lille Carl 8 mån, fick stanna hos Örnbergs, Källviken.
Men det är inte bara i de små stugorna pesten hälsade på. Den 29 september 1853 dog prästen i Järstorp, kyrkoherden Lars G. Wadell i en ålder av 62 år. 1854 miste pastoratet sin andre präst, komminister i Bankeryd, Johan Norlin. Slotts- och kronolänsman Johan R. Hydbom miste sin dotter Hilda.
Den som sist blev begravd på kolerakyrkogården var ingen ”pestsmittad”. Det var en syster till den nyss omnämnda länsman Hydboms flicka, som hade förklarat som sin yttersta vilja, att då hon dog skulle hon vila vid sin systers sida på kolerakyrkogården. Om hennes begravning berättade G. Thelander, Eskilstorp: ” Hon var ensamstående, och när vi fick bud att hon var död, ställde byalaget upp. Hon var ju född och uppvuxen i vår by, och vi bar hennes kista från vägen fram till kolerakyrkogården”.
Sin kvarlåtenskap, en mycket blygsam summa, hade fröken Hydbom testamenterat till kolerakyrkogårdens skötsel. Korset på kyrkogården har bekostats av Järstorps kyrkliga ungdom, och ställdes upp år 1936 och det nuvarande stängslet har Jönköpings Kyrkogårdsnämnd låtit sätta upp.
Källor: Hembygdsföreningen Författare Theckla Wrangel Sammanställt av Harry Andersson, Tolarp