Tolarpsberget


Image

Ammunitionsfabriken Tolarpsberget

Allt eftersom andra världskriget 1939 - 1945 utvecklades gick viktiga exportmarknader för tändsticksindustrin förlorade och tändstickstillverkningen minskade drastiskt. Visserligen utökades det befintliga sortimentet med gengaständstickor, men eftersom bilismen stod på sparlåga blev produktionen marginell. Flertalet tändsticksarbetare och den industriella kapaciteten kunde därmed utnyttjas på annat sätt, nämligen till ammunitionstillverkning.
Denna kom att utföras på existerande Tändsticksfabrik samt vid nya anläggningar, bla i Tolarpsberget, vid Tenhult, på A6 område och vid Barnarp.
Först ut var Tenhultsberget men blickarna riktades snart mot ytterligare en anläggning i Tolarpsberget ovanför Bymarken i närheten av Björnebergs herrgård.

Men det fanns även en baksida av myntet. Familjen Ragnar, som bodde i området fick  känna av denna. Bengt Ragnar, son i familjen och sedemera känd idrottsledare inom IF Hallby, berättar att barndomshemmet låg i anslutning till Tolarpsberget där ammunitionsfabriken skulle byggas.

Plötsligt en dag, i början av 1942, fick familjen besök av en militär person, överste CG von Otter från Fälttygkåren, som bryskt meddelade att deras hus skulle tvångsinlösas. Beskedet kom som en chock! Familjen hade utöver en självklar känslomässig bindning till hemmet, lagt ner mycket jobb på både huset och trädgården. IOGT:S sommarhemsförsäljning hade redan i maj 1941 blivit tillfrågad om försäljning av mark. Kronan ville helt enkelt ha ett pris på ett större område som hade flera ägare.  Genom Statens Ammunitionsnämnd köpte man i februari 1942 upp det som erfordrades och behövdes. Björnebergs Herrgård, som ägdes av Ebba Hay, fick släppa till mark liksom själva Tolarps gård. Harry Andersson, son i denna gård, minns att marken kring berget betalades med 5 öre per kvm.
Planeringsprocessen forcerades fram och den 14 mars kunde sprängningsarbetet i Tolarpsberget  påbörjas. Harry Andersson berättar att en vaktstyrka tjänstgjorde i området dygnet runt. Anläggningen kom också ganska snart att inhägnas med stängsel.
Drygt ett och ett halvt år senare stod den nya ammunitionsfabriken klar, närmare bestämt den 18 december 1943. In till respektive bergsanläggning gick det åtta ingångar och industrin bestod av en mängd tunnlar och kammare där ammunitionen tillverkades. Ytan utgjordes av omkring 2.000 kvadratmeter.

En tragisk olycka inträffade under sprängning den 15 januari 1943. Stenarbetaren Ernst Pettersson från Flasap i Bankeryd, skadades svårt och avled under ambulanstransporten till Jönköpings lasarett.

Det blev en del av Jönköpings friställda tändsticksarbetare som kom att sköta den betydelsefulla produktionen i Tolarp. Arbetet där, visserligen riskabelt, var synnerligen välkommet, då den tidigare verksamheten tynat bort. En närmast utrangerad buss med utgångspunkt från huvudporten vid "gamla tändsticksfabriken" användes som personal-
transportmedel för de olika skiften. Många dåtida Jönköpingsprofiler från "Stickorna" arbetade i fabriken. Jönköpings Södras legendariske målvakt i fotbollsallsvenskan Göte Ståhl kom att färdas med bussen till det mycket speciella jobbet i "Berget".
Huvudsakligen var det ammunition av grövre kaliber, bla luftvärnsammunition som tillverkades. Olyckor inträffade i berget även när produktionen var igång. Carl-Erik Berg, mångårig brandman och lokalhistoriker, minns en stor explosion som inträffade mitt i natten. "Det var en riktig smäll och en stor tung dörr hade flugit iväg ut i Hisingsängsskogen. Så snart insatsstyrkan var på plats sattes rökdykare in för att genomsöka anläggningen. Lyckligtvis hade  vare sig någon omkommit eller skadats."

Omedelbart utanför fabriken i berget fanns något som de omkring boende kallade för "skakhuset". Harry Andersson , Tolarps gård, minns att detta var igång dygnet runt. Det dunkade och där lades ammunitionen och "skakades" för att se om den klarade att transporteras på järnväg.

Efter krigsåren, den 10 februari 1950 beviljades Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabrik aktiebolag till stånd att i Kringsmaterialverkets anläggning i Järstorps socken (Tolarpsberget) tills vidare bedriva tillverkning av följande krigsmaterial, nämligen: patroner, projektiler, samt laddade och oladdade tändmedel. Ammunitionstillverkningen i berget pågick till mitten av 1950-talet. Därefter utnyttjades bergsanläggningen till att ta hand om så kallad spärrad ammunition, det vill säga ammunition som skadats. I fabriken togs denna ammunition isär. I slutet av 1970-talet avvecklade försvaret sin verksamhet i Tolarpsberget. Det 11 november 1981 köpte Jönköpings kommun fabriksområdet av Staten. Enligt kontraktet i februari 1942 hade ett 82.900 kvm stort markområde arrenderats och detta skulle återställas i ursprungligt skick. Uppgörelsen blev att ett stängsel som löpte runt områdes revs och bortforslades.

Inne i berget är det mörkt och fuktigt, strömmen är bortkopplad men det är uppenbart att många människor tagit sig in för att stilla sin nyfikenhet. Det mesta är utrivet och kvarvarande utrustning har vandaliserats.

Källa Beredskap i Jönköpings län under kalla kriget  ”Fabriken i Tolarpsbergt” av Samuel Palmblad

Samt Gudsmunds Gillets Årsbok 2003 ”Jönköping under andra världskriget – tändstickarbetarnas ammunitionstillverkning”  av Magnus Widell.
Sammanställt av Anita Johansson 2018

 

 

 

 

 

 

Editerad av: Anita Johansson (2019-04-23 11:29:08)