Hembygdsstugan


På hembygdsgården finns en stor samling med ca 1.000 föremål, foton och äldre handlingar. Större föremål och vagnar förvaras på Björnebergs gård.

För släktforskare finns material från kyrkoböcker tillgängliga. Det finns tillgång till husförhörslängder fram till dess slut 1897, vigda och döda i Järstorp fram till 1920.

 

Image

 

Fattigstugans historia

1793 års karta visar att det fanns en fattigstuga strax söder om kyrkan i Järstorp.

Några år tidigare hade släkten Soop börjat verka för att en fattig stuga skulle ordnas. Runt år 1800, talas det om att de fattiga bor i ”Samses” stuga. Omkring år 1820 och framåt skrivs fattigstugan på Prästgårdens ägor. År 1851 beslöts att riva den gamla stugan och att socknen skulle bygga en ny stuga i egen regi. Det är detta hus som i dag är ”Hembygdsstugan”. Denna byggnad användes fram tills det ”Nya ålderdomshemmet” byggdes cirka år 1910 på andra sidan av Tolarpsvägen. Den ”Gamla” skolan låg där församlingshemmet ligger i dag och man använde den gamla fattigstugan till slöjdstuga bland annat.

Senare hyrdes stuga ut som bostad till olika hyresgäster. År 1947 beslöt Hembygdsföreningen utverka att Järstorps socken skänker den gamla fattigstugan till Hembygdsföreningen och att därefter förvärva tomten av Stiftsnämnden i Växjö, eftersom det var Prästgårdens ägor.

I husförhörslängden år 1793-1805 finns Samses fattigstuga nämn, där bodde 7 personer. Antagligen var det vad stugan rymde.

Fotokopia från Husförhörslängd år 1793-1805 Jerstorps Rote.Pagina. (sida.)300.

 

Stugan byggdes så nära kyrkan som möjligt för att prästen och klockar´n i församlingen ombesörjde de fattiga, arma och utsatta i församlingen med föda.

Från husförhörslängden år 1849-1855 kan man utläsa att i fattigstuga bodde upptill 22 fattighjon under en period. Där bodde fler kvinnor (många änkor) än män, men även barn och ungdomar vistades i denna miljö, samt psykiskt sjuka. Fattiga fanns i alla åldrar och fattigstugan rymde alla kategorier. Till föreståndare utnämndes någon av de intagna, som var yngre till åren och inte behäftad med större handikapp än att nödvändigt arbete kunde utföras eller övervakas.

År 1822 bor i fattigstöv Pigan Johanna Andersdotter född år 1781 med sin ”oäkta” dotter Anna-Stina. (oäkta=ohederlig).

Johanna blev antagen till ”sköterska” i fattigstugan, ett uppdrag hon hade i många år. Hon avled den 26/3 1847, 65 år gammal i bröstsjukdom. Johanna Magnidotter blev antagen till fattighussköterska och tjänstgjorde där. Hon avled 18/8 1907, 79 år gammal, dödsorsak: Lunginflammation.

Hur fattigstugan i Järstorp såg ut inuti före år 1851 är det svårt att föreställa sig. Men genom forskning bland annat i Vadstena Landsarkiv i gamla protokoll, husförhörslängder, nedskrivna dokument och artiklar i böcker, kan vi bilda oss en uppfattning om hur fattighjonen bodde och levde.

Fattigstugorna hade ofta endast ett stort rum med stor vedeldad spis. Det var stugornas enda ljuskälla. Där värmde man sig, lagade mat och bakade bröd. Vid nödår blandade man bark i brödet, vilket var enklare att nödäta om man åt snabbt och drack blåsur mjölk  till.

Vid ena sidan i rummet inhystes det manliga könet och andra sidan var avsett för kvinnor och barn. Vintertid var fattigstugorna ofta fullbelagda. Då låg man två och två i slafarna och skavfötters, någon sov på en mjölsäck, en annan sov i ena hörnet av rummet där det var som kallast när höststormarna drog fram och vinden tjöt mellan brädorna.

Det fanns inget eget utrymme.

Under sina tilltufsade kuddhögar av gamla paltor förvarade de sina få ägodelar, samt brödbitar och mat som de sparat undan. Mjölkvälling och sill serverades till middag, flera gånger i veckan. Kaffe serverades endast söndag morgon. Sina få ägodelar ”inhysehjonen” hade delade han / hon med råttorna och mössen, som alltid hittar till matresterna

Loppor och löss var det gott om.

Allt som oftast hettade det till, då någon ansåg sig orättvist behandlad eller blivit beskylld för att ha tagit någons undangömda brödbit eller som kanske ville ha en bättre sovplats nära eldstaden. Det fick inte förekomma spirituosa drycker i fattigstugorna, men både männen och kvinnorna smygsöp ändå. Gick man emot reglerna så kunde straff utmätas.

Skeden och kniven är våra äldsta ätverktyg. Kniven var en personlig ägodel , som man bar med sig. Skeden slickades av efter måltiden och stacks ned i skedhäcken. En kräkla gjord av en avskuren grantopp användes att röra om  gröten i grytan.

Fattighjonen skulle försöka att bidra med vad de kunde och skulle ut ur huset på morgonen för att söka något dagsverk, eller tiggeri. Myndigheterna tilldelades vissa fattiga s.k. tiggarbrickor, som skulle sys fast på kläderna. Det var straffbart att tigga om man inte hade en sån bricka att visa upp. Annars vara alla dagar sig lika i Fattigstugan. Det enda som bröt de enformiga dagarna var när någon dog och annat fattighjon flyttade in.

De fattighjon so inte var sjuka och orkeslösa skulle gå till gudstjänsten på söndagarna och lyssna till prästens predikan.

”Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och fräls oss ifrån ondo”.

De kändes sig ofta som arma fattiga syndare som prästen talade om, samtidigt som de önskade att de hade lite av Guds bröd. De trodde på en barmhärtig Gud, men straffades med att få bo i Fattigstugan och ta emot nådegåvor.

Uppgift om Fattigvårdens tillstånd uti Jerstorps Församling av Växjö Stift och Jerstorps Pastorat år 1829.

Varje av socknens hemman lämnar årligen till fattigförsörjningen. 5 kappar råg, 6 kappar havre ochoch 6 dito potatis. Ved efter behov.

§5, 6. Vid sjukdomstillfällen vårdas de fattiga uti Fattigstugan av en därtill antagen sköterska och utom densamma av de personer hos vilka de bo. Medel som härtill dels av fattigkassan dels av enskild välgörenhet blivit lämnade, hava avhjälpt svåraste behoven. Sjukpersonalen utgjordes av några åldersbräcklige  och en fallandesiktig.

§7,8. Fattige barn sex till antalet hava njutit undervisning dels af de personer, hos vilka de till uppfostran blivit inackorderade, dels av en i socknen antagen barnalärare. Ändamålet har härigenom försvarligen blivit vunnet.

År 1898-1905 heter boken församlingsbok istället för husförhörsbok. I den nya boken fanns två underrubriker: Blinda samt idioter medförklaringen: som från barndomen varit mindre vetande och aldrig ägt fullt förstånd. Vi tycker det är en hård värdering om en medmänniska, men den tidens åsikter om de som var avvikande var sådana. En flicka fanns skriven som blind och två under den senare rubriken idioter.

 

Fattigvårdssystemet.

Under medeltiden hade kyrkan stort ansvar författigvården. Även folket i stort var skyldiga att tänka på de fattiga. Det ansågs vara en god gärning att hjälpa och det visade att man ångrat sina synder och ville bättra sig.

Vid reformationen på 1500-talet tog staten över en del av fattigvården, men det gällde det utblottade resten hamnade inom sjukvården, Ett stort ansvar för fattigvården låg även fortsättningsvis hos kyrksocknarna.

Vid 1571-års kyrkoordning med Laurentius Petri i spetsen slogs fast att med stor kraft hjälpa fattiga, sjuka, halta och blinda. Under 1600-talet kom flera förslag till förbättringar för de fattiga. Tiggarförordningen utfärdades, där det bl.a fastslogs att så kallade tiggarpass kunde skrivas. De som fick dessa pass ansågs ha laglig rätt att gå runt i sin socken och tigga.

Under Karl XI:s regering kom 1686 en ny kyrkolag, där det talas om inrättande av fattigstugor.

År 1733 ålades landshövdingarna att se till att socknarna skulle bygga och underhålla fattigstugor. Detta blev lag 1734. Fram till i mitten av 1800-talet hade kyrkoherden som ordförande i sockenstämman huvudansvaret för att fattigvården fungerade.

År 1847 fick Sverige sin första allmänna fattigvårdslag. Varje socken skulle då ha en särskild fattigvårdsstyrelse, vilken också kunde ingå i sockennämnden.

År 1918 togs begreppet fattighus bort då det ansågs vara förlegat. Istället infördes begreppet ålderdomshem, där gamla och fattiga skulle få vård.

Hur bodde de fattiga?

1. Egna små stugor

2. Utackordering, där socknen hjälpte till finansiellt.

3. Rotegång, vilket innebar att de fattiga flyttade runt i socknen.

4. Fattigstugan

Hur finansierades fattigvården?

  1. Uttaxering i socknen. Spannmål,potatis och ved.
  2. Böter som erlagts, kyrkogång, vigselgåvor, kollekt.
  3. Armebössan utanför kyrkan.
  4. Tiggeri

 

Nutidshistoria om Fattigstugan.

# 1950 fick hembygdsföreningen fattigstugan i gåva från Bankeryds-Järstorps församling.

# 1950 Auktion på Ålderdomshemmet som lägger ner. Tre gäster flyttar till Junegården.

# 1957 blev hembygdsföreningen även ägare till tomten genom köp av Växjö Stiftsnämnd.

# 1963 byggdes museibyggnaden.

# 1974 blev stuga officiell Hembygdsgård.

# 1983 genomfördes en omfattande renovering av stugan.

# 1990 flyttades timmerstugan från Lilla Drösphult till Hembygdsgården.

# 2010 lades nytt tak på Hembygdsstugan.

I dagsläget har föreningen hembygdskvällar, sommarfester och bedriver forskning om socknens historia.

Ett stort ideellt arbete med att sköta föreningens byggnader och omgivningar läggs ned av hembygdsentusiaster.

Börje Andersson

 Anita Johansson

Arne Lindell

Ann-Karin Staaf

Har sammanställt uppgifterna.

Omslagsbilden är tecknad av Ingmar Dahlberg, Järstorp.

 

Editerad av: Anita Johansson (2019-05-02 08:52:14)