Axel Melander fick fart på Västerås körsång

Av Sören Bååth 2021.

Axel Melander var musiklärare. Enligt Wikipedia föddes han i Umeå 1913 och efter studentexamen utbildade han sig till musiklärare, organist och tog även en fil. kand. 1945. Han hade varit lärare vid samrealskolan i Strömstad och vid Umeå högre allmänna läroverk, innan han 1941 kom som musiklärare till Västerås högre allmänna läroverk (nuvarande Rudbeck), där han stannade till 1951 då han gick till andra uppdrag i Lund, bland annat som dirigent för Lunds studentsångarförening.

Bild: Västerås Högre Allmänna Läroverk (numera Rudbeckianska gymnasiet).
Fotograf: Okänd. Bildkälla: Stadsarkivets vykortssamling.

Jag började läroverket 1943, alltså bara något år efter Melander och upplevde åtta år med honom som lärare i musik. Men han var aktiv i många andra musiksammanhang, framförallt skapandet av sångkörer, till exempel ASEA-kören. Han undervisade i musik men framförallt skapade han en förnämlig gymnasiekör och en skolorkester. Jag hade fördelen att få vara med i kören (när jag passerat målbrottet) i tenorstämman. 

Men nu till exempel på vad Melander åstadkom under sin tid i Västerås:
Han skapade en gymnasiekör som var mycket bra och kunde genomföra många sorters musik, både klassisk och populär, men han skapade även ett stort intresse för musik hos alla som deltog i hans lektioner och körövningar.

Några exempel på de arrangemang han åstadkom med gymnasiekören, det brukade vara ett musikverk på höstterminen och ett på vårterminen: Våren 1949 framförde kören och läroverkets orkester bestående av ett antal av skolans elever, med förstärkning av någon och några professionella musiker som Melander hade god kontakt med, Lars Erik Larssons och Hjalmar Gullbergs Förklädd Gud. Verket var då tämligen nytt (1940) och var ännu rätt obekant för allmänheten. I den finns några solopartier som Melander lyckats få kända sångare att utföra. De talade avsnitten av dikten gjordes av en av skolans elever. Framförandet skedde i skolans aula och var en stor succé, jag har sedan hört den framföras både i TV och i kyrkor, alltid med lika stor behållning.

Kören med Melanders inövning och ledning framförde varje termin konserter, under höstterminen ofta seriösare klassiska verk, t.ex. Händels Messias, Skapelsen av Haydn och under våren lättare verk, t.ex. musiken från Teaterbåten komponerad av Jerome Kern.    

Vid denna tid (strax efter andra världskrigets slut) var det en tendens att de nordiska (och även andra) länder skaffade sig ”vänorter”, det vill säga orter med ungefär samma storlek som den egna staden. Västerås nordiska vänorter blev Ålesund i Norge, Randers i Danmark och Lahti i Finland.

Melander var på alerten även i denna trend. Han ordnade på våren 1949 en sångarträff i Västerås med dessa städers gymnasiekörer. Vi hade gemensamma konserter i Västerås men fick också nöjet att sjunga på Skansen i Stockholm!

Vi hade inövat både egna svenska kompositioner och kompositioner från de andra länderna vilka vi framförde gemensamt (vi lärde oss även finska nationalsången på finska!). Som slutkläm sjöng vi gemensamt Triumfsången ur Aida på italienska med triumftrumpetshjälp från F 1's musikkår (som då var en av stadens orkestrar, med många goda blåsare). 

Men den för kören största upplevelsen var att Melander (tillsamman med en lokal textförfattare) skapade musiken till drömspelet ”Törnrosa”, som vi uppförde på våren 1950. Det var ett musikalliknande verk där (de flesta) medlemmarna i gymnasiekören fick pröva sina skådespelar- och sångartalanger. Törnrosa spelades på Västerås teater ett tiotal gånger och var en stor lokal succé. Dirigent för kören och skolorkestern var givetvis Melander själv och regissör var (den nyligen avlidne) Olle Thunberg, han var då en ny och kommande skådespelare. Han övade in hela pjäsen med oss på dåvarande Stadsparkens sommarrestaurang (som var ledig på vintern). Ryktet om Törnrosa gick även till Stockholm, och en dag kom Anders Sandrew och lyssnade! Han gillade tydligen vårt uppförande och inbjöd oss alla till Stockholm att spela på Oscarsteatern, det var nämligen han som då ägde och drev den! Han drev även filmbolaget Sandrew-Baumanfilm (som hade gjort de populära filmerna med Edvard Persson under kriget). 

Att spela på Oscarsteatern var en upplevelse! Scenen på Oscars är avsevärt större än den på Västerås teater, så vi måste öva in danser, antalet steg mellan avsnitten med mera, men det gjorde vi på förmiddagen före föreställningen, så det gick bra. Vi skulle göra en lördags- och en söndagsmatiné, men det blev först bara en lördag. På natten hade kung Gustav V dött, så alla teaterföreställningar inställdes!

Men Sandrew gav sig inte, några veckor senare åkte vi till Stockholm och gjorde den andra föreställningen. Vi skulle få göra det när höstterminen 1950 börjat. Vi måste då åter erinra oss vårens föreställning, och det visade sig att Melander spelat in hela pjäsen med en (då ganska ny) bandspelarteknik, så vi kunde snabbt erinra oss hela sagospelet.

Läsåret efter detta (1951) lämnade Melander Västerås för gott, då han utsetts till Lunds studentsångarförenings ledare och till lektor vid Lärarhögskolan i Malmö, där han fortsatte sin karriär. Men han hade verkligen satt fart på Västerås musikliv! 

Sören Bååth, Ringargården, Västerås januari 2021