Järnblästen


Järnblästen

Från 1700-talets slut finns dokumenterad bosättning på Järnblästen, men här har brutits  myrmalm för järnframställning längre än så. Riktigt när man började bryta malm och framställa järn vet vi inte, men naturen runt Järnblästen bär på minnen från den tiden och kan upptäckas av den som är uppmärksam. I gamla kyrkböcker kan vi utläsa att hälsingar har blästrat i brännugnar för att få fram järn ur myrmalm runt järnblästen under lång tid. Men Järnblästens historia är äldre än så, efter istidens slut, bildade Järnblästen och södra delen av Bergsjö ett skärgårdslandskap. Svartåsen, Vitåsen, Järnblästhöjden medan de andra höjderna här i trakten var stora öar i skärgårdslandskapet. Läs mer om Norrlands högst belägna klapperstensfält på sidan Stenören

Här möts de fyra mäktiga socknarna Bergsjö, Norrbo, Forsa och Ilsbo vid den utplacerade gränsstenen som bär socknarnas namn i olika väderstreck. Vid slagghögen som är närbelägen den fyrsidiga gränsstenen får vi ta del av Järnblästens historia och järnframställning på ännu en sten, " på denna plats har tillverkats järn av myrmalm". Naturen runt Järnblästen står för ytterligare ett minnesmärke, österut inne i skogen, finns ett klapperstensfält, där inlandsisen för flera tusen år sedan skapat ett stenfält i en lång sluttande linje.

 

Samma släkt sedan 1700-talet
När järnbruket övergivits på förblev Järnblästen öde fram till i slutet av 1700-talet då en murare från Norrbo med familj bosatte sig på Järnblästen. Murarens namn var David Olsson- Nordgren och med sig hade han hustrun Brita, född Östberg och deras tre barn. Familjen från Norrbo blev de första av en släkt av generationer som sedan bott på Järnblästen ända fram till 1970-talet.

 
Image

Foto: Släktgården på Blästen, Sockenbilder Ilsbo Hembygdsförening

 

Image

Foto: Familjefoto från Blästen: Pappa Erik, Mamma Anna-Greta, barnen Lars, Anna och Brita samt två besökare. Sockenbilder, Ilsbo Hembygdsförening

Mamma,  Anna Greta född Forslin, 1859 i Bergsjö var en duktig husmor på Blästen, men blev tidigt sjuklig och gick bort redan 1929 varför Brita och hennes syster fick vara hemma och ta ett stort ansvar för hemmets arbetsuppgifter och djurskötsel under uppväxtåren.

Fadern, Bläst-Erske, Erik Olsson Skoglund, 1859, var den som kom att dominera hemmet. Det var också han som gav snidaranlagen i arv till nästa generation. Han slöjdade träkärl och byttor, skidor och han snickrade möbler till hemmet på Blästen. Bläst-Erske gick i kyrkan varje söndag och vandrade då den långa vägen från Blästen ner till Ilsbo kyrka. Bläst-Erske skötte jordbruket med noggrannhet men en gång i månaden packade han en fora med smör, ost, grädde, potatis och andra förnödenheter och körde den backiga vägen till Hudiksvall för att sälja sina varor. Han var en far som förutom mycket annat också sydde sina döttrars kläder. På lediga stunder, när nu dessa fanns, satte sig sedan den idoge att binda böcker åt sig själv och andra.

 

Image
 

Foto: Brita Skoglund, familjefoto, Sockenbilder Ilsbo Hembygdsförening

Bläst - Brita
Den äldsta syster Brita, född 1887, bodde kvar i det gamla hemmet, som hennes far byggde på 1870-talet. En ögonsjukdom och olyckshändelse gjorde Brita blind, hon kunde endast skilja på dag och natt men detta stoppade inte Brita som blev sin egen torpare, sedan fadern dog. På Blästen fanns ingen elektricitet. Brita hade inte ens en fotogenlampa i sitt kök. Men radion gav henne kontakt med yttervärlden.  De isolerade syskonen Skoglund på Blästen var säkert mottagliga för allt slags vetande. Att snida i trä var något de tre syskonen blev duktiga på och även kunde tjäna en och annan krona på.
På Hudiksvallsutställningen 1913 fick Brita Skoglund ett hedersomnämnande för sina träsnidade kor.

 

Image

Foto: Anna Skoglund, familjefoto, Sockenbilder Ilsbo Hembygdsförening

Bläst Anna

Anna, född 1888  lämnade Blästen och bosatte sig i Idstorpet vid Ilsbo. Precis som Brita hade Anna minnen från sina träsnidarår, en häst, det var hennes favoritdjur, och en ko. Anna var lika anspråkslös om sina träarbeten som systern.
Brita och Anna. Båda originella begåvningar, som tvingats in i hårda arbetsformer, hade aldrig något yrkesval. De måste ta konten på ryggen och vandra bort genom skogen för att ta plats som bondpigor.

 

Image

Foto: Lars Skoglund, familjefoto, Sockenbilder Ilsbo Hembygdsförening

Bläst-Lars

Lars Skoglund på Järnblästen, mer känd under namnet Bläst-Lars var en särling i en säregen miljö, jordbrukare, träsnidare och samlare. Han var den yngste av syskonen, född 1891. Någon intresserad jordbrukare blev han aldrig, endast kärleken till Blästen höll honom kvar. Redan tidigt satt han med systrarna i barndomshemmet och formade sina små träfigurer.
Barnens modeller fanns överallt. Det var kor och getter från täkten, det var ekorrar i granen och harar i skogen. Vintertid satt den lilla familjen alldeles ensam på Blästen med stjärnorna ovanför och den svarta skogen miltals runt omkring. Men nere i bygden började folk höra talas om barnen Skoglunds små djur.

Fru Stina Rodenstam som var en förgrundsgestalt inom hälsingsk hemslöjd kom att betyda oerhört mycket för den blyge ynglingen. Fru Rodenstam fäste sig vid träsnidaren i storskogen och förstod, att denne borde få utbildning. Sina färdiga alster kunde han nu lämna in till Övre Hälsinglands Hemslöjdsförening, som fru Rodenstam bildade 1911.

Image

Foto: snidad Älg av Lars Skoglund, Sockenbilder Ilsbo Hembygdsförening

Utställningar
Även unge Lars hade diplom från utställningen i Hudiksvall 1913. Men då var han redan sedan några år uppmärksammad som träsnidare. Året innan ställde han ut vid Hälsingestämman i Bergsjö, där han engagerade sig livligt. Redan 1909 vid den stora Industri- och Hantverksutställningen i Stockholm fanns den unge 18-åringen från Järnblästen med på hälsingeavdelningen. Dalakonstnären Gustav Ankarcrona blev intresserad och utropade inför de snidade små djuren »Jag köper alltihop, jag ska ta hem dom till Dalarna och visa dom, hur en ko ser ut».
Så småningom kom Lars att samla många hedersomnämnanden och minnesdiplom från utställningar i Hälsingland och från landet i övrigt, såsom Baltiska utställningen i Malmö 1914 och Göteborgs-utställningen 1923 för att nämna några.
Den unge Lars var tydligen rikt utrustad. Under 10- och 20-talet publicerade han under signaturen Skogens son flera dikter i bl. a. Såningsmannen.

 

 
Image

Foto: Lars och Katrina Skoglunds hem på Blästen,  Sockenbilder Ilsbo Hembygdsförening

Bläst-Lars var en PR-sinnad man och ville göra Blästen till en sommarattraktion. När vägen blev farbar och bilismen började komma igång sökte sig också alltfler hälsingar uppför backarna till det ensliga Järnblästen. Bläst-Lars hade byggt sitt hus på Blästen själv. Han började med fäjset, han rev gammelgården och av virket byggde han sin gård närmare vägen och på egen mark. Bläst-Lars räknade praktiskt och när han efter ett par år var färdig hämtade han Katrina från Ilsbo. Paret gifte sig 1923. Lars och Katrina fick fyra barn som kom att bli den sjätte generationen, som växte upp på Blästen.

Det roade Bläst-Lars att samla på trädgrenar och stubbar, där de naturvuxna formerna hade kommit att likna skilda djur eller stånkor eller till och med människor. Som familjeförsörjare och som brukare av de magra myrmarkerna vid Järnblästen blev det allt svårare för Bläst-Lars att utveckla sina talanger. Av poeten Lars O. Skoglund blev en uppskattad versmakare i bygden. Den allvarlige unge träsnidaren blev äldre och började så småningom tröttna på att skära i trä.

Image

Foto: Lars Skoglund i sin atelje, Sockenbilder, Ilsbo Hembygdsförening

Bläst-Lars övergick i stället till »grannmålning» av smörkärnor, gamla mjölktråg m.m. Han kom med på ett hörn i turistindustrin. ’ På 50-talet grep Bläst-Lars åter snidarkniven och började skära ut relieftavlor, där fäbodvallen i skogen var genomgående motiv. Men det är med de små djurfigurerna från sin tidigare produktion som Bläst-Lars minne lever kvar i bygden.

Bläst-Lars liv slutade i djupaste tragik. Den 27 maj 1964 brann hela hans hem och samlingar ner. På någon timme var gården utplånad. Allt var borta, mangårdsbyggnaden med samlingarna, ladugården, logen och sommarladugården intill. Elden förintade hans lilla gårdsmuseum som var inrymt i två små kallrum »gammel rummen» en trappa upp i mangårdsbyggningen. Tragedin blev fullständig, då man fann hans kropp i den nerbrunna ladugården. 

 

Image
 

Utdrag ur HÄLSINGE RUNOR 1964 – 1965, särtryck om Hemma i Blästen, Av Märta Skarp, samt Minnesskriften sammanställd av Ilsbo Hembygdsförening i samband med anordnad utställning  1984.

Foldern finns att köpa via Ilsbo hembygdsförening.
 

Förening:

Ilsbo Hembygds- och Fornminnesförening

Skapad av: Carina Nilsson (2020-01-02 13:41:25) Kontakta föreningen
Ändrad av: Carina Nilsson (2021-05-04 12:41:23) Kontakta föreningen