Den adliga ätten Bonde är en av  tre inhemska ätter från tidig medeltid som ännu fortlever. Tidigaste bestyrkta årtal för bröderna Tord Bonde och Erengisle Petersson är 1310 respektive 1319.
Några olika grenar av släkten Bonde har varit ägare/fideikommissarier till Hörningsholm sedan 1746.

Den förste fideikommissarien.

Landshövdingen greve Nils Bonde och hans hustru Magdalena Elisabeth von Dreyern stiftade år 1750 Hörningsholms fideikommiss som bestod till 1976, då den siste fideikommissarien, civiljägmästaren greve Gustaf Carlsson Bonde, upphävde det. Samtliga fideikommissarier finns uppräknade med kort presentation på separat plats.
Nils Bonde påverkade utvecklingen i Mörkö socken genom att köpa upp ett flertal av de självägande böndernas gårdar och i gengäld upprätta arrendekontrakt. När greven tillträdde Hörningsholm låg endast Björkarö, Sanda och Solbacken inom godsets ”Rå och rör”.
Nils Bonde lät bygga det nuvarande slottet ett antal år efter att han köpt egendomen. Under långt tid efter färdigställandet var slottet endast bebott sommartid.

En mecenat.

Äldste sonen kammarherren greve Nils Bonde övertar fideikommisset och han dör barnlös i Stockholm 1816. Han var gift med Anna Christina Fleming af Liebelitz. Denne Nils Bonde hade mycket stort inflytande på utvecklingen av såväl kyrkan som den första skolan i socknen.

Mörkö kyrka genomgick en större ombyggnad 1780 då norra korsarmen byggdes som en utvidgning av sakristian. En ny liten sakristia byggdes i öster. Den som bekostade ombyggnaden var Nils Bonde. Under hans tid murades också ett gravkor för ätten Bondes medlemmar. Man rev även de gamla tegelvalven och ersatte med gipsade tunnvalv av trä. Vapenhuset i söder revs, portalen murades igen och huvudingången förlades till kyrkans västgavel.
Till Hörningsholm hörde patronatsrätt vilket innebar att godsherren utsåg kyrkoherde. Rätten upphörde 1921. Prästgården byggdes 1788 och skänktes av Hörningsholm tillsammans med Bottens gård till kyrkan.
1783 ansökte Nils Bonde hos Kungl. Maj:t ”att från Hörningsholms fideikommiss få donera mark för skola och skolmästarens jordbruk till Mörkö församling”. Samtidigt donerades från fideikommisskapitalet en ansenlig summa pengar för att säkerställa skolans byggande på Skesa gård. Överblivna medel skulle fonderas för att utgöra en ”driftsreserv” för skolan. Kapital-donationen avsåg skolundervisning för ”Mörkö Församlings allmoges barn”. 1866 gjordes ett markbyte och församlingen fick Eneboda-hemmanet i byte mot Skesa.

En naturvetare.

Fideikommisset övergår efter Nils Bondes död 1816 till ännu en Nils Bonde, den förres brorson hovmarskalken greve Nils Bonde född 1744 och död 1838 i Stockholm. Han är gift med Ulrica Christina Coyet och de har en son Gustaf Ulf.
Nils hade ett mycket stort intresse för naturvetenskap, djur och natur. Han understödde bröderna Magnus och Wilhelm von Wright i ett större projekt att avmåla alla Mörkös djur och fåglar men planen expanderade snart till att omfatta samtliga svenska djur. Praktverket "Svenska foglar" är det främsta resultatet av detta väldiga men aldrig fullbordade projekt. De planscher som ingår i verket kolorerades till en början av bröderna själva men de fick senare hjälp av kyrkoherden C. U. Ekströms barn.
Kyrkoherden var även han mycket intresserad av att studera Mörkös flora och fauna, vilket beskrivs i den del av sockenberättelsen Mörkö socken som benämns Natural-historia. Nils Bonde var den som utsåg Ekström till kyrkoherdebefattningen och de hade som framkommit ett stort gemensamt intresse för naturen.

En hovman.

Sonen hovmarskalken greve Gustaf Ulf Bonde af Björnö, född 1807 på Toftaholm, död i Stockholm 1855, endast 48 år och utan arvingar. Hans hustru är Clara Bonde född Rålamb, född 1806 och död 1899 vid 92 års ålder.
Efter hovmarskalkens död 1855 inleddes en lång rättsprocess vilken slutade med att släktgrenen Trolle-Bonde från 1861 blev innehavare av fideikommisset genom en fyrmänning till hovmarskalken.

En ny släktgren.

Överstekammarjunkaren greve Gustaf Trolle-Bonde, född 1806 i Stockholm, död 1884 i Stockholm. Han var ryttmästare och kammarherre hos drottning Desideria.

Gift 1:o 1832 med sin sysslings dotter friherrinnan Sofia Lovisa Banér,
Gift 2:o 1841 med sin svägerska friherrinnan Julie Vilhelmina Elise Susanna Banér,
Barn i gifte 2:o Gustaf Fredrik, född 1842 på Kjesäter.

En jordbruksreformator.

Sonen Fredrik efterträder fadern efter dennes död 1884. Han benämns godsägaren greve Gustaf Fredrik Bonde af Björnö.
Se artikel på hembygdsföreningens hemsida från en Mörköcirkel.

Fredrik Bonde moderniserade skogsbruket och jordbruket och införde ett för den tiden rationellt bruk av Hörningsholms jord. Han såg till att flera storskiften gjordes av byar på Mörkö där Hörningsholm hade gårdar med arrendatorer. Detta innebar att gårdar slogs samman och på den kvarvarande större gården tillsattes en förvaltare, ofta kallad patron. Detta innebar färre men utökade arrenden.
Prosten Ekström har 1828 beskrivit att Mörkö var en ö mer eller mindre utan skog.
Fredrik Bonde planterade all den skog som fram till mitten av 1900-talet utgjort den förstagenerations-skog som varit det dominerande skogsbeståndet på ön.

Gift 1:o 1863 med Ida Charlotta Horatia Marryat från vilken han skiljs 1889,
Gift 2:o 1889 med friherrinnan Anna Koskull,
Barn i gifte 1:o: Carl Gustaf, född 1872.

En guldmedaljör.

Fideikommissarie 1909–1957 blev Fredriks son hovstallmästaren greve Carl Gustaf Bonde af Björnö, född 1872 på Hörningsholm, död 1957. Han kallades ryttmästaren.

Carl Bonde var en skicklig ryttare och blev guldmedaljör i dressyr vid Stockholmsolympiaden 1912. Han ingick även i det svenska dressyrlaget vid Olympiaden i Amsterdam 1928 som fick silvermedaljer.
Han var välkänd i socknen då han ofta syntes på motionsturer med häst och vagn.
Carl Bonde hade stor betydelse för flera föreningar som etablerade sig på Näslandet och Notholmen. Greven upplät arrendemark i mitten av 1930-talet till Södertälje Motorsällskap och Arbetarnas Motorförbund. I boken ”greven gav oss lov...” finns perioden beskriven.
Föreningen Flottans män köpte Notholmen av staten i mitten av 1940-talet och fick gott stöd av Carl Bonde.
Bygdegårdstomten vid Tormesta avstyckades och skänktes i början av 1950-talet till Mörkö Bygdegårdsförening, som där efter många års insamlingsarbete1953 kunde inviga sin bygdegård.

Gift 1:o 1896 med Blanche Charlotte Eleonore Dickson från vilken han skildes 1920,
Gift 2:o 1920 med Ebba Wallenberg dotter till bankdirektören Marcus Wallenberg
Barn i gifte 1:o:
Carl Carlsson, född 1897. Överste.
Tord Carlsson, född 1900 i Stockholm. Arméchef.
Nils Carlsson, född 1905 i Stockholm.
Thure Carlsson, född 1908 i Göteborg.
Barn i gifte 2:o:
Jan Carlsson, född 1921 i Stockholm.
Peder Carlsson, född 1923 i Stockholm.
Översten greve Carl Carlsson Bonde arrenderade och drev enligt uppgift fideikommisset under sin fars sista levnadsår.

Jägmästaren.

Sedan översten Carl Carlsson Bonde (äldste sonen till ryttmästaren Carl Bonde) avstått fideikommisset övertogs detta 1957 av sonsonen, civiljägmästaren greve Gustaf Carlsson Bonde af Björnö, född 1921, död 1997.

Gustaf Carlsson Bonde var första sonen i faderns äktenskap med Märtha Mörner. Han var den siste innehavaren av fideikommissen Bordsjö och Hörningsholm.

Dagens Hörningsholm.

Läs mer på Hörningsholm gods egen hemsida där bl.a. dagens jord- och skogsbruk beskrivs.

År 1964 trädde en avvecklingslag för de svenska fideikommissen i kraft, i princip innebärande att alla fideikommiss skulle avvecklas vid den då levande fideikommissariens bortgång. I lagstiftningen fastställdes dock en lång rad undantag och specialfall.

Fideikommisset Hörningsholm upphävdes 1976 då nuvarande ägare Carl Gustafsson Bonde, född 1947, köpte egendomen av sin far.

Godset på Mörkö drivs i idag (2015) genom Hörningsholms Godsförvaltning inom ett Aktiebolag under namnet Bordsjö skogar AB.