Berömd Högsjöbo


Vi skriver år 1811 och V. Vingåkers församling får detta år en ny organist. Han heter Jonas Samuel Strand. Hans ursprungsort var Stockholm och han var son till Pehr Strand som där var orgelbyggare och bildhuggare.  I faderns verkstad tillbringade Jonas Samuel sin lärlingstid. Under dessa år lärde han sig också spela orgel. 25 år gammal fick han alltså organisttjänsten i Vingåker.

Ganska snart efter sitt tillträde här etablerade han sig som orgelbyggare. Ett drygt tiotal orglar tillkom under hans Vingåkerstid som slutar 1860 då han dör.

1844 börjar en lärling hos Strand som heter Per Larsson. Han far är rättaren Lars Pehrsson på Bisstorps gård. Efter tre års lärlingstid hos Strand flyttar han till Stockholm och fortsätter sin lärlingstid hos orgelbyggarna Blomquist & Lindgren, vilka har övertagit Perh Strands verkstad. Per Larsson börjar nu kalla sig Per Larsson Åkerman.

1850 tar han examen som orgelbyggare inför Musikaliska akademien samt examen vid Teknologiska institutet. Han stannar kvar ytterligare några år hos Blomquist & Lindgren men nu som verkmästare. Detta för att kunna få privilegium som orgelbyggare och starta egen firma.

1854 får Per Larsson Åkerman Musikaliska akademiens stipendium för utlandsstudier.

Orgelbyggeriet Gebrüder Maier i Hannover blir hans första anhalt utomlands. Där blir han dock inte så långvarig utan fortsätter till Köln och orgelbyggeriet Sonreck. En lärorik tid tycks det. Emellertid fortsätter han till ett nystartat orgelbyggeri, Merklin & Schutze i Bryssel. Detta orgelbyggeri låg långt fram både tekniskt och konstnärligt.

Efter att ha utfört ett intoneringsarbete på en orgel som skulle exporteras till Amerika, vilket tycks ha utfallit till stor belåtenhet, får han nu ett mycket hedersamt uppdrag. Han ska på egen hand intonera och stämma en  tremanualig orgel med trettiotre stämmor. Denna orgel avser Merklin och Schutze att ställa ut på världsutställningen i Paris 1855. Han gjorde ett så gott arbete att orgelbyggeriet belönades med Medallie de première classe. Utmärkelsen och framgångarna på utställningen bidrog till att orgelbyggeriet blev ett av de ledande i Europa.

Efter Paris blir det åter Bryssel för Åkermans del. Där har han i uppdrag att bygga en stor och banbrytande orgel till katedralen i Murcia i Spanien. Efter detta uppdrag fortsätter han med flera orgelverk. Han erbjuds fast tjänst hos orgelbyggeriet men avböjer och återvänder till Sverige.

1857 får Åkerman i uppdrag att bygga en ny stor orgel i Strängnäs domkyrka. Detta var en stor och övermäktig uppgift för Åkerman varför han tar kontakt för samarbete med en annan orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist. ( Setterquist kom under 1810-talet som fosterson till Jonas Samuel Strand och blev hos Strand även lärling. )

Åkerman omsätter alla de kunskaper han inhämtat utomlands i Strängnäsorgeln. Tre år tar det för Åkerman & Setterquist att bygga instrumentet. Orgeln i Strängnäs bedömdes av samtida organister vara ett av de förnämsta verken i Norden.

Efter avslutat uppdrag och upplösning av firman Åkerman & Setterquist återvänder Åkerman till sin orgelverkstad i Stockholm. Där bygger han 30 orglar innan han slår sig ihop med Carl Johan Lund under firmanamnet P. L. Åkerman & Lund. ( Lund var också lärling hos Jonas Strand.) 44 orglar hinner det tillverkas innan Åkerman dör 1876. Vid sin död betraktades Åkerman som en av Sveriges främsta orgelbyggare genom tiderna och görs så än idag.

Litteraturhänvisning: Robert Öhman - Orgelbyggare i Vingåker
Wikipedia

Editerad av: Ingvar Boo (2018-12-31 13:52:02)