Herrljunga Hembygdsförening

Olofstorpsstugan

Olofstorpsstugan

Olofstorpsstugan eller Rydet som det egentligen hette i kyrkoböckerna var aldrig något torp eller någon backstuga i egentlig mening utan en avsöndring från gården Olofstorp.

Första gången avsöndringen nämns är 1831 då en utav sönerna i gården, Johannes Bengtsson född 1805, flyttade dit. 1834 kom också en kvinna till stugan. Det var hustrun Ingrid Larsdotter född 1759. Om han byggde sig en ny stuga eller begagnade sig av den gamla backstugan som fanns vid gården redan tidigare, är okänt. När stugan 1948 flyttades till Haraberget i Herrljunga kunde dock konstateras att den blivit flyttad tidigare enär stockarna var vända i förhållande till sitt ursprungliga läge. Det har också konstaterats att den är uppförd i slutet av 1600-talet eller i början av 1700-talet.

Stugan består av ett rum och ett förråd samt en liten invändig förstuga, i väggarna finns uttag för varggluggar. Igenom dessa sköt man på de vargar som strök kring stugan.

Under samma tid står systern Brita och svågern Daniel Persson som ägare till 1/3 mtl Olofstorp. 1838 dog Daniel och året därpå flyttade Johannes, varför änkan Brita kunde ta över avsöndringen. Rydet stod då som 1/24 mtl. På Rydet fanns en piga som hette Helena Nilsdotter som från Östergården Larstorp kom dit 1847. Samtidigt fanns på gården en dräng vid namn Sven Larsson, båda födda år 1819. Vad som vid denna tid hände med Brita är okänt.

Sven och Helena som gift sig flyttade 1848-49 in i stugan och bildade familj. Men redan 1852 dog Sven ooh Helena levde sedan ensam i de två sedvanliga åren innan hon 1854 gifte om sig med Anders Eriksson född 1824.

Men inte heller den lyckan blev beständig ty 1870 dog Helena och till ny hustru tog Anders Inga Lena Larsdotter född 1830. Inga Lenas väg dit hade gått bland de fattigaste. Fadern, torparen Lars Stark dog 1838 varefter Inga Lena, hennes tre barn och hennes moder Maja stod upptagna under rubriken ”Vid socknens slut”.  Det innebar att de upptogs bland husförhörsbokens sista sidor och var fattighjon i kommunen. Om dessa fem stod att de var utfattiga och hade sitt hem i en liten backstuga vid Herrljunga Västergården.

När hon träffade Anders hade hon tre barn utom äktenskapet och för att kunna bli hans hustru måste hon först kyrktagas. Det var en kyrklig akt varvid en kvinna som fött barn åter togs emot av församlingen. 1875 dog modern Maja och samma år gifte sig Inga Lena och flyttade med sina två kvarvarande barn till Rydet. Hennes yngste son, Anders Petter avled 1871, 13 år gammal.

Men Rydet tycks ha varit ett ställe där äktenskapen blev korta ty redan 1880 efter knappt fem års äktenskap dog Anders och Inga Lena levde därefter som änka tillsammans med barnen Alfred 15 år och Anna Matilda 8 år. Nar försörjningsfrågan blev för svår för Inga Lena gick kommunen in som ägare till Rydet och de där boende blev inhysehjon. Ett förhållande som inte var helt obekant för Inga Lena. Om dem berättas att Inga Lena var en vänlig gammal tant medan  Tilda var lite besvärligare att tagas med.

När traktens småpojkar kom och bad om några äpplen gick det bra om det var Inga-Lena de träffade. Var det Tilda däremot, så blev de ivägkörda.

Den sista innehavaren av stugan var en ståtlig kvinna på två meter. Hon gick raklång i stugan under takåsen, men i dörren ut fick hon böja sig rejält. Sin försörjning fick hon genom att hjälpa till i gårdarna i närheten. På vårmarknaden köpte hon en griskulting, som fick växa till sig under sommaren för att slaktas under hösten och nedsaltas för mat under vintern. Hönsen hade hon under vintern under sängen och när det var extra kallt ute då fick torkutrymmet vid spisen användas.

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter