Herrljunga Hembygdsförening

Transformatorn

Transformator från 1940-talet

Invigning av Olofstorpstransformatorn 28/8 2005.

Stort tack till Herrljunga Hembygdsförening för initiativet att bevara en del av historien om el på landsbygden i form av en typisk transformatorstation. Jag har själv just i sommar påbörjat lite forskning om bygdens elhistoria, och det är därför extra roligt att se en av våra gamla stationer i så fint skick.

Den här stationen byggdes ursprungligen av Fölene Elförening och därför har jag läst in mig lite extra på denna. Tack även till Lars-Olof Larsson, Fölene, som hjälpt mig med värdefulla uppgifter.

Lars-Olofs far och farbror, Gösta och Alvin Larsson var i högsta grad allt-i-allo inom Föleneföreningen. Även farfar August var ordförande vid tiden då denna station byggdes.

Även Herrljungabolagets första 25-30 år i början av förra seklet innehåller mycket intressant att studera. Alla gamla handlingar med protokoll, aktieböcker, brev mm är intakta, och innehåller synnerligen intressant historia, inte minst om Herrljunga från denna tid.

Vi har också nere hos oss ett litet museum med gamla verktyg och elgrejor. Intresserade är välkomna

Ni kanske frågar Er varför folket i Olofstorp inte fick el förrän 1941 när Herrljungaborna bara 3 km därifrån, hade el redan 1906.  Därför på sin plats att ta lite bakgrund.

Elektrifieringen av Sverige

Användningen av elenergi har för vårt moderna samhälle blivit en livsnödvändighet.Då ska vi tänka på att bara för 50 år sedan det fortfarande fanns åtskilliga landsbygdsdelar i vårt land som alldeles nyss fått tillgång till el. Elektrifieringen startade redan i slutet på 1800-talet i tätorter där man anlade egna kraftverk, i huvudsak drivna med koleldade gasmotorer. Så var det här i Herrljunga som startade 1906. Bolaget som startades av framsynta Herrljungabor, fyller 100 år nästa år.

I många större orter hade man stadsgas som alternativ, varför utvecklingen inte drevs så hårt från början. Utbyggnad av storskalig vattenkraft, och ledningsnät från dessa påbörjades egentligen först under 1910-talet.

På landsbygden hände dock ingenting. Jordbruksnäringen med de större gårdarna och godsen i spetsen, såg de stora fördelarna, och drev på framförallt Vattenfall att elektrifiera landsbygden. Fördelarna vid tröskning, vattenpumpning, mjölkning, spannmålskrossning och inte minst elektriskt ljus var betydande, såväl i arbetsbesparing som kostnader.

Kraftproducenterna såg dock enbart stora kostnader framför sig och mycket liten försäljning. Man inriktade sig istället mot större industrikunder och de redan i drift varande stadselverken.

Under första världskriget blev läget än mer akut med bränslebrist mm. Fotogen var den övervägande ljuskällan, och priserna rakade snabbt i höjden tills tillgången tog helt slut.

Vattenfall utarbetade då en strategi för elektrifiering av landsbygden. Den innebar att man satte upp s.k. bygdeledningar för 10 eller 20 kV, till en station för nedtransformering till 1,5 eller 3 kV, som blev distributionsspänning för ett begränsat geografiskt område.

Inom detta geografiska område, ofta med sockengränser som naturliga enheter, bildades andelsföreningar för dom som ville ansluta sig till elnätet. Föreningen köpte el i Vattenfalls station och byggde och bedrev sedan eldistributionen i egen regi.

Medlemmarna höll därefter själva med stolpar, sten och dagsverken. För inköp av ledningsmateriel, mätare och transformatorer tog man lån, för vilket man solidariskt lämnade borgen.

På detta sätt har stora delar av vår landsbygd därefter elektrifierats.

Framdragning av Vattenfalls ledningar till vissa delar dröjde och det fanns elföreningar som inte kom igång förrän på 1940-talet.

Även inom föreningarnas geografiska områden tog det lång tid innan avlägset belägna fastigheter elektrifierades. På så vis tog det i princip fram till femtiotalet innan Sverige, med några få undantag, blev elektrifierat.

Föleneföreningen

Fölene Elektriska Distributionsförening bildades 1917. Den första styrelsen bestod av ordföranden Karl Andreasson Åsen, Axel Pålsson Fölene Stom, Herman Andersson Skottstorp, Anders Petter Fagersson Bråttensby, och Alfred Karlsson Haragården.

Antalet medlemmar som tecknade andelar från början var 98 st.

Föreningen omfattade geografiskt Fölene, Remmene, Vreta, Tarsled, Bråttensby, samt några gårdar i Eggvena.

Inkopplingen av första elanläggningen gjordes 1919.

Till den nya mottagningsstationen vid Larstorp drog Trollhätte Kraftverk fram 10 000 volt och 25 perioder per sekund. Där skedde nertransformering till 3000 volt för distributions-spänning till föreningen. 1957 skedde en spänningsomläggning till 6000 volt, för att 1968 höjas till 10 000 volt vid sammanläggningen med Herrljunga Elektriska AB.

Periodomläggningen från 25 till 50 perioder per sekund diskuterades i 4 år innan man accepterade villkoren från Trollhätte Kraftverk. Omläggningen, som genomfördes 1942, innebar stora kostnader för såväl föreningen som kunder, med omlindning av motorer, transformatorer och mätare mm.

För inköp av transformatorer och ledningsmateriel lånades 40.000 kr av Sparbanken i Alingsås 1919. Som säkerhet för lånet fick samtliga medlemmar lämna garanti.

För uppbyggnaden av elnätet fick medlemmarna leverera trästolpar i förhållande till andelstal.

Dessutom ingick skyldighet att utföra dagsverken och transporter.

De första installationerna hos kunderna gjordes av Elektriska Installationsfirman Johansson & Hagström, Trollhättan.

Från början byggdes nätet ut till 14 transformatorstationer, men allteftersom belastningen ökade, så förtätades antalet stationer. 1968 var antalet 44 st.

Alla anslöt sig inte heller från början, utan kunderna tillkom efterhand. Avlägset belägna ställen fick vänta längre eller betala mer för anslutningen. Till Olofstorp och Bäcka blev el framdraget först 1941, och till Bjurdamm 1943.

De första ledningarna byggdes med järntråd eller zink-järntråd, då det inte gick att köpa koppartråd under krigsåren.

För att utvärdera pris och kvalitet på ledningsmaterialet konsulterade Karl Andreasson sin brorson Sigurd från Töretorp, som arbetade hos Södra Sveriges Ångpanneförening i Malmö vid tillfället.

Olofstorpstransformatorn

Under 2003 flyttades denna transformatorstation från Olofstorp till hembygdsparken.Denna trähusstation som blev typisk i elektrifieringens första tid byggdes ursprungligen 1941.Trähusen var populära i våra trakter. De ansågs bra ur skötselsynpunkt, allt kunde manövreras inomhus och transformatorn stod på golvet innanför ett trägaller. Högspänningssäkringarna kunde manövreras spänningslöst, genom att den trälucka som öppnades framför dessa var förreglad med frånskiljningsknivar ovanför säkringarna. Tyvärr fungerade inte detta helt säkert ibland varför en del olyckor inträffade. Från början byggde man dock inte stationerna med tornhus, utan istället som tvåstolpsstationer med plattform. Tornhusen av trä eller sten började på en del håll byggas i början på trettiotalet. Senare har man åter övergått till tvåstolps- och enstolpsstationer. I takt med ökande kabelförläggning används numera i huvudsak lågbyggda plåtkioskstationer.

Elektrifieringen av Olofstorp och Bäcka föregicks av en hel del diskussioner, då kostnaden var för hög för att de sökande abonnenterna skulle kunna bekosta det helt själva. Efter att Trollhätte Kraftverk lovat bidraga med 2 200 kronor och föreningen med lika mycket, så fick abonnenterna betala 9 900 kronor gemensamt. Under krigstiden erfordrades särskilt tillstånd att få inköpa koppartråd för elarbeten. Till Olofstorp fick man, men till Bäcka blev det järntråd, då det ansågs vara för litet andelsunderlag.

På sommaren 1941 togs beslut att påbörja bygget av trähustransformatorn vid Olofstorp, samt tillhörande ledningar.

Föreningens montör Alvin Larsson var vid tillfället utkallad till beredskapstjänst, varför man anlitade Gäseneföreningens montör Andersson som ansvarig för elarbetena.

Dessutom bestämdes ”timavlöningen för arbetare till 1 krona per timma för vanligt arbete, samt 1.20 för dem som äro vana vid varjehanda förekommande arbete.”

Strukturomvandlingen

Inom Herrljunga Elektriskas nuvarande nätområde har det funnits ett antal olika eldistributörer från början.

De större som införlivats i nuvarande bolag är Fölene Elförening och Mellersta Gäsene Elförening. Dessutom har det funnits andra företag som Fåglaviks Elektriska AB, AB Wimle Kraft, Eggvena Elförening, Kåryds Elförening, Källeryd-Edsvedens Elförening, samt distribution från lokala kraftverk i Stenunga, Trollabo, Kullakvarn och från AH Anderssons fabrik i Annelund.

Historik från Gäsene och Fölene finns ganska bra samlad, men från övriga är tunt. Den som kan hjälpa mig med något från exempelvis Fåglavik, Källeryd eller Eggvena är välkomna att höra av sig.

 

Herrljunga Elektriska AB

Herrljunga Elektriska AB fyller 100 år nästa år. Det finns mycket dokumentation att tillgå för att studera historien. Man kan säga att de första trettio åren är spännande läsning, därefter sedan 1933 när Herrljunga Municipalsamhälle blev majoritetsägare, är det ganska grådaskig följetong.

Att läsa de gamla dokumenten är i sig ganska roligt. Det är anmärkningsvärt med vilken bra handstil som allt skrivits med bläck. I vissa fall är det rent konstnärligt.En historik ska givetvis upprättas och förhoppningsfullt bli intressant läsning.

För att ge en liten försmak ska jag läsa rollistan:
När ni känner igen namn, så tänk på att det förmodligen är en generation före dem som ni har minne av.
Stiftarna:
Apotekaren Anders Sebastian Trolander
Bankdirektören Alfred Bergquist
Målaremästaren Carl Alfred Reimer
Handlanden Herman Carlsson
Orgelfabrikanten Carl Bernhard Pettersson

De första aktieägarna förutom stiftarna:
Handlanden Henrik Andersson ( Bytte senare namn till Rylander)
Länsman Fredrik Belfrage
Husägare J A Belfrage
Hemmansägare Gustav Jonsson
Handlanden Linus Carlsson
Gästgifvare J Persson
Handlanden Carl Forssander
Bankkassör J W Olsson
Föreståndare Sanfrid Welin
Hemmansägare Svante Persson
Snickaren Harald Henriksson
Hemmansägare Gustaf Bergström
Stationskarlsförman P A Sandell
Stationsskrifvare Fridolf Svensson
Postmästare A Bohlin
Fabrikör E J Ericksson
Handelsidkerskan Gerda Ohlsson
Fröken Hilma Ohlsson
Stationskarl C A Karlström
Trädgårdsmästare A Eriksson
Slaktare J A Johansson Berg
Bagare A Eriksson
Patron E Andersson
Direktör Hj Hulting
Bokhandlare Carl Rämm
Handlanden P S Wahlström
Modist Sofie Andersson
Doktor Richard Hagelin
Snickare Alfred Johansson
Byggmästare C J Pettersson
Husägare A G Nordström
Hotellidkerskan Lovisa (Lova) Lennström
Kyrkoherde J A Helén
Stationsinspektor Philip Lagergréen
Husägare August Andersson
Fru Maria Magnusson
Fd Trafikchefsadjutant Gustaf Johansson
Handlanden August Forssell
Snickare Levin Sandberg
Kamrer Halfdan Band
Snickare Henrik Olausson
Hotellägare N S Kjellgren
Fd Banvakt A P Nilsson
Banmästare A Melander
Stationsskrifvare Claes Lagerfelt

Av dessa pionjärer tecknades tillräckligt med aktier för erforderligt aktiekapital, och vid konstituerande bolagsstämma den 28 mars 1906 i Herrljunga Missionshus beslöt man bilda bolaget och antaga bolagsordning.

Andra betydelsefulla roller de första åren:
Maskinisten Isidor Pettersson
Godsägare Ludwig Frantzich
Tandläkare Viktor Rhenström
Direktör Hugo Stenbeck
Fröken Anna Johansson Trollabo
Samt Fru Jennie Anjou Trollabo som under 20-talet ägde mer än 40 % av bolaget.

Tänk att få kika in samhällslivet för hundra år sedan hos dessa personer. Elbolaget är en del av detta, troligen ganska mycket diskuterat också.

Invigningen

Så tillbaks till dagens huvudnummer, invigningen av det gamla transformatorhuset.Det var ju faktiskt i drift ända fram till 1980-talet, varför en del av innanmätet är utbytt till modernare materiel, men utvändigt är den helt intakt. Värdefullt att få en sådan här byggnad bevarad, och då passar den givetvis bäst här på hembygdsgården.

Gunnar Ingvarsson

 

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter