Rättelse i sommartidningen

Tyvärr har det smugit sig in ett fel i vår sommartidning, namnet på skribenten till artikeln om Erik Fundin heter Gunnel Ledin och inget annat. Som ursäkt publicerar vi därför texten i sin helhet här. 

Från Erik Fundin till Härjedalens Fjällmuseum

Ett fornminnesmuseum i en svensk by, och därtill i en norrländsk fjällby, är säkert ingen vanlig företeelse. I alla fall finnes ett sådant i Funäsdalen i V. Härjedalen. Museet är upprättadt af Härjedalens fornminnesförening och äger en nitisk och insiktsfull vårdare i handlanden Erik Fundin i Funäsdalens by. 

Detta står att läsa i en artikel i tidskriften Hvar 8:e dag från 1909 och skribenten verkar förvånad och en smula imponerad. Det här är inte vad man vid den här tiden väntar sig att finna i en liten fjällby i det avsides belägna landskapet Härjedalen.

Erik Fundin 1843-1932

Vid foten av det mörka och hotfulla Funäsdalsberget låg Gammelgården, senare Gästis, i byn Funäsdalen. Här föddes den fjortonde december 1843 en pojke, som fick namnet Erik. I familjen fanns redan tre barn, och Erik blev ett s.k. sladdbarn. Han var vid födseln mycket liten och drabbades från början av många och svåra sjukdomar. Eftersom hans rörelseförmåga var nedsatt vistades han för det mesta inomhus. Medan andra ungdomar i hans ålder var ute och roade sig, satt Erik på sin kammare och läste. Han var vetgirig och läste allt han kunde komma över. När han fick tag på litteratur om arkeologi, biologi och geologi blev han nyfiken, och så väcktes tanken på egna samlingar av stenar, fornfynd och annat som han fann intressant.

När han väl hade börjat kunde han inte sluta. Han samlade på allt från gamla mynt och dammiga skrivelser till avlagda redskap och uppstoppade fåglar. I sin ensamhet började han skriva om alla de saker han samlat, beskriva dem och göra förteckningar över dem. När han var osäker på något, tillskrev han olika myndigheter och bad om upplysningar. Med tiden lärde han sig mycket och blev väl insatt i de mest skiftande ämnen.

Erik Fundin levde i en tid full av förändringar. Det gamla bondesamhället var i upplösning och industrialismen var på frammarsch. Ute i Europa växte nationalismen och nationalstater bildades.

I Stockholm hade Artur Hazelius redan på 1870-talet börjat samla föremål och byggnader från hela landet och 1892 skapade han friluftsmuseet Skansen, ett Sverige i miniatyr.

Eftersom Fundin noga följde med vad som hände ute i världen, var han inte omedveten om de strömningar som låg i tiden. Han hade redan från ungdomen intresserat sig för svunna tider, och när kringresande personer började köpa upp äldre föremål, reagerade han starkt. På så sätt lyckades han behålla mycket av det som redan gått förlorat i andra delar av Sverige. Han var kanske inte intresserad av föremålen i sig, men känslan för hembygden var stark, och påverkad av Hazelius påbörjade han nu det arbete som kom att leda till bildandet av Härjedalens fornminnesförening. 

Härjedalens fornminnesförening 

Vid en resa till Trondheim 1893 besökte Fundin Konglige Norske Videnskabers Selskabs museum och fick då sitt livs idé. Han skulle bygga ett museum kring sina egna samlingar. Vid hemkomsten  sänder han den 9 december 1893 en kallelse till invånarna i Tännäs kommun om bildandet av en fornminnesförening. Han uppmanar alla som har något värde som fornsak, såsom jordfynd, arbeten av trä eller metaller, gamla papper och handlingar m.m. att skänka eller överlåta dem till den påtänkta fornminnesföreningen.

Den första januari 1894 bildades så Tännäs och Storsjö socknars hembygdsförening. År 1899 ändrades namnet till Härjedalens fornminnesförening. Vid ett sammanträde med deltagarna i västra Härjedalens gemensamma skifteslag 1894,  beslöts att undanta ett område i centrala Funäsdalen. Det området blev den s.k. Fornminnesparken, och där placerades den första museibyggnaden, en parstuga som fortfarande finns kvar på samma plats.

Nu följde en tid av arbete och entusiasm! Hela bygden samlades kring projektet. Byns ungdomar ordnade basarer och fester för att få in pengar, och hantverkare och frivilliga flyttade och uppförde hus i parken. Själv ägnade sig Fundin åt att katalogisera alla insamlade föremål och föra noggranna anteckningar. Detta resulterade i en katalog som är fylld av kultur- och person-historiska anteckningar. Han nöjde sig inte med att ange föremålens ålder och givare, han beskrev också dess användningsområde och kringhistoria. Genom att läsa dessa katalognotiser får man en god bild av härjedalsliv i forna tider.  

Trots Fundins entusiasm svalnade så småningom intresset hos byborna och Fundin blev mer eller mindre ensam om museet och dess skötsel. Hans bräckliga kropp och dåliga ekonomi gjorde inte saken bättre. I ett brev skriver han: ”Mitt hjärtas försämring tror jag kommer sig av de mörkamolnen på min ekonomiska himmel.”

Belöningar 

Efter allt slit och arbete med föreningen och museet blev Fundin till slut rikligen belönad. När han fyllde 70 år fick han silvermedalj och diplom från Vitterhetsakademien. År 1923, när han fyllde 80,  fick han brev från regeringen och medaljen Illis Quorum i åttonde storleken.

Han hade nu dragit sig tillbaka och överlämnat skötseln av museet till yngre krafter, bl.a. folkskolläraren Olof Jansson från Ljusnedal. Själv låg han mestadels i sin lilla kammare bakom affären och sköttes av sin vårdarinna Karolina Wagenius. Han besöktes av främlingar och bekanta och kulturhistorikern Gustaf Näsström skriver 1931 efter ett besök: 

”I det lilla kontoret innanför den brokiga lanthandeln ligger en nästan 90-årig man nedbäddad i en rikt skulpterad och sirligt målad 1700-talssäng av äkta härjedalstyp. Mannen är förre handlanden Erik Fundin i Funäsdalen, skapare av Härjedalens fornminnesförening. Den lilla sega gubben har varit en pionjär i sin bygd, en av dessa folkminnets väktare till vilka svensk kulturforskning står i så djup tacksamhetsskuld.” 

Härjedalens Fjällmuseum

Eftersom Fundin så tidigt hade börjat samla, hade byn fått en museisamling som var enastående både i kvalitet och omfång. Föremålen förvarades under åren i gamla museet och bodar i parken, vilket naturligtvis med tiden blev ohållbart. Fornminnesföreningens styrelse var medveten om detta och insåg att något måste göras för att inte oskattbara värden skulle gå till spillo. Ett nytt museum planerades, men finansiering och en lämplig placering återstod. Då hände detta: Fundins hemgård, belägen vägg i vägg med Fornminnesparken och hans museum, brann ner till grunden i februari 1989. Som genom ett under undkom hans skapelse, och byborna antydde att det nog var Fundin som hållit ett vakande öga över sina domäner. 

Efter samråd med Härjedalens kommun, Jämtlands läns museum och fornminnesföreningens styrelse kom man överens om att bygga ett  nytt museum där den nedbrunna byggnaden stått. En ekonomisk förening bildades och 1996 påbörjades arbetet. I oktober 1998 var byggnaden klar och den 20 mars 1999 invigde kung Carl Gustaf Härjedalens Fjällmuseum. 

 

Jubileumsåret 2019

 

Det är nu 110 år sedan artikeln om ett fornminnesmuseum i Funäsdalen var införd i Hvar 8:e dag, och den lilla fjällbyn är åter värd att uppmärksammas. Det är 125 år sedan Erik Fundin bildade Härjedalens fornminnesförening och 20 år sedan Fjällmuseet invigdes. Nu står det där som ett  smycke, en prydnad för hela byn. Härjedalens Fjällmuseum är ett vackert bevis på vad en människas idéer och framsynthet kan betyda för en bygd och för kommande generationer.

Gunnel Ledin


Editerad av: Kristina Ernehed (2019-06-12 13:51:11)