Uppbyggnaden av Stavgården 1975-1976. Bilder från uppbyggnaden.

Här ser ni en beskrivning av hembygdsföreningens byggnader på Åsudden i Hedesunda.

En parstuga från Stav erhölls i början på 1970-talet. Timret bedömdes vara för mycket anfrätt av tidens tand, så nytt timmer skänktes av välvilliga skogsägare, och en fräsch kopia kunde 1976 timras upp av timmermännen Bo Eliasson och Martin Embretsén från Storvik. Den uppfördes i vinkel med portliderstugan och inrymmer, förutom kök och samlingssal, en nedervåning med toaletter, förråd, textilmuséum och arkiv. Stavgården används flitigt och hyrs ut till medlemmars festligheter. Här finns inte kravet att byggnaden skall ge ett gammalt intryck. Nej här skall det vara liv och rörelse. När flaggan är hissad i flaggstångens topp på gårdstunet, då kan det vara föreningsfest, dop, födelsedagskalas, släktträff eller bröllop. År 2006 invigdes ett nytt gårdstun vid Stavgården där några medlemmar planerat och omvandlat grusplanen framför Stavgården till en oas med gräsmatta och trädgårdsväxter från förr i tiden.

Här kan du se bilder från uppbyggnaden av Stavgården 1975-1975> 

 

En portliderstuga med stall uppfördes på åsryggen på 1950-talet och kommer ursprungligen från byn Ginka i grannsocknen Östervåla. När man skulle besöka en gård i gamla tider så var ofta det första man mötte ett s.k. portlider. Ofta var gården helt kringbyggd i en sluten gårdsfyrkant där man kom in på tunet genom olika former av portlider. Portlidret kunde man ''bomma" igen inifrån. Då var man skyddad från vilda djur och objudna gäster. Portliderstugan är en gammal bostad med förstuga, kök till höger och sovrum till vänster. Se fler bilder här>

Stallet är hämtat från Österfärnebo. Det har aldrig använts som stall här på Åsudden utan byggdes om till en "byskola" 1999. Inventarier skänktes från olika nedlagda byskolor som upphört. År 1842 infördes folkskolan och alla socknar skulle bygga skolor. Första skolan i Hedesunda byggdes i Sundby bredvid kyrkan, nuvarande Församlingshemmet.

På gårdstunets södra sida finns en loglänga som inrymmer samlingar och förråd. Den skänktes av Stora Kopparberg Bergslags AB. Den har ett sällsynt vackert rundstörs-undertak som verkligen är sevärt. Tröskladan flyttades till Hedesunda hembygdsgård från Sevallbo 1974. Se fler bilder här>

Vandringen är tillverkad av Petter Berg på Lövås gård, Lövåsen, skänkt av Gunhild Eriksson och uppförd av Henning Persson. Tröskningen är en process där man rensar axet från höljet som omger det. Från att tidigare ha använt slaga började man på 1700-talet att använda en VANDRING som dras av hästar eller oxar. Se fler bilder här>

Den här stenen har vilat vid Gamlevägen i drygt 200 år under en brotrapp. Det är en sten med texten Hedesunda kyrka 1773 PLS. Materialet är sandsten, som knappast är från trakten, men på 1770-talet pågick bygget av kyrkan och kanske var ”ristaren” med vid bygget och manifesterade med den här ristningen. Laila och Karl-Gunnar Engvall tog hand om stenen när de bytte ut trappen och skänkte den till Hembygdsföreningen 2018. (Anledningen att stenen kallas "Sändastenen" har sin förklaring i att initialerna PLS tros härröra från Per Larsson i Sända. Han var född 1734 i Landa men bosatt i Sända som soldat nr 55 vid Hälsinge regemente under namnet "Geting". Han var med stor säkerhet medverkande vid byggandet av kyrkan. Getings son Pehr var kolare och bodde bl.a. i Finnböle, sannolikt i torpet där stenen senare hittades...)

År 2006 sattes härbret upp intill Stavgården. Härbret kunde i början hyras av festdeltagare som vill övernatta efter olika fester. På senare år har det inhyst olika utställningar. Det här Härbret kommer från Nord’s på Ön. Skänkt av Karl Hugo Skoghs familj. Härbre eller stolpbod, ibland kallat häbbare och i landets nordligare delar, häbbre, är ett fristående mindre förrådsbod eller visthus för förvaring av mat, kläder och diverse redskap. Sommartid ofta även använt som sovkammare.

Härbret kommer från Hults i Sevallbo, ursprungligen från Hällarna. Gåva från Stora Kopparbergs Bergslag AB. Flyttningen bekostades utav en gåva från Hedesunda Brandförsäkringsbolag vid dess 100-årsjubileum år 1983.

Vem vill vara utan blomdofterna och det strävsamma surret av bin i äppelblommor och resultatet av deras arbete – fruktskörden och honungen? Bikupan är en demonstrationskupa som gör det möjligt att se in i kupan och ta del av livet där inne. Svenska sparbanken bidrog med pengar till kupan och Bertil Svedén byggde den 2013. Det är också Bertil Svedén som bedrivit aktiv biodling på Åsudden.

Huset stod tidigare vid Ollas backen i Rångsta och flyttades till Åsudden 1959. Spruthuset skänktes hit av Rångsta by. I de flesta byar fanns det ett spruthus där byns gemensamma brandredskap förvarades. I Spruthuset på Åsudden förvaras ett flertal gamla häst- och handdrivna brandsprutor. Huset härbärgerar även en dressin, ett minne från Sala-Gysinge-Gävle (1901-1964).

1951 arrenderades Åshufvedet, eller Åsudden som vi idag kallar det, av Stora Kopparbergs Bergslags AB. Samma år flyttades ett soldattorp från Brunn. Detta var soldaterna Kihlströms torp. Den siste, N:o 27 Abraham Kihlström 1837-1922 , var som sin far, trumslagare vid Kungliga Hälsinge regemente. Han drev i torpet ett litet skrädderi på äldre dar. Ännu längre tillbaks i tiden lär Abrahams ha bebotts av en sjudare. På ytterväggen sitter den obligatoriska soldattavlan, som upplyste passerande om vem som bodde i torpet. Torpet är indelat i storstuga, litet kök och en vidbyggd kammare. Efter Kihlströms flyttade Olle Blank in i torpet. Därav kommer det sig att torpet ibland kallas Blanks. Det lilla köket i torpet användes vid föreningens första fester på Åsudden. Se fler bilder här>

Denna byggnad är en tidigare bastu från Erklars på Brunnsheden. Den flyttades till Åsudden 2002 och används idag som serveringslokal. Flytten gjordes möjlig genom en donation av Ruben Quist. Se fler bilder här>

Kvarnstenarna kommer från kvarnen i Rångsta. Stenarna är huggna i ett stycke granit och användes troligen fram till ca 1940. De låg sedan framför ingången till kvarnen. Stenarna skänktes 2005 till Åsudden av Lilly Nilsson. Stenarna fungerar bra som bord när serveringen är öppen.

Huset stod tidigare vid Per- Jons i Ås. Den kallades för ”kamrarna”, och användes på senare tid som vävstuga. Huset flyttades 1996 till Åsudden. Idag fungerar halva huset som bagarstuga med en ny uppmurad bakugn. Andra halvan av huset är inredd som gårdssnickarbod. Där finns också verktyg från ett skomakeri. Här hittar bl.a. bilder från uppbyggnaden>

Skvaltkvarnen skänktes till Åsudden i slutet av 1960-talet av Harbäck och Bälgsnäsvallen. Ett nytt kvarnhus hade redan då tillverkats av ingenjör Lars Olof Elfving, Bälgsnäsvallen. Kvarnen är en trogen rekonstruktion av de gamla skvaltkvarnarna i Utomälvenstrakten men eftersom en del intressanta detaljer saknades har ingenjör Elfving kompletterat med delar från liknande kvarnar i Ockelbo.

1994 skänkte en privatperson ett lass grovt timmer, som byggdes upp till en efterlängtad sjöbod. Vid sjöboden finns det båtar som har skänkts till Hembygdsgården, och den är numer inredd som ett fiskemuseum.

Inför Hembygdsföreningens 90-årsjubileum år 2002 uppfördes ett båthus till kyrkbåten. Bygget var möjligt tack vare en donation från Ruben Quist och kyrkbåten kunde flyttas från kyrkan till Åsudden. Båten byggdes 1857 och är den enda bevarade av de tre storbåtar som funnits, och gjorde sin sista tur på pingstdagen 1891. Kyrkbåtarna kunde ha upp till 50-60 personer. Den roddes av tre årpar och hade även mast och kunde riggas med ett råsegel. I båten satt manliga roddare längst fram, kvinnorna i mitten och ungdomarna i aktern. Att hålla i rorspinnen var ett hedersuppdrag för någon av de äldre männen. Här kan du se fler bilder på kyrkbåten>

Dansbanan och spelladan uppfördes på 50-talet. Spelladan är en timmerlada som kommer från Habbarsmur i Västbyggeby. Ladan skänktes till Åsudden av Olle Olsson i Svarta. Här kan du se fler bilder från dansbanan>

Ladugården kommer från Lars-Ers i Kågbo och skänktes till Åsudden av Hedesunda LRF. Den hade plats för tre kor, gris, häst och en kalvkätte.

Det var Folket Husföreningen i Hedesunda som i samarbete med hembygdsföreningen startade kolningen på Åsudden 1990. Under de tre första åren fanns ingen kolarkoja utan man lånade en labbe. Dagens kolarkoja tillkom i mitten av 90-talet genom ett initiativ av Brynolf Frisk. Kolarkojan är en sovplats för kolarna under arbetet med milan. Milan kräver tillsyn och bevakning dygnet runt och kolarna arbetar i lag och turas om med aktivt arbete med milan och vila.

Såghuset som kommer från Hedesunda Såg & Kvarn har sitt ursprung från 1898. Ramsågen inuti kommer ursprungligen från Korsnäs utanför Falun. Ramsågen var en stor utveckling från de äldre typer av ”klingsågar” som funnits dittills, och innebar att man sågade ut alla plankor ur trädet på endast en sågning. Detta var möjligt eftersom ramen bestod av ett eller flera sågblad monterade bredvid varandra. Se fler bilder här>

Varje större gård hade tidigare alltid en smedja. Att tillverka och laga egna redskap var en självklarhet. Smedjan placerades ofta en bit från övrig bebyggelse på grund av brandrisken. Smedjan förlorade sin viktiga roll när svetsen, mekaniska verkstäder och handeln tog över. Vår smedja skänktes 1993 av O-Lars i Mälbo. Den är en av få helt intakta smedjor i Hedesunda och fortfarande i brukbart skick.

1913 köpte hembygdsföreningen mangårdsbyggnaden från Erk-Ers i Hallsbo. Den byggdes då upp på ”barnmorsketomten” vid kyrkan. Gammelgården var under många år Hedesundas hembygdsmuseum och 2007 kunde den flyttas till Åsudden tack vare Henry Ulanders testamente. I gården finns en takmålning av Hans Wikström. Målningen fanns tidigare i gården Thörnqvistens i Fallet. Gården har även tre väggmålningar av Rättviksmålaren Lisserkers Olof Olsson från Lisselskog. Förstukammaren är idag möblerad som brudkammare. Väggtimret är ända från Gustav Wasas dagar. Stenmuren vid Gammelgården är byggd i gammal stil av Bo Persson. Se fler bilder på Gammelgården här>