Fotot är ett porträtt av arkitekten Charles Emil Löfvenskiöld i 40-årsåldern

Bergatorp förknippas för alltid med friherrinnan Sophie Löfvenskiöld, född Åkerhielm af Blombacka (1788-1865). Maken, hovmarskalken Carl Fredrik, blev 1806 ägare till godset Hassle Säby. Han kom 10 år senare på obestånd.  Familjen med 5 barn tilläts att bosätta sig på en av godsets utgårdar. Sophie kom att kallas "kära mor på Bergatorp". Hur fattig hon än var, delade hon med sig till alla som bad om hjälp. Stolthet, god hushållning om omtanke om familjen var framträdande karaktärsdrag. De många fonder som barnen sedermera donerade medel till, var alla tillägnade moderns minne.

Sonen Charles Emil (1810-1888) hade ärvt faderns öppna sinne mot omvärlden. Han läste vid universitetet i Lund men, fick på grund av sviterna efter en sjukdom, avbryta studierna och flytta hem för att i stället ägna sig åt gården. Han kom att kallas "Lilleherrn på Bergatorp" på grund av sin korta växt. Charles Emil förblev ogift.
Hans stora intresse gällde samhällsutveckling. Lantbruket och dess arkitektur blev hans specialitet. Vägledande i arbetet var, att allt skulle vara: praktiskt, vackert och sunt. Genom sina goda kontakter med de stora godsherrarna fick hans banbrytande idéer stort genomslag. Löfvenskiölds mönsterböcker fick utnyttjas av alla ner till den minste torparen till en ringa kostnad.
Nya pedagogiska idéer, exempelvis att en skolträdgård var ett viktigt komplement till skolan, ansåg han skulle genomföras. Godsherrarna rekommenderades att plantera ett äppleträd för varje nyfödd torparunge.

Under sin levnad tilldelades Ch E Löfvenskiöld Lantbruksakademins lilla respektive stora guldmedalj.

Charles Emil friköpte hemmanet 1872.  Han utvecklade gården till en mönstergård i sin anda och bodde där till sin död.
Den Löfvenskiöldska ätten dog ut med den äldste broderns död 1892.

Läs mer under rubriken "program" om föreningens permanenta utställning om arkitekten Löfvenskiöld, invigd 2013.