Linné; Fjäl, Hässjö, Brunäsberget


 

Av Linnés resor publicerades endast tre under hans livstid: den till Öland och Gotland, Västgötaresan och Skånska resan. De företogs alla under 1740-talet, när Linné var en berömd man. Anledningen till resorna var Riksens ständers beslut 1741 att ”Doktor Linnæus må anställa sin resa till Gotland, Öland och andra orter att göra sig underrättad om färgegräs samt andra tjänliga örter och växter”. Linné for som kronans ambassadör och blev överallt mottagen och firad som en betydande person. Skildringarna av dessa resor blev berömda så snart de publicerats.

Berättelserna om han ungdoms resor, däribland Lapplandsresan, var inte kända utanför en liten krets. På svenska blev de tryckta först 1889. De väckte då inte något större uppseende.

 

Den 15 december 1731 inlämnade Linné en skrivelse till Kungliga Vetenskapssocieteten i vilken han anhöll om 600 daler kopparmynt för en resa till Lappland följande sommar ”helst som jag då är ledig och fri, men kan ej för medellöshet få resa ut att vidare idka mina påbegynta studie medica”.

Ansökan lades till handlingarna. Efter påstötningar från Linné fattade man den 15 april 1732 beslut att ”bemälte Linnæus beviljats utav Societetens intressemedel 400 daler kopparmynt till resepenningar”. Den 26 april utbetalades beloppet av Anders Celsius. Linné reste från Uppsala den 12 maj. Den 17 maj passerade han gränsen mellan Hälsingland och Medelpad vilken var markerad med tvenne stolpar - en på vardera sidan av vägen.

 

Kom alltså i solens nedgång till Finstad och reste därifrån om aftonen till Fjäl, varest jag hade en ström att resa över, vilken delade sig uti 2:e och gjorde en insula, så att man med 2:e färjor måste över honom. Den 18, som var Kristi Himmelsfärdsdag, låg jag över, dels för högtidens skull, dels för min trötta och skakiga kropp att litet ställa till rätta. Landet ser här ut som i Hälsingland, är dock något litet hyggligare att bebo.

 

Den 19 reste från Fjäl,  då jag dädan var kommen ¼ och fick se nästa kyrka, Hässjö kallad, reste jag av vägen på vänstra handen uti en backe. ..... Strax därpå, då vi kom in till kyrkan såg jag en sten, ganska stor, som låg ovanpå jorden strax vid kyrkan. Credulum vulgus refererade, att då kyrkan höll på att byggas skola trollen velat slå ned henne, men kunno ej kasta fram. Man visade mig på övre sidan 5 hål efter 5 fingrar.

Image

Litet stycke fram vid nästa stora berg, Brunäsberget kallat, där steg jag av på vänstra sidan uppåt berget och blev förd uti en krypta, den naturen såsom ett hus i själva berget gjort. Både på sidorna, ryggen, taket var sten, framtill öppet, dock mer coartatum både uti vidden och höjden. Rummet var så högt att man taket ej räcka kunde. Framför hålet stod en stor gran och en stor björk som gjorde att hålet e distanti ej synas kunde; ingången sluttade nedför som en källare, på golvet lågo några brända stubbar. Här sades en ogärningsman sig uppehållit ett par år, utan att någon vetat av honom, och undrar jag det inte, ty det ligger så avsides, är sedan i tillgången från vägen så väl befäst med sten på sten, att man ej utan stor möda kan komma dit.

  

Foto från Lars-Göran Johansson

Källor: Carl von Linné, Ungdomsresor. Norstedt & Söner 1929 ; Carl Linnæus, Lapplands resa år 1732, Wahlström & Widstrand 1975

 

Förening:

Hässjö Hembygdsförening

Ändrad av: Hässjö Hembygdsförening (2021-08-25 16:41:05) Kontakta föreningen
Skapad av: Hässjö Hembygdsförening (2017-01-14 22:17:54) Kontakta föreningen