Kallbäckens avrättningsplats


Avrättningsplatser lades oftast vid sockengränserna. Kallbäckens avrättningsplats ligger längs vägen mellan Krånge by i Hässjö socken, Medelpad, och Häggsjö by i Häggdånger, Ångermanland. Vid vägen finns fornminnesstolpar liksom vid själva avrättningsplatsen som ligger ca 50 från vägen.

 

 

Under åren avrättades 88 personer vid Kallbäcken. Den bila som användes finns på Länsmuséet Murberget i Härnösand.

De första som avrättades var nybyggarna Olof Jonsson och Erik Michaelsson från Villola, Viksjö. Den 12 september 1770 blev de halshuggna och steglade för mordet på grannen Michel Ersson.

Den sista avrättningen skedde den 14 februari 1866 då skräddaren Petter Hedin från Stavre i Ljustorps socken halshöggs för mord på Barbara Christina Bjelkström. Den mördades man Lars Nyberg hade lejt Petter Hedin att utföra dådet. Även Lars Nyberg dömdes till döden men benådades till livstids straffarbete. Den bödel som tjänstgjorde vid den tiden var Anders Lund men det var hans måg, Jonas Persson, som verkställde avrättningen. Petter Hedin blev till skillnad från de tidigare avrättade begravd på kyrkogården, alltså i vigd jord.

Även efter avrättningen behandlades de dödas kroppar ibland mycket brutalt att döma av de skriftliga källorna. De döda hade ju brutit mot både Guds lag och den världsliga lagen och fick inte vila i vigd jord på kyrkogården utan grävdes ned på avrättnings-platsen. De ceremonier som vanligen ägde rum vid en begravning, med präst när-varande, svepning, likvaka, böner och så vidare fick inte heller genomföras. Även efter döden skulle den döde straffas för sitt brott. Först 1864 upphävdes bestämmelsen i Sverige att de avrättade inte fick vila i vigd jord. Vid vissa brott stadgades att den dödes kropp efter avrättningen skulle läggas på stegel och hjul, vilket innebär att huvudet spetsades på en stör och kroppen lades upp på ett vagnshjul som rests på en annan påle. Stegling var ett tydligt inslag i hur dödsstraffet skulle fungera avskräckande (Karlsson 2009, s.42).

 

  

Det sägs att nära hundra man från Ljustorps, Hässjö och Tynderö socknar kallats att ingå i den spetsgård som skulle omgärda platsen och förhindra insyn vid själva akten.

Dödsstraffet i fredstid avskaffades först 1921 men det var ovanligt att någon dömdes till döden efter 1864 års strafflags införande. I krigstid fanns dödsstraffet kvar till 1973.

Foton Ronny Svensson

Image

 

Editerad av: Ronny Svensson (2019-08-08 10:41:07)