tidigare Gruveryd: Karta, teckning av "Uffe Tecknare". Andra boställen på gården: Falkaberget eller Föråsen, Halleberg, Larsbo, Nordskogen, Risängen, Strömma kvarn och torp, Sörskogen och Tillsynen eller Thesyna.

1542: Gruffwaridtt, 1554: Gruffuered, 1559: Grufferüd. "Namnet Göransberg skall ha sin upprinnelse från Göran Fleetwood, som 1651 inköpte Gruveryd", säger Lindstam i Huskvarna krönika. Under 1700-talet förekommer båda namnen bredvid varandra. Förleden i Gruveryd är troligen gruva=grop, håla.

av Axel Forsström i 1990 års Hakarps Krönika.

Göransbeg, 2 mantal frälse. Gården nämnes i äldre tid Gruffweryd. Innehavare är 1528-1530 densamme som till Bråneryd. Ena gården var gammalt kyrkogods. Den 24 mars 1559 erhöll Nils Persson, fogde hos Gudmund Hård, 2 gårdar Gruffweryd enligt kungligt brev. Lars Pedersson nämnes 1636. År 1651 inköpte G Fleetwood det ena hemmanet till frälse. År 1665 sålde Håkan Jonsson skatterätten till det andra till samme man. Gårdarna fick säterirättigheter följande år. Tio år därefter possiderades de av Anna Fleetwood. Namnet Jöransberg skall ha sin upprinnelse från nyssnämnde Fleetwood. År 1710 såldes gården med underliggande fem torp och knipphammare av Johan Hägerflycht till Elisabeth von Berchner. År 1742 blev gården fideikommiss, vilken natur den emellertid 1825 miste. År 1775  förvaltades egendomen av hovkvartermästaren Åke Wibohm, år 1783 av hovkvartermästaren Sam Reinhold Wibohm, 1794 av dennes äldste son, sekreteraren Åke Wibohm, född den 15 januari 1751. År 1804 är gårdens förvaltare fänriken Johan Köllerström, född 1771. Löjtnant G Hägerflycht sålde gården till boktryckaren J P Lundström, född den 1 januari 1783. Med sin fru Inga Regina Schalander, född den 28 januari 1785, och barnen: Johan Edvard, född den 18 april 1815, sedemera anläggare av Jönköpings Tändsticksfabrik, Jenny Ottilia Elisabeth, född den 17 juni 1821, Frans Carl, född den 1 april 1823, och Maria Augusta Vilhelmina, född den 11 september 1826, inflyttade han från Jönköping i november 1835 och bosatte sig på Göransberg. Han torde vid den tiden ha varit direktör för Göransbergs pappersbruk. År 1864 var ägaren Johan Fredrik Hård i Reaby och efter honom Gustaf Edvard Ekvall, född 1834.

av Ragnar Lindstam i Huskvarna Krönika.

 

Göransberg

Gården Göransberg blev tidigt säte för herremän. År 1666 fick gården rang och värdighet som säteri. Det var släkten Fleetwood som ägde gården vid den tiden. År 1681 såldes egendomen till Nils Hägerflycht, som senare blev ägare till nära nog halva Hakarps socken. Av den köpehandlingen som då upprättades framgår att torpet Nordskogen, Falkaberget, Risängen och Strömmatorpet fanns redan 1681.

Gårdens gränser ändrades radikalt vid mitten av 1700-talet. Det var den mäktige ägaren till Stensholms gårdskomplex, Erik Gustaf Quckfeldt, som inledde en process om gränsdragningen mellan Stensholm och Göransberg. Helena Hägerflycht, som var  innehavare av Göransberg var kanske inte tillräckligt insatt i ägandeförhållandena eftersom hon var bosatt i Stockholm.

Gränsen hade tidigare gått i ån, vilket innebar att Pappersbruket låg på Göransbergs marker. Nu ville Quckfeldt hävda att Pappersbruket och en del mark där omkring tillhörde Stensholm. Tvisten pågick en längre tid men en förlikning kom senare till stånd, vilket innebar att Stensholm utvidgade sina domäner med det område som i dag utgör Stensholms villaområde kring Rambergsliden, Lindarevägen, Hallebergsliden och de andra gatorna. Pappersbruket tillföll Stensholms säteri. Även Strömmatorpet och den tillhörande kvarnen övergick till Quckfeldts domäner. Som ersättning erhöll ägarinnan till Göransberg en gård i Siringe, Skärstad.

I Hakarps gamla kyrkböcker redovisas Strömma kvarn och torp som om de tillhörde Göransberg. Samma är förhållandet med stugan Halleberg. I denna torpinventering följer vi kyrkböckernas indelning och nämner Strömma torp och Halleberg som om de tillhörde Göransberg.

av Ragnar Karlsmo i 1996 års Hakarps Krönika.

 

 

Grufveryd - Göransberg

Gården Göransberg i Hakarps socken hette i äldre tider Grufveryd och bestod av två gårdar.

Namnet Grufveryd har stavats på ett flertal olika sätt. Enligt ortnamnsforskarna lär förleden betyda gruva eller grop, medan senare delen av namnet betyder röjning. Tolkningen kan verka tveksam, eftersom gården inte ligger i någon grop. Men om man utgår från att gårdens första odling låg där Stensholms samhälle nu ligger, och att man betraktar odlingen från nuvarande bebyggelsen vid Ormgransvägen, så blir tolkningen trovärdig.

Vilka som en gång i tiden odlade upp jorden kring Grufveryd finns ju ingen som vet. Den som först av alla avverkade skogen, brände riset och sådde säd i askan är okänd och kommer så att förbli. Från början var ju den självägande bonden herre på egen täppa, men redan under medeltiden började adelsmän och andra stormän utnyttja sitt inflytande och lägga under sig alltmera bondejord.

Från 1500-talet och framåt kan man utnyttja jordeböckernas knapphändiga uppgifter, för att få veta vilka som ägde gårdarna. En av de båda Grufverydsgårdarna var gammalt kyrkogods, medan den andra gården år 1528 ägdes av borgmästare Germund Svenssons änka. Hon hade fått gården i förläning och troligen hade tidigare hennes man förlänats gården av Gustav Wasa. Han var nämligen en av konungens betrodda män i våra trakter. År 1523 hade han fått Visingsö som förläning, och något år senare utnämndes han till kunglig fogde över Tveta härad. År 1526 utökades hans fögderi till att omfatta hela Rumlaborgs län. Germund Svensson avled 1526 eller 1527.

I jordeboken för 1542 är antecknat Brynhill, och från 1543 var borgmästare Gudmund Håkansson innehavare av Grufveryd. Den 24 mars 1559 erhöll Niels Persson två gårdar i Grufveryd enligt kungligt brev. År 1568 finns namnen Peder och Jöns antecknade, och 1577 ser man namnen Niels Pedersen och Jöns.

I ett domstolsprotokoll från 1603 ser vi arr en ryttare Niels Jonsson, Grufveryd är misstänkt för att ha stulit en bjällra i Lekeryd socken, och hängt densamma på sin häst. Grufverydsryttaren frikändes dock från den obehagliga anklagelsen.

Ryttaren som blev Cronans Befallningsman

Vid Elfsborgs lösen år 1614 nämner man Jon och ryttaren för Bengt Drake, Håkan Jonsson. Ryttaren Håkan Jonsson var son till nyssnämnde Jon, och ett decennium senare ser vi att Håkan har blivit regementsskrivare. I jordeboken för 1640 anges att Håkan blivit befallningsman över Skaraborgs län.

Av ett domstolsprotokoll från 1648 framgår att Håkan Jonsson löst ut sina syskon
och ensam blivit ägare till en av gårdarna i Grufveryd. Brodern Arvid fick etthundra
daler och de tre systrarna Elin, Kierstin och Ragnil femtio daler vardera - allt räknat i
"gängse silfvermynt".

Den andra gården i Grufveryd ägdes troligen av en annan ryttare, Lars Pedersson. Han finns nämligen antecknad i jordeboken åren 1621, 1628 och 1640 med noteringen "tjänar med två hästar, en dräng och två sventjänare".

En officer - Georg Fleetwood - blev ägare till båda Grufverydsgårdarna. En av dem köpte han 1651 och den andra blev hans 1665.

En engelsman köper Grufveryd och ändrar gårdens namn

Den man som nu var ägare till Grufveryd - friherre Georg Fleetwood - var född i England år 1605. Han ärstammade från en uråldrig ätt i grevskapet Lancaster. Tjugofyra år  gammal hade han värvat ihop en skvadron legosoldater och fört över dem till den svenska armén i Tyskland. Gustav II Adolf deltog ju med sin armé i trettioåriga kriget därstädes. Året därpå - 1630 - var Fleetwood överste i svensk sold och chef för ett i England värvat regemente till fot.

Den 3 juni 1632 hade han, för visad tapperhet, blivit slagen till riddare och året därefter var han kommendant på en skans i Preussen. Han tjänstgjorde också ett flertal gånger som svenskt sändebud i England. Georg Fleetwood blev överste och chef för Jönköpings läns infanteriregemente år 1640. Det var alltså en framgångsrik krigsman som år 1651 köpte en av de båda gårdarna i Grufveryd. Fjorton år senare köpte han, som nämnts, den andra gården av Håkan Jonsson. År 1666 blev de båda sammanlagda gårdarna säteri och namnet ändrades till Göransberg . Det nya namnet skulle anspela till ägarens förnamn. År 1654 hade Fleetwood introducerats i Riddarhuset.

Under Sveriges stormaktstid var det tydligen lönande att vara adelsman och krigare. Adelsmännen ökade sitt innehav av jordagods och år 1654 beräknar man att 72 procent av Sveriges jord var i adelns händer. Sir Georg Fleetwood blev friherre och ägare till ett flertal goda gårdar. Förutom säteriet Göransberg ägde han Svaneholm i Ås socken, Bråarp i Anderstorp, Röksberg i Mulseryd och Jälunda i Gryts socken. Dessutom ägde han en gård i Pommern och troligen ett par gårdar i England.

Han blev generallöjtnant av infanteriet år 1653 och krigsråd 1665. Georg Fleetwood avled på Jälunda år 1667. Han fick sin grav i Allhelgonakyrkan, Nyköping.

Av Svenska adelns ättartavlor framgår att han år 1646 hade fått "några gods och gårdar" av drottning Kristina. Ägaren till Göransberg var tydligen en av de gunstlingar man kan läsa om i historieböckerna.

Nästa ägare till gården blev Anna Fleetwood, Georgs äldsta dotter. Hon var gift med kammarherre Gustaf Adolf von Siegroth. Sedan Anna blivit änka, år 1670, började hon avyttra sina gårdar och år 1681 var det dags att sälja Göransberg.

Utdrag ur Tveta härads dombok år 1681.

Uppläses för tingsrätten Wälborna Fru Anna Christina Fleetwoods brev, daterat Stockholm den 26 januari 1681 uthi vilket benämnda Fru ibland flera gods bekänner sig hava såldt till GeneralInspektör Wälborna Niels Arvidsson Hägerflycht, säterigården Jöransberg i Hakarps socken av 2 hela hemman med mjölkvarn och torpen Norrskogen, Föråsen, Risbo och Strömmatorpet. Gården är väl och kostsamt bebyggd. Mjölkvarnen vid Strömmen går merendels året över, när ej för mycket torka och för stark frost är.

Fru Anna Fleetwood avled senare samma år - 1681.

 

När Nils Arvidsson Hägerflycht tillträdde Göransberg 1681 inleddes en epok, som innebar att gården stannade i samma släkt mer än halvannat århundrade. Den nya ägaren till Göransberg kom att bli en mycket inflytelserik person i vår socken och hans namn är intimt förknippat med Hakarps kyrka.

Hans farfar hade kommit från provinsen Schwaben i sydtyskland. Nils fick namnet Hägerflycht när han adlades. Det berättas att han vid en jakt på Börringe klosters ägor, i konung Karl XI:s närvaro, med lodbössa skjutit en högt flygande häger - därav adelsnamnet.

Nils Hägerflycht blev en i högsta grad betrodd person i stormaktstidens Sverige. Han var född i Vä år 1635, blev hovmästare hos ett riksråd, kapten och chef för ett kompani skånska dragoner 1657, inspektor för småtullarna i Skåne, Halland och Blekinge år 1660, adlad 1675, överinspektor för nyss nämnda tullar 1679. Han inköpte Göransberg två år senare.

År 1686 blev Hägerflycht assessor i likvidationskommissionen, som hade till uppgift att arbeta med Karl XI:s, i våra historieböcker omtalade, reduktion. Under drottning Kristinas, och därefter under förmyndarregeringens tid, hade ett stort antal gårdar förlänats år olika adelsmän, som stod högt i gunst. Många av dessa gårdar indrogs till Kronan, som i sin tur försålde dem till kapitalstarka personer. Nils Hägerflycht hade genom sitt ämbete god insyn i vilka gårdar som gick att köpa till förmånligt pris. Göransberg ägde han ju redan, och år 1691 blev han ägare till Hakarps säteri med ett flertal underlydande gårdar. Köpeskillingen var 6 000 riksdaler silvermynt.

Därmed ägde Hägerflycht nära nog halva Hakarp. Han var således innehavare av de båda säterierna Göransberg och Hakarp, han ägde Gunnestorp, Slögestorp, Ingelycke, Eskilstorp, Baggarp och alla tre gårdarna i Raten (nuvarnade Dalskog). Dessutom var han ägare till Holma och Eskemålen i Lekeryd socken - två gårdar som gränsade intill hans domäner. I stockholmstrakten ägde han godset Hanestad (nuvarnade Hägerstalund). Genom gårdsbyten gjorde han Göransberg till allodialt frälse .  Hans hustru Helena Duberg-Hägerflycht anlade år 1690 en knippehammare vid ån, där nuvarnade Carlfors ligger. Familjen Hägerflycht bosatte sig på Hakarps säteri.

Nils Hägerflychts stora och bestående insats i vår socken var väl att han, nära nog, ensam bekostade byggandet av Hakarps kyrka år 1694. Han bidrog också med kapital för flyttning av Prästgården, han offrade en hel del på kyrkans inventarier, köpte orgel, betalde predikstolen och den vackra altartavlan. Han upplät också mark till klockarebostället Spelebo.

Nils Hägerflycht avled år 1702 . Han hade i samband med kyrkobygget försäkrat sig om en gravplats, för sig och sin familj, under altaret i Hakarps kyrka. Hans epitafium kan beskådas i kyrkan. På vapenskölden ser man en i vatten stående häger, med utspända vingar.

 

I sitt äktenskap hade Nils Hägerflycht och hans maka Helena Duberg sju barn. Sonen Arvid övertog Hakarps säteri med underliggande gårdar, medan en annan son - Johan Axel - blev den nya ägaren till Göransbergs säteri. Johan Axel Hägerflycht, som var född år 1666, ägnade sig liksom fadern åt krigarlivet. Han var placerad vid olika regementen i Sverige och i estländska Riga. Hans militära bana kröntes med överstelöjtnants grad vid Östgöta Kavalleriregemente.

Trots sin militära verksamhet och trots att han inte var bosatt i Hakarp hade han tid och intresse att utveckla säteriet Göransberg. Vid ån fanns ju sedan gammalt Strömma kvarn som tillhörde Göransberg. Ett stycke nedanför kvarnen fanns ett vattenfall, som skulle kunna utnyttjas, och familjen Nils Hägerflycht hade tydligen en tid planerat någon industriell verksamhet vid fallet. Kontakt hade tagits med pappersmästaren vid Skeen Pappersbruk, Christoffer Lemchen, som flyttade till Hakarp. Göransbergs Peppersbruk började byggas samma år som Nils Hägerflycht avled - 1702.

Eftersom ån på den tiden bildade gräns mellan de båda säterierna, måste först en överenskommelse träffas mellan representanter för Stensholm och Göransberg. En sådan kom också till stånd, innebärande att Pappersbruket årligen skulle betala en hyra av åtta riksdaler silvermynt till Stensholm, för att man utnyttjade det gemensamma vattenfallet.

Efter några år sålde dock Johan Axel Hägerflycht Göransberg till sin svägerska Elisabeth von Berchner, som var gift med säljarens broder Arvid, ägare till Hakarps säteri.

Köpet är daterat 26 maj 1710 och omfattade Göransberg och Öxnehaga i Rogberga socken. Köpelikviden var 30 000 daler för de båda gårdarna. Elisabeth von Berchner avled i november 1721, varefter maken Arvid Hägerflycht, född 1665, blev ägare till Göransberg.

 

Den nya ägaren till Göransberg, Arvid Hägerflycht, var liksom sin fader, en högt ansedd ämbetsman med många tunga poster i statliga kommissioner.

Han var nu herre till Göransberg, Hakarps säteri med underlydande gårdar, Hägerstalund, Fredriksdal, Sörbyholm, Eriksstad och Bösiarp. Som tidigare nämnts var han änkling efter Elisabeth von Berchner, och i deras äktenskap hade fötts tre barn. Familjen bodde på Hakarps säteri. Tack vare faderns insatser som donator när Hakarps kyrka byggdes fick Arvid patronatsrätt, vilket innebar att han hade rätt att tillsätta präst i Hakarp. Även denne Hägerflycht visade stor generositet mot kyrkan.

Till Göransberg hörde ju också pappersbruket som Christoffer Lemchen hade startat. Denne övertog nu pappersbruket mot att han betalade årlig skatt. Christoffer avled 1735 och efterträddes av sin son Hans Lemchen, som även arrenderade Göransbergs gård 1735-1744. Dennes son, Jonas Lemchen, övertog pappersbruket 1752.

Arvid Hägerflycht avslutade sin ämbetsbana 72 år gammal 1737 och fick då titeln landshövding. Han avled i Stockholm 1751, 86 år gammal och begravdes ett år senare i Hägerflychtska familjegraven, under altaret i Hakarps kyrka.

Av Arvid Hägerflychts tre barn var vid landshövdingens frånfälle endast dotter Helena kvar i livet. Fadern hade testamenterat Hakarps och Göransbergs säterier till Helena och hennes son. handlingarna var dock oklart formulerade och tvist uppstod mellan de närmaste arvingarna. Svea Hovrätt avgjorde tvisten till Helenas förmån och hon blev ägare till de båda säterierna.

 

Knappt hade begravningsakten för Arvid Hägerflycht avklarats förrän en gränstvist började spira upp mellan ägarna till de båda säterierna Stensholm och Göransberg.

Stensholm hade gått i arv, från hovrådet Gustaf Queckfeldt och hans maka Maria Slatte, till sonen Eric Gustaf Queckfeldt.

Det var nu den mäktige "översten och riddaren af Kongliga Svärdsorden Wälborne Herr Eric Gustaf Queckfeldt" på Stensholm, som hade låtit kalla ett antal personer till tinget för att avge vittnesmål beträffande gränsen mellan de båda gårdarna. Tidigare hade man varit överens om en gränslinje som följde ån, och som medförde att såväl Strömma kvarn som Pappersbruket låg på Göransbergs marker.

Nu hävdade ägaren till Stensholm att gränsen skulle gå från göransbergstorpet Nordskogen, i en nära nog rak linje fram till Plåtängsberget vid ån. Denna gränsdragning avvek helt från 1684 års karta beträffande området väster om kvarnen och pappersbruket. Dessa skulle nu, enligt översten, ligga helt på Stensholms marker.

Det var inte bara ägaren till Göransberg som drabbades av den stridbare överstens planer att justera ägogränserna. Prästgården, Hakarps säteri och Huskvarna Södergård var också i konflikt med överste Queckfeldt.

För Helena Hägerflycht var gränstvisten bekymmersam. Hon visste väl inte själv så mycket om gårdens gränser, eftersom hon bodde i Stockholm. Dessutom hade hon ju en arvstvist med sina släktingar. Till råga på allt hade en brand härjat i det stockholmskvarter där hon bodde. Visserligen hade inte hennes bostad blivit brandhärjad, men man hade hastigt måst utrymma huset då eldsvådan pågick. Alla hennes gårdspapper var i största oordning och hon kunde inte, just då, urskilja vilka papper som berörde Göransberg. Därför begärde hon uppskov från Tveta härads höstting år 1753.

Vid sommartinget 1754 hade översten anlitat sin son, audtören Gustaf Samuel Queckfeldt som biträde, och Helena Hägerflycht hade lämnat fullmakt till vice häradshövding Nils Samsjö som därmed förde hennes och sonens, Arvid Johan Theet, talan.

Flera av Stensholms torpare vittnade till sin husbondes förmån. Men även en del andra hakarpsbor framställde vittnesmål som gynnade Queckfeldt. Denne hade år 1725, (alltså 29 år tidigare) låtit lantmätare Hagman göra en förrättning och gränsgång. Några av överstens vittnen hade närvarat vid denna förrättning, som varat i tre dagar. Däremot hade ingen representant från Göransberg varit närvarande.

Vittnena berättade om gränsstenen som legat på Plåtängsberget, men som nu var borta. Man talade om stenen i kröken vid pappersbruksvägen, som var en Godrättelsesten två alnar hög, men som numera är avslagen. Vittnena förtäljde om tvenne Visarestenar som fordon hade funnits mellan Medelberg och Godrättelsestenen, men som nu är kullvöltrade. Man berättade om gärdsgårdar som blivit flyttade och man nämnde Röda Ledet, som låg någonstans där Nordskogen gränsade mot Huskvarna. Ledet benämndes, fredshåll.

Helena Hägerflychts ombud, Nils Samsjö, påvisade att flera av Queckfeldts vittnen var ålderstigna torpare som hade kosthåll på Stensholm, och som var i beroendeställning till översten. Han framhöll också att vittnesmålen i flera fall var baserade på vad vittnena hade hört sägas efter den påstådda rågång som skedde 1725. En del vittnen visste inget själva, men hade återgett vad de hört andra berätta. Så fortsatte rättegångar och vittnesförhör, höst och vår, i flera år.

Sista rättegången hölls den 9 november 1761, utan att parterna hade kommit överens om skiljemärken och rågångar. Många av de tidigare vittnena var nu avlidna, medan andra hade blivit minnessvaga.

En förlikning lär senare (enligt Lindstam) ha ingåtts, varigenom gränsen justerades enligt Queckfeldts krav. Pappersbruket och Strömma kvarn kom därigenom att tillfalla Stensholm, som i gengäld år motparten avstod ett frälsehemman i Skärstad .

När nu pappersbruket kom att ligga på Stensholms ägor blev även pappersmästare Jonas Lemchen inblandad i tvisten, och han förlorade besittningsrätten till bruket. Detta medförde också att företaget ändrade namn, från Göransbergs Pappersbruk till Stensholms Pappersbruk.

Helena Hägerflycht avled i Stockholm år 1786. Hennes dotter och måg blev nu de nya ägarna till såväl Göransbergs som Hakarps säterier.

 

Helena Hägerflychts dotter, Helena Gertrud Theet (född 1760), som nu blev ägare till Göransberg, var gift med överste Johan Gustav Hägerflycht (född 1726). Efternamnet avslöjar att de båda makarna var släkt (Johan Gustav var gift med sin sysslings dotter). Han hade tidigare varit gift med en syster till Helena Gertrud, men blivit änkling.

Johan Gustav Hägerflycht hade gått den långa vägen från kadett till överste, via olika artillerier i Stockholm, i Stralsund och på Gotland. Han erhöll generalmajors avsked år 1803. Han hade bevistat riksdagen i Gävle år 1792. Generalmajor Hägerflycht avled i Stockholm år 1805. Hans hustru Helena Gertrud slutade sin dagar år 1818.

De testamenterade Göransberg till en släkting, löjtnant Carl Gustav Hägerflycht. Han sålde gården år 1834 till en ofrälse person - boktryckare Johan Peter Lundström.

Av våra kyrkoböcker framgår inte att någon av de "Hägerflychtar" som varit ägare till Göransberg haft sin bostad på gården. Några av dem har varit skrivna på Hakarps säteri.

Göransberg har haft förvaltare som skött gården åt ägarna. I kyrkoböckerna hittar man ett och annat namn på personer som varit förvaltare under "Hägerflychtarnas" tid. En av dessa var frälseinspektören Johan Olofsson Ståhl, som ledde arbetet med kyrkobygget år 1694. I dödboken 1739 nämns att frälseinspektören Anders Westberg avlidit. Nästa förvaltare hette Anders Limnell. Ett par generationer Wibohm förvaltade Göransberg på 1700-talet, och i början av 1800-talet fanns på Göransberg en förvaltare som hette Kjellerström.

1819 hade utgivits ett arbete betitlat: "Berättelse om Bell-Lancasterska undervisningsätten", och 1822 hade i Sverige bildats ett "Sällskap för vexelundervisningens befrämjande". Enligt denna lärometod fick de äldre och mera försigkomna barnen hjälpa läraren vid undervisningen. Dessa medhjälpare hade var sin grupp att undervisa, medan läraren övervakade det hela.

Husqvarna gevärsfaktori hade vid denna tid fått nya ägare i överste Gustaf Sture och hans svägerska Beata Sture, och de beslöt att inrätta en skola för anställdas barn. 1822 upprättades en Lancaster-skola vid faktoriet, och undervisningen förlades till hyrda lokaler på Göransbergs gård. Redan efter ett år flyttade dock skolan till en lokal i Huskvarna.

Varför den första undervisningen förlades till Göransberg är svårt att förstå. Kanske det fanns personliga knytningar mellan Sturarna och Hägerflychtarna.

 

Den nya ägaren som tillträdde Göransberg 1835, Johan Peter Lundström, var östgöte och född nyårsdagen 1783. I hemstaden hade han arbetat som boktryckarlärling, artat sig väl och fått anställning som faktor på ett ansett tryckeri i Örebro.

I slutet av år 1806 hade han blivit ägare till det Marquardiska tryckeriet i Jönköping, som räknade sin anor från det av Per Brahe på Visingsö anlagda tryckeriet. Året därpå blev Lundström, då endast 24 år gammal, utgivare av Jönköpings tidning. I början var detta tryckalster endast ett litet notisblad som gavs ut i ganska liten upplaga. Tidningens torftiga innehåll kan kanske förklaras av de snäva gränser som begränsade utgivningsrätten.

Från år 1818 ändrade emellertid tidningen stil och fram till 1830-talet ansågs den vara Sveriges bäst redigerade landsortstidning.

Från Lundströms tryckeri utkom också en betydande mängd skönlitterära arbeten av, bland andra, C. J. L. Almqvist. Här trycktes också liktal och predikningar samt böcker av mera praktiskt innehåll, varav flera handlade om sjuk- och hälsovård.

Mest känd för eftervärlden har J. P. Lundström blivit genom de så kallade kistebreven som trycktes och såldes över hela vårt avlånga land. Även de populära skillingtrycken framställdes i stora mängder på Lundströmska tryckeriet.

När Johan Peter Lundström flyttade till Göransberg år 1835 var han inte helt okänd bland hakarpsborna. Han hade nämligen i fjorton år drivit Stensholms Pappersbruk, och det var på papper från denna fabrik skillingtrycken, Jönköpings tidning och kistebreven tryckets. Han båda söner Frans Carl och Johan Edvard övertog pappersbruket år 1847. Förutom de båda sönerna hade Johan Peter och hans hustru, Johanna Regina Schalander, två döttrar - Maria och Jenny. De båda sönerna Johan Edvard och Frans Carl startade tändstickstillverkning i Jönköping på 1840-talet, och genom deras duglighet utvecklades Jönköpings Tändsticksfabrik till ett världsberömt företag.

J. P. Lundström på Göransberg ägnade stort intresse år kommunala frågor och hans namn återfinnes ofta i Hakarps gamla sockenprotokoll. Han var bland annat föreståndare för Hakarps Sockenmagasin och han ingick som ledamot i socknens första "skoldirektion".

Trots sin omfattande verksamhet som fabrikör, tidningsman och förläggare hann Lundström intressera sig för jordbruket. Förutom Göransberg ägde han också gårdarna Höggärdet och Stora Tokarp. Det var således en ganska stor sammanhängande jordbruksareal i södra Hakarp, som brukades under direktör Lundströms överinseende. Från hans tid på Göransberg finns en uppgift om att man skördade 55 lass ängshö på gården, och att där fanns en humlegård med 300 stänger. Lundström var under många år ledamot av länets hushållningssällskap - med allt det arbete ett dylikt uppdrag kräver. År 1864 flyttade familjen Lundström till Jönköping och gården såldes till kronolänsman Johan Fredrik Hård från Reaby. J. P. Lundström avled år 1868, åttiofem år gammal.

Eftervärldens omdöme om Lundströms person och gärning varierar självfallet. Det sägs att han var en person med seg ihärdighet, som aldrig släppte ett uppsatt mål ur sikte. Han var karaktärsfast och hade orubbliga grundsatser, med vilka han aldrig dagtingade, och dessa grundsatser fordrade han att omgivningen respekterade. Hans belackare ansåg att han var envis, och de uppfattade honom som en mycket hård man.

I en minnesskrift om Lundström framhålles att hans håg, på senare tid, alltmera vändes år lantlivet, "kanske för de tillfälle det erbjöd honom att osökt få iakttaga sina enkla vanor och få utöva den patrialkalism, vilken han ansåg vara den bästa styrelseformen inom såväl familjen som kommunen".

Johan Fredrik Hård af Segerstad blev ägare till Göransberg år 1864. Han var kronolänsman inom Vista härad, och ägare till Reaby Brånsgård och Åsmark, båda gårdarna belägna i Gränna landsförsamling. Han ägde också Lundholmen i Vrigstad socken. Jordbruket på Göransberg sköttes vid denna tid av länsmannens dotter och måg - Anna Kristina Hård och Gustav Edvard Ekvall.

J. F. Hård sålde gården 1875 till domänintendenten Johan Gustaf Almqvist i Jönköping.  Denne bosatte sig inte på gården, utan arrenderade ut den till Johan August Lund, som efter några år valde att bli torpare på Falkaberget. Ny arrendator blev Johan Peter Johannisson och när även denne efter några år sade upp arrendet annonserade Almqvist i Jönköpings-Posten efter ny arrendator:

Två mantal frälse Göransberg i Hakarps socken, nära Husqvarna, Stensholms Pappersbruk och Ebbes Gjuteri vid vilka fabriker all Egendomens Mjölk kan till högt pris dagligen avsättas, utarrenderas till våren på längre eller kortare tid. Spekulanter hänvända sig till Domänintendent G. Almqvist, Jönköping.

I närheten av torpet Sörskogen hade Almqvist en torvrik mosse och vid en utställning i Jönköping 1875 fick domänintendenten pris för bränntorv av hög kvalitet.

Gården försåldes 1889 till järnhandlare Oskar Sandberg i Jönköping, vilken behöll Göransberg i nio år - till 1898, då han avyttrade gården.

Ny ägare blev riksdagsman Per Magnus Söderberg, innehavare av Rosendala gård och Hakarps säteri. Förutom dessa hakarpsgårdar ägde riksdagsmannen gårdar belägna i Skärstad och i Norra Solberga. Vid P. M. Söderbergs bortgång år 1908 gick gården i arv till en av hans brorsöner - Henrik Svensson.

Tre år senare inköptes gården av K. J. Gustafsson på Stensholm. Den nye ägaren var nybliven riksdagsman och hade just provsuttit sin bänk i Första kammaren när han blev ägare till Göransberg. Även kommunalt var Gustafsson anlitad och hans förtroendeuppdrag i Hakarps kommun var många.

Efter några år överlät han Göransberg till sin son, Salomon Gustafsson, som flyttade till gården och blev både brukare och ägare - ett förhållande som tidigare inte varit vanligt på Göransberg. Salomon Gustafsson kom att ägna sig år kommunala frågor och åtnjöt stort förtroende bland hakarpsborna. han var inte mer än 25 år gammal när han utsågs till fattigvårdsstyrelsens ordförande. Senare blev han ordförande både i kommunalnämnden och i kommunalfullmäktige.

Familjen Salomon Gustafsson köpte gården Dalskog 1921, och Göransberg blev därför åter till salu. Denna gång hette köparen Johan Oskar Karlsson.

Sex år senare såldes gården till August Pettersson och när vi kommer fram till år 1930 blev O. R. Hellqvist ägare till Göransberg.

År 1937 inköptes gården av agronom Otto Dandenell, som fortfarande har sin bostad på den anrika gamla gården. Han har dock på senare år överlåtit Göransberg till sina barn. I mars månad 1864 drabbades gården av eldsvåda varvid ladugården blev lågornas rov. En tröst i olyckan var dock att inga kreatur blev innebrända, emedan gården sedan något år hade drivits kreaturslöst.

I Svenska Gods och gårdar, som utkom 1940, uppges Göransbergs areal till 42 hektar åker och cirka 90 hektar skog. Tillsammans 137,5 hektar. Jordarten beskrivs som svartmylla och mossjord. Kreatursbeståndet består, enligt samma källa av 4 hästar plus en unghäst, 20 kor och 15 ungdjur, 25 höns och 10 svin. Traktordrift.

I gammal mantalsberäkning utgör gården två hela mantal.

 

Mangårdsbyggnaden på Göransbergs gård förefaller av stilen att döma vara byggd under senare delen av 1800-talet. Detta är dock en felbedömning. Helt säkert är att vissa delar av huset är betydligt äldre.

Det finns inga säkra belägg för att någon av släkterna Fleetwood eller Hägerflycht har bott på Göransberg - bara att de varit ägare till gården. Vissa tecken tyder dock på att här har varit bostad för personer ur de högre stånden. I ett tingsrättsprotokoll från 5 mars 1681 behandlas köpehandlingarna mellan Fleetwood som säljare, och Hägerflycht som köpare. I detta protokoll står att "gården är väl och kostsamt bebyggd".

Nordiska Museet gjorde år 1937 en inventering och uppmätning av byggnaderna på Göransbergs gård och i en rapport från den undersökningen framgår att mangårdsbyggnaden har blivit om- och tillbyggd i olika etapper. Mycket tyder på att huset ursprungligen är uppfört under Hägerflychtarnas tid.

Under ombyggnadsarbete år 1937 hittades, under tapetlagren, målade papperstapeter med rokokonamnet och med landskapsbilder i indigoblått på gråvit botten. Göransberg har synbarligen varit ståndsmässigt bebyggt redan vid 1700-talets mitt, enligt inventeringen. Även flygelbyggnaden på gården anses ha hög ålder. Vindflöjeln på taket till huvudbyggnaden bär årtalet 1681 och det var just detta år gården kom i  "Hägerflychtarnas" händer.

Vällingklockan som fortfarande hänger på sin plats, på stallbyggnaden, är från J. P. Lundströms tid och bär årtalet 1836. Den är gjuten hos M. A. Rönnblom, Jönköping.

Ladugården byggdes år 1864, troligen under länsmans Hårds tid. Av ett brandförsäkringsprotokoll från år 1865 framgår att det då fanns en länga på gårdsplanens östra sida. I denna byggnad fanns en inkörsport till gården. Man kan föreställa sig att marken vid inkörsporten, enligt tidens sed, var stensatt. En av fördelarna med stenbeläggningen var att gårdens folk genast hörde om någon vagn passerade genom portgången. Tjänstefolket kunde då snabbt skynda till gårdsplanen för att betjäna den resande, antingen denne var gäst eller husets herre.

När Nils Hägerflycht, år 1681, inköpte Göransberg nämndes torpen Nordskogen, Föråsen (Falkaberget), Risbo (Risängen) och Strömmatorpet. Dessa torp fanns alltså redan på 1600-talet. På 1700-talet tillkom torpen Tillsynen och Sörskogen och år 1823 uppfördes undantagsstugan Larsbo invid Nordskogen. År 1845 byggde gårdens sågare, Per Johan Hall, en egen stuga som han kallade Halleberg. Nordskogen har senare blivit egen gård. Stugorna på Strömmatorpet, Larsbo, Risängen och Tillsynen har försvunnit, men på Falkaberget och på Sörskogen (som är friköpta) finns byggnader kvar.

Under de senaste decennierna har ganska mycket tomtmark avstyckats från Göransbergs gård. En hel del av den gamla gårdens ängar och åkrar utgör nu ett trivsamt villasamhälle, med vacker parkmark och stora strövområden inom bekvämt avstånd.

Men fortfarande odlas en del av gårdens åkrar - till glädje och trivsel för alla villaägare på Göransbergsområdet, som tycker om att ha ett levande jordbruk inpå knutarna.

av Egerth Svärd och Ragnar Karlsmo i 1987 års Hakarps Krönika.

1) Stavningen Jöransberg förekommer också.
2) Allodialt = besittes med full äganderätt.
3) Mera om släkten Hägerflycht kan läsas i en artikel av Harald Möllerström i
Hakarps Krönika 1967.
4) Deragården i Siringe.

Titel	Boende år och namn	född	död
__________		__________	__________
	1528
Ägare	Carin Svensson (änka efter Borgmästare Germund Svensson)
	1542
Ägare	Brynhill
	1543
Ägare	Gudmund Håkansson, Borgmästare
	1559
Ägare	Nils Persson (fogde hos Gudmund Hård)
	1568
Ägare och   brukare	Peder och Jöns
	1577
Ägare och brukare	Niels Perdersson och Jöns
	1603
Ägare	Niels Jonsson, ryttare
	1614
Ägare och brukare	Jon och Håkan Jonsson (Håkan ryttare för Bengt Drake)
	1621
Ägare	Jon och Lars Pedersson
	1648
Ägare	Håkan Jonsson
hustru	Cecilia Hansdotter
	1651
Ägare	George Fleetwood (ena hemmanet)
	1665
Ägare	George Fleetwood (andra hemmanet)
	1666
	Grufveryd blev Jöransbergs säteri
	1667
Ägare	Anna Cristina Fleetwood (gift med Gustaf Adolf Siegroth)
	1681
Ägare	Niels Arvidsson Hägerflycht, general
hustru	Helena Duberg
	Nämnd 1694
	Karin, fadder 1694
	Nämnda 1696-1698
	Biörn Larsson
hustru	Karin
dotter			1696
dotter	Sara	20/11 1698
	Nämnd 1698
	Bengt, fadder 1698
	1700
Brukare	Arrendator, Anders Olsbo med familj
	Anders Olsboo, fadder 1692 (bodde han då på Göransberg?)
	Anders Olsboo gifter sig med Elisabeth Nilsdotter, från Huskvarna,  den 22/7 1704.
	Sara Olsboo, fadder 1694 (bodde hon på Göransberg?)
	Jungfrun Elisabeth Olsboo gifter sig med svarvaren vid Feltartilleristaten i Jönköping 1705.
	1702
Ägare	Johan Axel Hägerflycht
	1710
Ägare	Elisabeth von Bercher (gift med säljarens broder Arvid)		5/11 1721
	1721
Ägare	Arvid Hägerflycht, hustrun Elisabeth avliden
	1751
Ägare	Helena Christina Hägerflycht (gift med hovmarskalk Johan Theet)
	Arvid Johan Theet, Cammarherre
	1786
Ägare	Helena Gertrud Theet	1760
make	Johan Gustaf Hägerflycht, generalmajor	1726
	1804
Brukare	Johan Kjällerström, förvaltare	1771
hustru	Wilhelmina Elonora von Bauman	1776
dotter	Fredrika Carolina	1804
dotter	Juliana Ulrika	1807
dotter	Eva Catharina		1809
	1818
Ägare	Carl Gustav Hägerflycht, löjtnant
	1822
Brukare	Sven Bergström, arrendator	1789
hustru	Christina Bergdahl	1795
	1834
Ägare	Johan Peter Lundström, boktryckare	1/1 1785
hustru	Inga Regina Scharlander	1785
son	Johan Edvard	1815
dotter	Jenny Othilia	1821
son	Frans Carl	1823
dotter	Maria Augusta	1826
	1864
Ägare	Johan Fredrik Hård af Segerstad
	1864-1870
Brukare	Gustav Edvard Ekvall	1834
hustru I	Christina Hård	1840	1867
son	Per Fredrik	1864
hustru II	Siri Magdalena Almqvist	1847
	1871-1879
Brukare	Johan August Lund, Arrendator	1837
hustru	Inga Maria Andersdotter	1830
	1875
Ägare	Johan Gustaf Almqvist, domänintendent
hustru	Jenny Settergren
	1880-1885
Brukare	Johan Peter Johannisson, arrendator	1833
hustru	Anna Johansdotter	1835
dotter	Jenny Christina	1872
	1885-1895
Brukare	Lars Magnus Magnusson, rättare	1852
hustru	Sofia Paulina Johannisdotter	1858
dotter	Anna Cecilia	1884
son	Jon Arvid	1888
	1889
Ägare	Oskar Sandberg, järnhandlare
	1898
Ägare	Per Magnus Söderberg, riksdagsman
	1895-1917
Brukare	Johannes Wilhelm Johansson, arrendator	1846
hustru	Sofia Magnusdotter	1853
dotter	Maria Elisabeth	1874
dotter	Matilda Olivia	1877
	1909
Ägare	Henrik Svensson
	1911
Ägare	Karl Johan Gustafsson, riksdagsman
	1914
Brukare	Karl Salomon Gustafsson	1887
	1917
Ägare och   brukare	Karl Salomon Gustafsson	1887
hustru	Lilly Marta Emelia	1895
dotter	Inger Margareta	1918
son	Karl Göran	1920
	1921
Ägare och   brukare	Johan Oskar Karlsson	1868
hustru	Amanda Margareta	1866
dotter	Beda Gerda	1897
dotter	Ebba Margareta	1898
dotter	Karin Amanda Susanna	1903
dotter	Greta Berta Viola	1905
son	Oskar Birger Harry	1906
	1927
Ägare och   brukare	Karl August Pettersson	1858
hustru	död
dotter	Karin Elisabeth	1894
son	Åke Gunnar	1896
	1930
Ägare och brukare	Otto Reinhold Hellqvist	1877
hustru	Anna Lovisa Ohtilia Andersson	1876
dotter	Berta	1902
dotter	Helga Linnéa Maria	1904
son	Axel Josef Lennart	1908
son	Oskar Gustaf Vilhelm	1910
son	Karl Edvard Birger	1915
	1937
Ägare och brukare	Otto Magnus Dandenell, agronom	1909
hustru	Ingrid Lilly Margareta	1910
son	Lars Otto	1934
dotter	Inga Karin	1935
son	Stig Axel	1937
dotter	Anna Elisabeth	1942
son	Nils Gunnar	1943
dotter	Eva Gunhild Margareta	1945
	1948-1953
Brukare	John Thure Karlsson, arrendator	1894
hustru	Frida Naime Johansson	1895
son	John Yngve Erling	1922
dotter	Ingrid Frideborg	1925
son	John Bertil Erik	1930
	1954-1963
Brukare	Karl Evert Valentin Gustafsson, arrendator	1910
hustru	Kerstin Anne Elisabeth	1906
	1966-
Ägare	Otto och Ingrid Dandenells barn

 

Familjeuppgifter av Krister Alteros