Spårvagnsspåret som blev Krausparken

År 1913 fick Mälarhöjden spårvagn. Brännkyrka socken hade inkorporerats i Stockholms stad och elektricitet dragits fram ända till Fridhem, det lilla villasamhället som låg vid mälarstranden och där många stockholmare under lång tid hade byggt sina stora sommarhus.

Namnet Fridhems villastad, som föreslogs som namn på det växande samhället, godkändes inte av posten, det fanns alltför många Fridhem och många platser som kallades villastäder. Villaägarföreningens styrande kallade till möte hemma hos en av medlemmarna för att få fram ett nytt namn. Herrarna la sina pannor i djupa veck men det förlösande förslaget kom från familjens hushållerska. Mälarhöjden, det ligger ju högt och vid Mälaren. Herrarna jublade och det bjöds på champagne.

Namnet accepterades snabbt och på den nya hållplatsen sattes skylten upp. Riktigt lika snabbt gick det inte för spårvägbolaget, på premiärvagnen står det Fridhem.


Det blev en stor dag och Mälarhöjdsborna gick man ur huse för att fira den nya spårvagnen.


Senare drogs spåret fram runt nuvarande Coop och vände i en slinga.

Mälarhöjden var sista anhalten. Men i det nuvarande området Mälarhöjden-Axelsberg fanns ytterligare tre hållplatser, Storsvängen, Axelsberg och Hägerstens allé.


Storsvängen.


Hägerstens allé, här gick vägen upp till Hägerstens gård.

För Mälarhöjden betydde spårvagnen mycket. Nu kunde man bo här ute och arbeta inne i stan och byggandet av nya bostäder kom snabbt igång. Det var inte bara människor som transporterades utan man kunde också skicka paket.


Runt hållplatserna bildades små centrum med affärer. I Sätrabacken, nuvarande Mälarhöjdsvägen, byggdes en affärslänga med ett flertal småaffärer och postkontor.


Konsumaffären som legat nere på Pettersbergsvägen fick på 30-talet en ny plats mellan Bellmanskällevägen och Selmedalsvägen. En tredelad affär med mjölk-, speceri- och köttavdelning.


Senare tillkom affärer på Slättgårdvägen och mitt i gatan stod en tall, den sörjdes av många när trottoaren framför T-baneingången gjordes om.

År 1964 var spårvagnsperioden slut. Nu drogs T-banan till och förbi Mälarhöjden. En ny tid och stora omvälvningar för samhället. De flesta affärerna försvann, Skärholmen blev det nya lättåtkomliga köpcentrumet och även staden innanför tullarna blev lättillgänglig.

Och platsen där spårvagnen gått fram blev en lång park, som senare döptes till Krausparken. När Coop byggdes mitt i parken protesterade många. Nu är det gamla spårområdet, Krausparken, delat i tre. Den främre med planteringar och Ninnan Santessons staty Flicka med hund, den mittersta ett promenad- och joggingstråk och den sista börjar med en lekpark och fortsätter sedan som promenadväg ända bort till Axelsberg.

Numera är den gamla Villaägarföreningen omdöpt till Mälarhöjdsföreningen. Syftet är ungefär detsamma som det man hade i början av 1900-talet, en gemenskap för Mälarhöjdsborna med gemensamma aktiviteter. De senaste fem åren har föreningen bl.a. arrangerat Mälarhöjdsfesten i den mellersta delen av Krausparken. I år hölls den på pingstaftonen och liksom tidigare år fanns föreningar, konsthantverkare och företag representerade och man bjöd på ett omfattande scenprogram, en familjedag där gamla och nya Mälarhöjdsbor träffades.

Birgitta Biesheuvel, Hägerstens Hembygdsförening

 


Artikeln är också publicerad på Bättre stadsdel 2018-05-17

Namnet Krausparken
Joseph Martin Kraus, 1756–1792, var en tysk-svensk tonsättare. Han var bland annat hovkapellmästare vid Kungliga Operan i Stockholm och god vän med Carl Michael Bellman.

 

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter