Tillsammans med de båda kommunala verksamheterna Fritidsgården Habo och Motorgården inbjöd Habo hembygdsförening onsdagen den 21 maj till sin andra gemensamma vårfest över generationsgränserna. En unik satsning kallad Habo Epa-träff och där ungdomars intresse för A-traktorer möter äldre hembygdsvänners lokalhistoriska kunskaper. Trots vädergudarnas initiala försök att kullkasta planerna med en kombination av regn och kyla — som en mycket påtaglig kontrast till både den första Epa-träffen i fjol och tisdagens närmast högsommarlika värme — kan vi med stor glädje konstatera att tillströmningen av fordon, ungdomar och publik slog alla våra förväntningar denna gång!

Detta var vi dock naturligtvis fullständigt ovetande om i takt med att regnvädret gjorde sig allt mer påmint under eftermiddagens febrila förberedelser i hembygdsparken, där festen skulle gå av stapeln. Förhoppningarna om att kunna överträffa 2024 års fest såg mer och mer ut att grusas. En kvart innan den utsatta starttiden klockan 18:00 kunde till och med den mest inbitne hembygdsvännen tänka mörka tankar om att locka A-traktorungdomar till hembygdsgårdar, det är nog ingen bra idé trots allt. I varje fall inte under rådande omständigheter.

Några ögonblick senare rullade emellertid det första ekipaget försiktigt in genom grindarna, och lika försiktigt kunde det med anvisningar från våra funktionärer navigeras fram till sin plats framför Pukes ladugård. Klockan tickade vidare. Så anlände ytterligare ett ekipage, och snart därefter ännu ett — fortfarande i ett försiktigt tempo. Snart stod fyra ekipage lugnt uppställda framför nämnda ladugård, och den ovan nämnde hembygdsvännen kunde i sitt stilla sinne tänka att nu hade nog alla kommit; fler än så här skulle det inte bli: en Volvo Duett, två Volvo 740/940 och en Suzuki X-90. Fyra ekipage som skulle utfodras med korv och bröd samt fika, som skulle underhållas med den förberedda tipspromenaden genom några av stugorna i parken, det väl förberedda musikquizet och det avslutande lotteriet samt den väl valda bakgrundsmusiken i relevant genre som var tänkt att färga kvällen. Men som också skulle utgöra underlaget för de två omröstningarna ”Mötets bil” och ”Bra bilbygge”, publikens respektive en jurys val av fordon att prisbelöna. Med all respekt för dessa ärade fyra ekipage så såg det ändå en aning mörkt ut evenemangsmässigt.

Men så slank ytterligare ett litet fordon försiktigt in i parken, denna gång en mopedpil av typen Grecav Eke. Det månne väl ändå ha varit spiken i kistan?! Inte riktigt skulle det visa sig; det var endast början på vad som sedan skulle komma: En strid ström av fordon som plötsligt uppenbarade sig på Munkgatan utanför hembygdsparken, och som åstadkom trafikstockningar då den slingrade sig genom grinden samt därefter allt längre in i parken ända tills i princip samtliga av de tilltänkta uppställningsplatserna hade ockuperats. Förstås en överlägset stor mängd Volvo-bilar av skiftande karaktär men därtill också några stycken BMW samt enstaka exemplar av Volkswagen Passat, Mitsubishi L200 och Nissan Terrano. Inalles kunde de räknas till inte mindre än 33 ekipage; fler än dubbelt så många som vid fjolårets premiärfest! Varje hembygdsväns tungsinne kom att raskt förbytas till solsken i blick, trotsande alla yttre väderomständigheter. 🙂

Två och en halv timme senare var det hela avgjort under ledning av vår ordförande Ingvar Johansson, Ture Gellerbrant och Fritidsgården Habos Victor Sjöqvist. Vinnararna av tipspromenaden, musikquizet, lotteriet och inte minst de båda fordonsrelaterade utmärkelserna hade korats. I det sistnämnda fallet slutade det inte helt otippat med en dubbelseger för det först anlända ekipaget — en vackert metallicgrön Volvo Duett, rattad av en segerviss och lycklig femtonåring med namnet Sixten Lieberg. Stort grattis till dig från oss alla, Sixten!

Vi vill rikta ett varmt och stort tack till alla er härliga ungdomar som inte endast möjliggjorde detta evenemang utan därtill också förgyllde kvällen, till alla er besökare som liksom vi med entusiasm trotsade vädermakterna, till våra värdiga evenemangsledare och samarbetspartner, samt förstås till det stora antalet hembygdsvänner som ställde upp med behövliga arbetsinsatser inför och under evenemanget.

Avslutningsvis: En gång är ingen gång. En andra gång känns som en god vana. Låt oss därför nästa år stadfästa denna vårfest som en ny kär tradition!