Gustavsbergs Vänner

Ulrika Lindell – Allt möjligt hus i Gustavsberg (HPF)

Ulrika Lindell – Allt möjligt hus i Gustavsberg

Frågeställning

Hur hanterar vi gamla industrilokaler? På vilket sätt kan byggnaderna på en gång vara relevanta i sitt nya innehåll men också spegla sin historia?

Kontext

Gustavsberg är en gammal industriort som har kontinuerlig industriverksamhet sedan 1600-talet. Förändringen avverksamhet och och expansion i form av nya fabrikslokaler är tydligt märkbart på platsen i form av att de olika byggnaderna förhåller sig till varandra som årsringar. Tegelbrukets tegel har dessutom använts i porslinsfabrikens väggar och tak. Men platsens identitet har förr alltid speglat det samtida Sverige – från bruksamhället till 1800-talets tidiga industrialisering, via KFs storhetstid och uppbyggandet av folkhemmet. 90-talets ekonomiska kris slog även mot Gustavsbergs som fick lägga ner sin porslinsverksamhet efter 170 år på platsen.

Kort beskrivning av projekt

Mitt projekt handlar om att skapa effektfulla rum med enkla medel och koppla dessa till den befintliga strukturen. Sågtandstaket fungerar som ett grid som programmet fördelas emot, och nya element kopplas till. Jag har arbetat med ett system för textila element som i markplan är organiskt böjda men i takplan kopplas emot ett ortogonala gridet. Det semitransparenta tyget ger effektfulla rum, fungerar som solavskärmning och ibland ljusabsorbent. Frågeställningen är hur vi använder gamla industrilokaler, hur kan vi utnytta deras inneboende egenskaper och se bortom dess mer själklara attribut (såsom stora ytor, goda ljusförutsättningar mm) Genom att infoga ett nytt lager ges arkitekturen mer relevans. Rummet mellan nytt och gammalt berättar en historia om då och nu.

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter