Hospitalsområdet


Gamla Hospitalsområdet i Jönköping utgör ett för landet unikt exempel på en välbevarad vårdinrättning från 1700- och 1800-talen. Det äldsta huset är Sysslomannabostaden, en stenbyggnad från 1770-talet. Träbyggnaderna är något yngre, och den sista tillkom på 1850-talet. Troligen flyttades Jönköpings hospital hit på 1600-talet, och det lades ner 1825. Byggnaderna övertogs då av länslasarettet, som var kvar här till 1877. Efter att nästan under ett sekel ha ägts av Jönköpings Tändsticksfabrik övertogs området av Jönköpings kommun, som nu rustat upp den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.

Historia

Jönköpings Hospital från 1620-talet till 1825

De vårdinrättningar som benämndes hospital hade medeltida ursprung men kom efter hand att ändra karaktär. På 1610-talet var de främst statliga fattigvårdsanstalter avsedda för de svåraste fallen av oförsörjda och obotligt sjuka, men hade under medeltiden främst varit vårdinrättningar för spetälska. Ansvaret för fattigvården överflyttades sedan 1600-talets slut alltmera på städerna och socknarna. Vid 1700-talets slut kom även lasarett och kurhus att inrättas. Därmed blev hospitalen främst avsedda för psykiskt sjuka. Hospitalet i Jönköping låg under medeltiden inne i staden och flyttades enligt de senaste forskningarna inte till Talavidsområdet förrän efter stadens brand och flyttning till Sanden år 1612. På 1610-talet var antalet intagna på hospitalet drygt 20 personer, men ökade efter ett årtionde till det dubbla. Vid århundradets slut var det omkring 30 och vid 1700-talets slut omkring 50. Hospitalet lades ner 1825, och en del av de intagna överfördes till Vadstena Hospital. Ekonomin baserades främst på skattemedel, inkomster från egna egendomar och på bidrag från enskilda.

De första byggnaderna på hospitalet var av trä. År 1614 tillkom två byggnader och hospitalet kom efter hand att utvidgas och förnyas. Här fanns inte enbart bostadshus med tillhörande uthus, utan även ladugård och andra ekonomibyggnader för det av hospitalet drivna jordbruket. Vid 1600-talets slut uppfördes ett separat kapell med torn, och detta revs 1785.

Från 1700-talets mitt skedde en kontinuerlig förnyelse av byggnadsbeståndet och ett nytt "hjonhus, d.v.s. bostadshus för de omhändertagna tillkom 1760. År 1774-77 uppfördes en ny bostadsbyggnad för hospitalets föreståndare, som kallades syssloman. Det är den ännu bevarade stenbyggnaden. Den välvda källaren är äldre än huset och är troligen från 1600-talet.

Vid mitten av 1790-talet påbörjades en nybyggnadsperiod. Denna inleddes med en ny, stor hospitalsbyggnad i två våningar som ersättning för det 1760 uppförda "hjonhuset". Den stora träbyggnaden från 1795 är ännu bevarad liksom det magasinhus, Viktualieboden, som uppfördes 1807. Under denna period revs flera utbyggnader och ladugården. Därefter tillkom inte några flera friståend byggnader under hospitaltiden, som avslutades 1825.

Jönköpings läns lasarett 1777-1877

Lasarettsväsendet i modern mening introducerades i landet under slutet av 1700-talet. Det gällde här en sluten vård av akut sjuka. Det var främst de veneriska sjukdomarna som blev pådrivande för lasarettens tillkomst. Sjukhusväsendet var ett statligt intresse och staten var kontrollmyndighet.

Länslasarettet i Jönköping inrättades 1777. Till att börja med mottogs åtta patienter, när lasarettsbyggnaden stod klar, och antalet ökades till det dubbla på 1790-talet. Efter 1825 ökades antalet till 50

År 1777, samma år som lasarettet inrättades, uppfördes en lasarettsbyggnad av trä i en våning på en tomt norr om landsvägen i anslutning till hospitalet. Detta rödfärgade hus byggdes till med en våning i början på 1790-talet. Till lasarettet hörde även uthusbyggnader och en trädgård. År 1825 inköptes till nytt lasarettsområde det samma år nedlagda hospitalet. Efter en del ombyggnader kunde lasarettet överta dessa byggnader, och den gamla byggnaden övergavs och tjänade sedan bl.a. som epidemisjukhus, innan den revs på 1880-talet. På 1840-talet tillkom en ny "dårhusbyggnad", och 1852 stod den ännu bevarade kurhusbyggnaden klar. Den var från början avsedd för veneriskt sjuka. Lasarettsområdet blev efter 1800-talets mitt för trångt och otidsenligt. Ett nytt lasarettsområde började bebyggas i den expanderande Förstaden, d.v.s. den nuvarande västra stadsdelen. Detta nya lasarett, nuvarande Väsvästra stadsdelen. Detta nya lasarett, nuvarande Västra Klinikerna, stod inflyttningsklart 1877 och året därpå såldes det gamla området till Jönköpings Tändsticksfabrik.

Tändsticksfabrik och kulturreservat

Jönköpings Tändsticksfabrik inköpte 1878 lasarettsområdet, som då gränsade till det befintliga fabriksområdet. Byggnaderna användes dels till bostäder och dels till upplag, ångkök m.m. Strax efter köpet uppfördes söder om lasarettsbyggnaden ett ännu bevarat torkhus av tegel och senare rivna magasinsbyggnader. De gamla lasarettsbyggnaderna kom till största delen att bevaras och kring sekelskiftet började deras kulturhistoriska värden att uppmärksammas. Husens exteriörer kom att bibehållas, och 1952 byggdes viktualieboden om till fritidsgård och 1966 till kursgård för Svenska Tändsticksaktiebolaget, i vilken Jönköpings Tändsticksfabrik nu uppgått. Området inköptes 1970 av Jönköpings kommun, och en upprustning och restaurering av byggnaderna har sedan gjorts. Det största arbetena utfördes 1983-84, då aven gården iordningställdes och planteringar anlades

Viktualieboden

Denna byggnad var från början viktualie och spannmålsbod för Jönköpings hospital. Ritningarna uppgjordes 1806 av stadsbyggmästaren i Jönköping, Petter Georg Salvin, och den uppfördes 1807. Det är en timmerbyggnad i två våningar, som från början även hade en vindsvåning. Ursprungligen var den ej klädd med träpanel, men blev det efter några år. Huset har alltid varit rödfärgat. Sedan området först inköpts till länslasarett och därpå av Jönköpings Tändsticksfabrik, användes boden som förrådsbyggnad. År 1952 och 1966 ombyggdes den för STAB-koncernen som använde den som kursgård. Numera ägs den av kommunen. Den kallas Kastanjegården och används för komunala servicefunktioner.

Sysslomannabostaden

Från början var denna byggnad bostad för hospitalsysslomannen, d.v.s. föreståndaren för Jönköpings hospital. Ritningarna uppgjordes troligen i Stockholm, och den byggdes 1774-77. Till sin byggnadsstil går den tillbaka till mönsterritningar från 1700-talets mitt. Det unika är att den uppfördes i sten, vilket var mycket ovanligt. I staden fanns då inte något sådant bostadshus, men vid denna tid kom nya förordningar att offentligt bekostade byggnader skulle vara stenbyggnader. Tvåvåningshuset är en typisk exponent för sin tid med ett återhållsamt klassicistiskt formspråk med rusticeringar och ett högt valmat tak. Några större förändringar har inte huset genomgått sedan byggnadstiden.

År 1825 blev det läkarbostad, då länslasarettet övertog området. Från 1878 och fram till 1961 var det även främst bostadshus och ingick då i tändsticksfabrikens område. Detta år uppläts det till Viktor Rydbergsmuseet och efter en restaurering av byggnaden invigdes museet 1963. En ny restaurering genomfördes 1983-84, då målsättningen var att återföra exteriör och interiör till 1770-talets färgsättningar.

Två trappor leder in till byggnaden. Den norra förde direkt in till den ursprungliga köksavdelningen och den södra till en förstuga med trappa till den egentliga bostadsvåningen. Idag kommer besökaren först in i denna förstuga från vilken en dörr leder till det ursprungliga köket. Detta har ett putsat tegelvalv, och köksspisen är delvis bevarad. Innanför detta ligger en liten kammare, som även var bostadsrum för personalen. En liten trappa leder från kammaren till skafferiet, som ligger ovanpå den välvda källaren och därför har låg takhöjd.

Den övre våningen nås genom trappan från förstugan i bottenvåningen. Först kommer man här in i en liten förstuga, och mot gården ligger sedan den stora salen. Till höger i förstugan leder en dörr in i det som en gång kallades förmaket, och som var ett sällskapsrum. Innanför detta finns mot trädgården ett mindre rum, som var sovrum. Detta har ännu sovalkoven bevarad, och från rummet finns en dörr till salen. Dörrarna är de ursprungliga och var målade i blå färg. De äldsta kakelugnarna, som fanns i varje rum, är ej bevarade, men i salen finns en kakelugn från 1800-talets senare del. Vinden är ej inredd.

Hospitalsbyggnaden

Ursprungligen var den hospitalsbyggnad och huvudbyggnad på Jönköpins hospital. Ritningarna uppgjordes av arkitekten Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet, men går till största delen tillbaka på ett förslag, som uppgjordes 1794 av stadsbyggmästaren P.G. Salvin i Jönköping. Byggnaden uppfördes 1795. Det är en timmerbyggnad i två våningar, som ännu är klädd med den ursprungliga rödfärgade träpanelen. I dess inre har gjorts en rad förändringar, men trapphallen och delar av den övre våningen är välbevarade. Från början upptogs den undre våningen av köksavdelningen, ett "dårrum" och ett kyrkorum. I den övre våningen fanns främst "två kvinno- och två mansdårrum". Huset fick även ett par utbyggnader, som senare har tagits bort. Under lasarettstiden från 1825 till 1877 tjänade det som sjukhusbyggnad och därefter, då det ägdes av Jönköpings Tändsticksfabrik var det bl.a. upplagsplats för tomaskar, "ångkök" och bostadslägenheter. Nu disponerar Jönköpings hembyggdsförening- Gudmundsgillet- huvuddelen av den nedre våningen för sina föreningslokaler, medan övriga delar disponeras av Röda korset.

Kurhusbyggnaden

Kurhusbyggnaden var från början sjukhusbyggnad för Jönköpings läns lasarett, avsedd för veneriskt sjuka. Det uppfördes 1851-52. Det är en träbyggnad i två våningar, som till det yttre är mycket välbevarad. Den var från början struken med grå oljefärg, vilket den nu återfått. Sjukrum fanns i båda våningsplanen och som sjukhusbyggnad tjänstgjorde den till 1877. Under den tid då den tillhörde tändsticksfabriken var den först inredd till snickeri och sedan till bostäder, vilket den ännu är.

 

Texter av Bo E Karlson

 

 

 

Editerad av: Gunnar Andersson (2019-01-20 15:42:42)