Ljungstorps by

Ljungstorps by började sitt skifte 1856. Byn hade före laga skiftet helt sitt läge i norr om Galgberget. Vid tiden för Storskiftet som daterats 1790, låg gårdarna tätt i en rak linje. En svår olycka för byn inträffade 1804 då en våldsam brand härjade. Det lär endast vara den västra delen, eller Ljungstorp 4, som kunde räddas. Hur elden uppstod? Kyrkoherde Carl Ahlgren beskriver händelsen i form av ett reportage i en av sina kyrkoböcker.
Det var en bondmora på nr. 3 som höll på med bakning varvid gnistor slog i takhalmen och byn stod i lågor i den hårda blåsten.
Den nya byn som byggdes upp efter branden fick ett betydligt mera långsträckt läge. Nr. 1 klyvdes helt. Den ena gården låg kvar i den gamla tomten medan Markusa flyttades ända till gödestadsgränsen vid Spånggårdsvägen. Nr. 2 ägde ett stort område mitt i byn och här byggdes dom nya husen med rätt stort avstånd. I Nr. 3 byggdes Nålsa på den plats som den också senare fick behålla medan dom övriga drogs närmare och byggdes med samma gårdstun. Nr 4 som inte berördes av elden har delats vid ett senare tillfälle.

Innan Storskiftet 1790 var byns åkrar mycket beskurna av vatten. Hela området söder om Galgberget var ett enda stort vattenområde. Undantaget var Öakullen som är en lite högplatå i det sydvästra hörnet av Ljungstorp. Även området vid Spånggårdsbäcken var träskartat och i bästa fall betesmarker. Galgberget användes som allmänt betesområde. Ljungstorps egentliga jordbruksområde låg runt Galgberget med ett större område vid byn, runt vissa mindre bergöar och det så kallade Klöwstensområdet.
Det bergiga området vi i dag kallar Galgberget kallades tidigare i skiftespapper, utmarken. Detta område användes till gemensamhetsbete för hela byn. Så länge sämjan var god var hela Galgberget, alltså även gödestadsdelen använt som gemensamhetsbete. Hur detta samarbete gick till beskrivs i dom gamla byordningarna för Gödestad, Algustorp och Ljungstorps byar, där det finns en del ganska talande bilder från den tidens samlevnad.

Byordning  Den första byordningen är från den 3 april 1734 ur vilken vi hämtar följande utdrag:
Den kallades skråordning och skulle lända till den allmänna lanthushållningens förbättrande grannar emellan. Skrivelsen skulle godkännas av rätten och den förpliktar dom underskrivande att noga efterleva och fullborda alla moment, annars blir det plikt.
Först beskrivs det rådande tillståndet där vissa byamän det ena året efter det andra tillfoga ohägn med sina kreatur i åker och ängsmarker. Dom är också vårdslösa med att gärda, vilket frambringar har, träta avund, svordomar och orätt mot varandra.
Den 1 maj var en viktig dag för lantbruket. Den kallades Philippi Jacobi dag. Då skulle alla gärdesgårdar vara lagade och alla kreatur och svin skulle vara förda från åkrarna, ty nu ska vårrågen och bönorna sås. Om någon av sjukdom inte hinner täppa sina gärdesgårdar ska hela grannlaget vara honom behjälpligt. Behöver någon på grund av mackel med vårfodret hålla sina dragare i gärdet ska dessa vara tjudrade. Bönderna ska akta sig för att tjudra sina mjölkkor i gärdet så att dom ställer till ohägn, ty det ställer till mycket och ovänskap. Ingen får släppa ut sina kreatur och han genom att leja skördefolk fått sin gröda tidigare bärgad än dom andra. Han måste vänta till även dom senfärdiga bönderna är klara. Då det hänt att vissa släppt sina grisar utan att ringa dom, har dessa grisar skadat och rotat i andras marker. Detta är vårdslöst och ska bestraffas. Vad gemensamhetsarbetena vidkommer så får ingen av grannarna inkräkta eller släppa mer kreatur än han själv äger eller under vintern kan uppföda. Skulle det hända att någon kreatur får skabb eller annan sjukdom måste denne hålla kreaturen i hus och avskaffa så att inte andra kreatur blir skrämda och fördärvade. Brott mot dess bestämmelser bestraffas med böter där halva summan går till kyrkan och andra till nabolaget.

De glömda fåren
Det visade sig 1759, 25 år efter att man vid byordningens upprättande glömt förordna om fåren. Detta hade begagnats  av vissa åboar att köpa en mängd får om våren från skogsbygden, släppt dom på utmarken och slaktat dom om hösten. På det sättet kunde man också hålla mer får om vintern. Det fanns också exempel att löst folk av tegeldrängar och andra utnyttjat sina anhörigas åborättigheter, köpt får och under sommaren släppt dom på fäladen till nackdel för bete till grannarnas får. Det ska också vara förbjudet att återta dom får och gäss som lämnats om hösten till en fodervärd, som därvid fick hälften av djurens avkastning i lamm och gässlingar. Det ska också vara förbjudet att släppa främmande hästkreatur på fäladen.
21 år senare, 1780, beslutas ett tillägg i byordningen. Det tycks ha blivit modernt att använda torv från kärren till att gödsla jorden eller att att använda till fyllning i hus eller nyttjande vid ålgårdar, men Ljungstorps byemän kan inte förneka att sparsamt skära torv till ett så kallat täppe, men även får alla nyttja ryggningstorv. Exempel på misshälligheter mellan byarna är då gödestadsbönder anklaga ljungstorpsborna och stämma dom till tingsrätten. Detta för att dom släppa skabbiga hästar på samfällda utmarker och därvid smittat ner gödestadsbornas hästar och förorsakat Gödestads byamän odräglig skada. Hur det förhöll sig är svårt att döma. Men tingsrätten finner dock skäl att fälla ljungstorpsbönderna vid 10 daler Silvermynt vite. Kanske för att skaffa respekt för byordningen.

Hävdenamnen på åkerområdena är ganska intressanta att presentera. Flera av namnen är inte längre kända i byn. Området mellan byn och landsvägen kallas i hävderna för Flaterna ("Fladera") med ett område Rörsåkrar inklämt.
Östra delen kallas Murarelyckan och Markusalyckan. Väster om Flaterna kommer Gobbjersområdet, varefter följer Broängen och Hästavallen. Härefter följer Samslätten och Brostycket. Längre upp i Klöwsten följer Ragården, Spånggåras, Getanacken, Krokåker och Broareåker. Den västligaste delen kallas Klastorps gärde och Leråker. Norr om vägen och intill Spånggårdsvägen var till större delen madjord. Västligaste delen kallas Torfvet. Härefter föler längs vägen Grönegata, Kullareåker och Lessåkrar. Området närmast Spånggårdsbäcken kallas Gåramad. Sp flyttar vi oss västra delen och området väster om byn och Galgberget. Här blir det mycket madjord som visar sig i namnen Lillemad, Långemad, Bredemad och Jordemaden. Inne i detta område ligger en liten ark som kallas Stjärnhydda, ett namn som det måste fantasi till att tyda. Intill Galgberget ligger Urgårdsmaden.

Laga skifte började i byn 1856 och var inte klart innan 1862. Skiftespappren i Ljungstorp säger inte så mycket. Mer finns nog i Ägodelningsrättens protokoll ty där brukar dom verkliga stridigheterna komma fram och som skapar den bästa bilden av verkligheten i samband med Laga skifte. Laga skifte i Ljungstorp kunde knappast fått den spridning av byn som skedde om inte kanalgrävningen ägt rum. Detta arbete var förutsättningen för skiftet med dess revolutionerande utflyttning.
Vid skiftet rätades gränsen mellan Gödestads och Ljungstorp byar uppe på Galgberget. Ljungstorpsborna avsatte också en liten del till skolhusplats mot gränsen till Gödestads by. Ett samfällt grustag avstyckades vid Gunnes. Dessutom fanns ett grustag avstyckat vid Blommas, På Karlsro och Olas ligger två bråtastugeplatser.
Samtliga gårdar i Ljungstorp var på sin tid Adrian Tripps frälsegårdar. Ljungstorp nr. 1 tre gårdar flyttades samtliga ut till södra sidan av Galgberget. Dom nämndes i jordeboken Nils Nilsgård.