Algustorps by

Från Algustorps äldre historia kan nämnas själva namnets uppkomst. Ett långsökt antagande är att byn fått namnet av den fornåldershög i Klastorp vid slaktarens "Lesspears" som kallades Algutshögen. Detta skulle betyda att namnet skulle skrivas Algutstorp. I gamla skrifter framgår att det finns tre byar i Halland som kallas Allgustorp, en i Hasslöv, en i Rävinge och en i Gödestad. Algustorp tycks ha haft mycket gemensamt med Gödestads by vad gäller ägoblandning. I de gamla byordningarna är de båda byarna alltid nämnda tillsammans. Det är först vid Laga skifte som Algustorp blir en enhet där ägorna samlas runt den gamla byn. De båda byanumren ha haft helt olika ägarförhållanden. Nr 1 var 1 till ½ förmedlat mantal kronoskatte och därför delaktigt i utrustande av socknens båtsman. Nr 2 däremot var ½ oförmedlat mantal Utsocknes frälse men ven som åsyftas med detta frälse återstår att utreda.
Gödestad 4 (Lindgrens) var också ett Utsocknes frälse. Den kallades också Lantbogåden och bönderna där gjorde dagsverken på Torstorps gård i Grimeton. Var bönderna på Algustorp 2 har inte hörts ett knyst om. Det var sätesgårdarna som hade förmånen att skaffa hantverkare på det sättet. Sådana dagsverken kunde utföras på tre sätt.
Antingen var bonden veckodagsboende, det vill säga han fick göra minst ett dagsverke per vecka, ibland två eller tre dagar. En annan grupp var sådana gårdar som är långt avlägsna från sätesgården, att de "alla icke, varken vår eller höst, än mindre dagligt arbete förmå prestera till sina slott eller herrgårdar". Eftersom dessa bönder likväl "äro pliktiga att göra arbete liksom de andra" får de som ersättning betala "tämligen stora arbetspengar" 4-8 riksdaler om året av varje helt hemman. Från de gårdar som var tilldelade landofficerare i Varbergs län kunde ersättningen till och med uppgå till 10 riksdaler om året. Den tredje gruppen utgjordes av bönder som bodde så pass långt bort från säteriet att de icke kunde gå för att utföra den dagsverksprestation som veckodagsbönderna gjorde. Dock inte längre bort än att de kunde delta i vår- och höstarbetet på huvudgården. Dessa betalade en mindre årsavgift som avlösning för relaterade dagsverken. En del adelsmän pressade ut stora avlösningssummor för dagsverken så att de blev olidliga för bönderna som hellre skulle ha velat göra dagsverken. Bönderna kom i starkt beroende till sina herrar. Det sades visserligen att de stod under husbondens "beskydd" men de var bra tjänare, över vilka han befallde."Beskyddet" gick så långt att herren kunde hindra på godset födda bondsöner från att flytta därifrån.

Nästan livegna

Detta är en skildring från 1600-talet som avser visa på vad bönderna hade för levnadsförhållanden vid denna tid. Man får också ta i beaktande vad det var för värde på jordbruket på den tiden. De flesta lågmarkerna var dränkta under vatten och höjdtrakterna var de marker som besåddes och med tanke på de dåliga skörderesultatet som blev, förvånar det inte att bönderna hade trångt på alla sätt.
Efter att ha belyst böndernas situation vill jag här ta ett exempel från just Algustorp 2 som framkommit genom Inga Bernanders forskning från denna tid nere i danska arkiven. Den kommer i tidsenlig dager om man jämför med den redogörelse som lämnats här. Kanske är det nyckeln till Nr 2 Algustorps Utsocknes frälse som här har kommit till?
I ett utdrag ur Hallands kopiebok 1646, dansk bok som Arfwid Markusson "underdånigt andrager". Han säger att han kommit till en gård som varit slät öde, där ingen förut kunnat sig nära. Han begär att han i fortsättningen ska slippa betala "Landsgilleskatt" som han nu gjort. Han åberopar sin ålderdoms skröplighet och då han på något års tid därtill drabbats av svår missväxt. Dessutom kan han inte heller sitt hantverk bruka eftersom han är timmerman. Han kan inte längre behålla sin gård om han inte får "förskoning och efterlag". Det märkvärdiga är att han beviljats förskoning från Qwekskatten då den kommer. Dessutom skall han hädanefter slippa undan med halv skatt och efter denna dag göra halvt arbete. Det talas i detta brev om Landgilleskatt och Qwekskatt. Det torde vara danska skatter. Kanske blev Algustorp 2 beroende av detta i så hög grad att den varit tilldelad som det heter "Landofficerare i Varbergs län". Kanske är detta lösningen på frågan varför Algustorp benämnes Utsocknes frälse.