Den sista hantverkskvällen stod struvor och klenäter på programmet. Som tidigare kvällar inleddes med ett kort teoripass och även lite utvärdering från tidigare kvällar. Samtliga kvällar har vilat på gamla traditioner där det gällde att hushålla med de resurser som fanns. Oavsett om det gällde att rusta till vardag eller fest var det viktigt att råvarorna togs om hand på ett riktigt sätt.
Angående ljusstöpning refererar många till os, rök och sot i de lokaler som används. Vi kunde konstatera vid vår ljusstöpning att ingen av dessa farhågor besannades. Vid i efterhand närmare efterforskning visar det sig att hemligheten med det är att endast använda sig av 100 % ren stearin vid stöpningen. Då blir tillverkningen i närmaste lukt- och rökfri.
Sista kvällen fortsatte sedan med att Britt-Marie vispade ihop smeten till struvorna. Britt-Marie femdubblade sin sats som normalt brukar ge ca 20-25 struvor. Vi andra fick i uppdrag att hetta upp oljan (solros) till lagom temperatur ca 175-180 grader. Det poängterades vikten av att ha lock och brandfilt nära till hands i det fall något skulle gå snett.
När oljan var upphettad och smeten var klar återstod det bara att doppa struvjärnet i smeten som knappt fick upp till övre kanten på struvjärnet. Efter att ha friterats i någon minut tills gyllenbrun färg uppnåtts togs struvan upp och placerades på ett hushållspapper. Innan den kallnat doppades struvan i strösocker.
När alla vara färdigräknade visade det sig att det blivit ca 180 struvor av den femdubblade satsen smet.
Avslutningsvis tog vi oss an klenätdegen som var förberedd på morgonen och sedan stått kallt under dagen. Degen kavlades ut till 2-3 mm tjocklek. Därefter sporrades 2,5 cm breda och 10 cm långa remsor ut i degen. Därefter skars ett snitt på ca 2 cm längs med mitten och det ena hörnet drogs därefter igenom snittet. Nu hade klenäten sin form.
Sedan var det dags för klenäterna att friteras i oljan för att bli klara bakverk. I efterhand kunde konstateras att degen förmodligen varit lite för mycket mjöl i för att kunna bli riktigt bra klenäter.
Text: Kenneth Johansson Foto: Eva Lagerstedt