Historia om församlingsbildning och ångbåten Tora mm


Gideå

Gideås historia som egen socken går tillbaka till år 1807, då reglemente för Gideå kapellförsamling utfärdades, men långt dessförinnan hade Gideåbygden varit befolkad. Enligt skatteboken för Ångermanland 1550 var byarna då 11, av vilka 3 låg öde. Om man vill veta mer om Gideå ska man läsa Gideå Hembygdsbok. Här nedan har jag plockat lite material ur den:

Församlingsbildning

Mot slutet av 1700-talet gjorde sig behovet av egen kapellförsamling inom nuvarande Gideå och Trehörningsjöområdena allt mer gällande. Visserligen var befolkningssiffran ej större än 600-700 personer men det blev olidligt att med dåtidens krav på täta kyrkobesök nödgas färdas mellan 2½ och 6 mil till församlingskyrkan i Arnäs. Gideå järnbruk anlades 1805 av brukspatron Jacob Efraim Clason och gav sysselsättning åt en efter dåtida förhållanden ansenlig arbetarstam. Detta gjorde att en brukspredikant ansågs erforderlig och Gideå kapellförsamling bildades 1807. En hölada som stått i närheten av den s.k. Bäckbron sägs ha varit den första predikolokalen i Gideå. 1818 invigdes kyrkan. Tornet uppfördes 1823.

Ångbåten Tora                                                  

Petrus Bylin i Bodum köpte år 1893 ångbåten Tora. På sommaren 1894 sjösattes Tora för persontrafik mellan Norrgissjö och Gidenäset i Björna. Ångbåten kom att spela en stor roll som kyrkbåt för befolkningen på båda sidor om älven från Getingstabodums by till Norrgissjö och kyrkvallen, eftersom vägarna var urusla på den tiden.

Tora hade inte stor maskinstyrka, ungefär 6 Hk och eldades med stora björkvedklabbar i den kraftiga ångpannan. Ibland fick resan ställas in om det blåste för hårt på sjön. 1915 upphörde båten att trafikera älven, då bättre vägar hade byggts runt sjön. Tora byggdes om och kallades Bodum och bogserade timmer. Senare fick den råoljemotor och döptes om till Husån. När flottningen lades ner på 1950-talet blev Husån arbetslös men tjänade ännu några år som timmerbärgare vid kusten.

Skollärare man minns

Mårten Näslund anställdes 1849 som klockare och skollärare. På Gideå  kyrkogård har rests en enkel men vacker gravvård till minne av hans gärning. Under Näslunds tid förmåddes postverket efter upprepade framställningar att anordna postturer till Gideå.

”Vitter-Gustaf”, Gustaf Söderlind är en annan mytomspunnen skollärare. Enligt berättelsen så blev han redan i unga år ”vittertagen”. I hembygdsboken finns att läsa om flera av Vitter-Gustafs möten med dessa överjordiska väsen. I det hela var dock Vitter-Gustaf en snäll och from man. som var mycket mån om sina lärjungars väl.

Prins Carls jakt i Gideå

När prins Carl, sedermera konung Carl XV, gjorde sin Norrlandsresa 1858, hade han av brukspatron Oscar Dickson på Gideå bruk inbjudits att delta i ett björnskall i Gideå. Skildringen av färden genom Ångermanland och jakten i Gideå har bevarats i en liten skrift, ”Prins Carls Jakt” av Gök Göksson Gök, dvs lantmätaren Daniel Åslund. Lusthuset i Gideåbruk byggdes inför detta besök.

Editerad av: Kristina Lundholm (2019-03-26 20:38:51)