Sötåsa

Sötåsa by utgör ett riksintresse för kulturmiljövården (riksintresse nr 13, Jönköpings
län). Motivering för riksintressestatusen är bymiljön med en rikedom på
agrarhistoriska lämningar som har få motsvarigheter i länet.
Byn har ett vackert läge på en höjdrygg, med en vidsträckt utsikt mot söder. Som
höjdlägesby är den representativ för den småländska boskapsskötseln.
Vägen genom byn har i stort sett samma sträckning som före skiftesreformerna.
Bebyggelsen var då lokaliserad till två platser, vilka fortfarande är bebyggda. Det är
oklart vilket av dessa bebyggelselägen som utgjorde 1500-talets skattehemman. Vid
laga skiftet splittrades de två bytomterna till sex bebyggelselägen.
Inom större delen av Sötåsas inägomark finns spår av ett förhistoriskt
odlingslandskap, synligt som röjda ytor med röjningsrösen av äldre typ. Det har en
yta på ca 1300 x 600 meter, innefattande ca 400 röjningsrösen.

Bronsåldersröset Pengaröret (fornlämning nr 30), centralt beläget i byn, är troligen samtida med denna
äldsta odlingsfas. När man anländer till byn söderifrån passeras ett område med
fossil åkermark, troligen från tiden före skiftesreformerna. De oregelbundna
terränganpassade åkerytorna begränsas av terrasser och åkerhak.

Dagens åkermark har i stort sett samma utsträckning efter skiftena som före dessa,
men en uppodling av ängsmarken har ägt rum. Vid laga skiftet lades åkrarna ut till
regelbundna åkergärden. Runt åkrarna, i ägogränserna, lades breda och ytterst
vällagda stenmurar.

Den sydligast belägna gården i byn, Sötåsa 1:6, omges av ett stort antal äldre
lövträd, där lind och ek dominerar. Flera av lindarna och lönnarna hamlas fortfarande
och det förstärker karaktären av det äldre kulturlandskapet. Betesmarkerna öster om
vägen slås med lie och betas. I hagmarken söder om gården finns
bebyggelselämningar i form av husgrunder (fornlämning nr 7) och en kallkälla. Den
äldre manbyggnaden är uppförd på 1850-talet, en enkelstuga i 1 ½ våning med
inklädda knutlådor. Nuvarande manbyggnad är uppförd 1926.
Sötåsa 1:9 ligger i ett öppet och väl synligt läge intill vägen mitt i byn. Manbyggnaden
i 1 ½ våning är av parstugetyp. Den har en fasadbeklädnad från 1950-talet,
bestående av gulmålade eternitplattor och den har bruna fönsteromfattningar.
Ladugården ligger på den västra sidan av vägen, med odlingsmarken väster därom.
På bägge sidor av vägen återfinns hamlade lindar.
På ett höjdläge centralt i byn ligger en gård, det enda kvarvarande jordbruket, Sötåsa
1:4. Manbyggnaden, uppförd 1856, består av två tvåvånings sammanbyggda enkelstugor,
faluröda med vitmålade knutlådor. Söder om denna finns en trädgård med
rundel och hamlade träd. Ett vårdträd, ett körsbärsträd, återfinns på den norra sidan.

Längst norrut i byn ligger Sötåsa 1:3. Manbyggnaden, uppförd 1862, har en inglasad
veranda med snickerier i gult och vitt mot sydost. Logen i skiftesverk väster om
manbyggnaden har en bevarad tröskvandring. Även en vedbod är uppförd i
skiftesverk. Bakom och väster om ladugården ligger en beteshage omgiven av en
kvadratisk stenmur. I anslutning till denna finns en fägata som leder till utmarken.
Gårdens ekonomibyggnader och inägomark ligger utanför riksintresset. Vid gården
slutar den asfalterade vägen och övergår här till grusväg. Denna kantas av höga
körsbärsträd.