Texten som följer är kopierad från kapitel 2
Huru det tillgick i fäderneboningen.

Samuel Fredrik Tärnström levde mellan åren 1778 och 1864.

Han föddes på Bodarna, eller som det hette tidigare Bill Bodarne.

Huru det tillgick i fäderneboningen. Mina föräldrar bodde i en liten kammare innanför köket i det då nybyggda stenhuset. Detta trånga rum tjenade icke dessmindre den gemensamma familjen till måltidsställe. Min farfar lät gemenligen för sig framsätta sin kvällsvard på en kommod vid sengen och åt liggande, en obehaglig sed, som sedan antogs av sonen, men dock icke vidare gått i arf.

Från stenhusets vind inkom man i en liten våning bestående af tre rum, hvaraf två endast kunde bebos, det tredje nyttjades till förvaringsställe af allt möjligt skräp. Dessa rum voro så låga att en högväxt person på ett par tum när nådde paneltaket. I det inre af dem föddes jag och erhöll der den första ömma vården af min förträffliga mor. Efter några månader nedbärs jag stundom till de gamle och vann snart deras tycke, särdeles min farfars, som fortfarande missnöjd med min far, på mig öfverflyttade all den kärlighet som han med sitt sträfva lynne var möjlig att åstadkomma.

I rummet utanför den om beskrifna säng- och barnkammaren residerade min far med sina papper, sina bössor och hundar. Der rådde alltid en stor oreda, så att ordning och trefnad endast stodo att finna i den lilla trånga kammare som åt min mor och barnen var upplåten, oagtadt den äfven tjente min far till sofrum.

I hvardags lifvet tillgick gemenligen så, att min farfar hela dagen var ute för att pådrifva folkets arbete, ofta påminnande med ett hårt uttalat: "rör på er!" om flit och skyndsamhet. Min farmor på samma sätt som mannen bildad efter gamla verldens hushållsagtiga skick, uppehöll sig för det mesta i köket, och tråkade med pigorna, gick hela sommaren såsom en vederqvickelse emellanåt in i sitt rum och anställde stora förföljelser mot flugorna, hvaraf tapeterna öfverallt buro vedermälen, och kämpade för öfrigt med en svår maghosta eller hysteriska lidanden efter de nederlag hon som oftast led i tvister med sin man.

Då min far icke var nödsakad att sköta sjenstgöremålen ty Regementskrivaretjensten blev på honom öfverlåten, var han ouphörligt på jagt, eller fångade räfvar, eller lekte med sina hundar. Kommen från jagten kastade han sig då så våt och oren han var på den av min mor omsorgsfullt uppbäddade sängen och lät henne avdraga sina jagtstöflar samt sedan under mannens snarkningar, så godt hon kunde, utplåna alla de fläckar med hvilka min far och hans hundar nedsölat möbler och golf. Oförhindrad av dessa vidriga göromål vårdade min mor barnen, tvättade, sydde och stickade, eller på lediga stunder läste mest andliga böcker, under det hennes känsliga själ nedtyngdes af Svärmoderns ojemna klandrande lynne.

I denna familjekrets hade jag, som vanligen benämndes "knollernacken" för mitt lockiga hår, en längre tid äran att utgöra glanspunkten, flyttad från smekningarna i den ena famnen till den andra, och om döden icke i lagom tid hädankallat min farmor, skulle jag troligen, liksom min far, blivit ett offer för hennes oförståndiga uppfostran.