Texten som följer är kopierad från ett stycke som heter
1600-TALET i PRÄSTGÅRDEN.

När en präst avgick och en annan tillträdde skulle husesyn hållas på bostället. Kyrkoherden hade en viss så kallad byggnadsskyldighet för varje år han nyttjat tjänstebostaden.ade han själv bekostat ett nytt hus, vilket inte var så ovanligt, drogs detta av på byggnadsskyldigheten, likaså utförda reparationer. Hade vederbörande inte uppfyllt sin byggnadsskyldighet måste han- oftare var det nog hans änka - ersätta detta i pengar. Efterträdaren fick pengarna och skulle reparera för dem eller ibland lämnade dem till sin efterträdare.

Synenämnderna leddes ofta av häradshövdingen, eller i varje fall av en lagfaren person. Ett ombud för domkapitlet var med, ofta också en grannpräst, och fyra tolvmän, två från Funbo och två utsocknes. Det är ovisst om någon husesyn hölls år 1606, då kyrkoherde Azarias Johannes tillträdde, inget protokoll finns bevarat. Johannes tjänstetid i Funbo skulle bli lång, hela trettiosex år. Han dog 1642. Han och hans hustru är begravda i kyrkans kor, där deras gravsten med inskrift ännu kan ses.

Under Azarias Johannes tid fick socknen besök av antikvarien Johan Haquini Rhezelius. Denne var utsänd av drottning Kristinas förmyndarregering för att leta efter gamla föremål och forska i hävderna. Hans uppländska resa började i Funbo, dit han kom den 19 september 1635. Rhezelius ritade av och tolkade runstenar och han avbildade kyrkan och dess vapensköldar och gravstenar. Troligen bodde han i prästgården, det brukade sådana resande göra som hade offentliga uppdrag. Här fann han ett par snidade dryckes-kåsor, som han ritade av. Enligt måttuppgifterna var det hela 90 cm höga (1,54 aln). Sådana Kåsor hade varit på modet mot slutet av 1500-talet. De tillverkades i Finland i Åbotrakten. Kung Erik den fjortonde lär ha beställt två tusen av dem, berättas det.