Berättarafton 2014


Onsdagen den 19:e november var det dags för berättarafton igen.
Tack Sonja Jansson för dina minnesanteckningar.

Till kvällens berättarafton hade 30 personer kommit för att höra vad
Ingmar Jansson, docent i arkeologi, hade att berätta om Karbergastenen och sina funderingar om den text som finns på runstenen.

Han talade om att vi i Sverige har väldigt lite skriftlig dokumentation från vikingatiden, som är järnålderns sista period,
från sent 700-tal till c:a 1100 e.Kr.
I Norge tex har man gamla skrifter på pergament.

Karbergastenen är ett av Nordens äldsta belägg för att man använde sig av själhus och runstenen (U996 Karberga) är den enda i Norden som nämner ordet Själhus. Texten lyder
”Ingrid och Ingegärd läto resa stenen och göra ör ute i sundet efter Tore,
sin fader. Tore lät göra själhus efter Ingetora, sin hustru, och efter ...?”
Tyvärr går inte slutet att tyda.

Vad är då ett själhus?
Beskrivningen på Karbergastenen tolkas som att det skulle kunna jämföras med härbärge.
På 1700-talet skrivs namnet Karberga som Karla berge.
Berg passar bra in eftersom backens norra delar ligger högt över omgivningarna och här finns även gamla gravsättningar från 1000-talet eller ännu äldre.
Karla tolkas som "karlarnas" vilket betyder fria män/bönder och sjähuset skulle alltså kunna vara ett ställe där fria män kunde övernatta på sina färder.
Ordet karl med samma betydelse finns tex på Öland i namnet Karleby.

Var själhuset låg är det ingen som vet, men Ingmar är intresserad av att leta vidare efter lämningar i terrängen efter fynd av ett större hus på på platsen.

Ordet ör som finns på stenen betyder ett vad och är en småstens- och grusfyllning i vattnet vilken man kan vada över. Det var också viktigt att man inte hindrade möjligheterna att färdas med båt.
Men var låg vadet?
Om man läser beskrivningen av Karbergastenen i Upplands runinskrifter så står att öret eller vadet skulle funnits i sänkan mellan Karberga och Funbo kyrka.
Ingmar menar att det kan vara fel.

Om man ställer sig vid stenen och tittar ner mot kyrkan så ser man att åkern sluttar uppåt mot 282:an till.
Då skulle det vara svårt för vattnet att rinna åt det hållet. Även om man tänker på att vattennivån när stenen restes var 5 meter högre än idag, så räcker det inte. Idag ligger vattenytan på Funbosjön c:a 5 möh och skulle alltså vid tiden för stenens resande ha varit c:a 10 möh.
Mellan Karberga och Klockhammaren så varierar höjden över havet mellan 12,6 möh öster om Karberga till 10 möh på mitten och 11,5 vid förskolan.
Det var alltså torrt redan då, i slutet på 1000-talet. Det blev nog torrt redan någon gång mellan år 0 och år 500 eKr.
Det är mer troligt att vadet anlades där dagens bro är belägen.

Vi fick också lära oss att det har stått en runsten på östra sidan av bron, nedanför Smällbacken, U995, med följande text
"Anund och Jorund och Sigvid, de läto res ... och bro ... sin fader(?)"
Runstenen finns avritad från 1600-talet men är sedan dess försvunnen.
En bro i dessa sammanhang är inte en bro som vi tänker oss utan snarare att man har byggt upp en vägbank som man kan gå på utan att bli blöt.
Kan det ha varit en familj som bodde ungefär vid Hugo-Pelles udde, Ekbacken, som också ville märkas?

Funbo kyrka, där de äldsta delarna av stenkyrkan dateras till 1100-talet, har troligen en äldre föregångare.
Vid en utgrävning 1929 när kyrkogården i Funbo skulle utvidgas mot norr, hittades två skelett från kristen tid.
Att de bedöms vara från kristen tid beror på att de placerats med huvudena i östlig-västlig riktning.
Skeletten kan vara från mitten av 1100-talet och några beslag från kläderna har orientaliskt ursprung.
De har begravts så tidigt att det tyder på att det fanns en tidigare kyrka på platsen, troligen en träkyrka.

Om du klickar här kan du kolla på bilderna i ett bildgalleri.
(Som vanligt kan du klicka på en bild för att se en större bild i ett nytt fönster.)
Ingmar ville kolla texten ordentligt. Det var inte så lätt att se vad som stod... Ljudanläggningen kontrolleras.
"Nå, pojkar har vi tänkt på allt?" Intresserade åhörare börjar komma. Ordförande Stig Gröning hälsar Ingmar Jansson välkommen.
Hanna-Lisa Ek den ena av föreningens två heders-medlemmar, ... ... och den andre, Dan-Erik Oldeberg, var nyfikna på vad Ingmar hade att förtälja. Ingmar har satt igång med sina betraktelser.
Intresserade åhörare. Ingmar avtackas med en amaryllis av vår ordförande Stig. Som avslutning blev det fika med mackor och kakor.

 

Editerad av: Niklas Landfeldt (2019-05-10 07:45:06)