FHF Säldebråten 12

Idag återfinns:
Husgrund, 8 x 5 m
Uthusgrund 10 x 4 m
Uthusgrund 8 x 5 m
Uthus 3,5 x 3 m
Jordkällare 5 x 4 m
Stenmurn 30 m lång, 1 m bred och 0,5 m hög.

Lämningen ligger i skogsmark.

Siste kände brukare var Johan Eriksson. Han var född den 31/12 1864 i Sunne församling.
Husgrunden och jordkällaren finns kvar. Huset innehöll ett rum och kök. Dessutom fanns en förstuga med en trapp som ledde upp till vinden. Under trappen fanns ett kantor (ett kantor var en skrubb, där det förvarades allehanda ting). Huset var försett med veranda.
Eriksson i "Fågelmyra" kom från Amerika på 1920-talet och byggde där. När han blev sjuklig och gammal skjutsade Hilmer Olsson i Dråga honom till Tröstad vårdhem, men där stannade han inte utan han gick över gärdena till Vik och åkte med tillbaka till Stastille. Han bodde där i 8 1/2 år och dog där. Ester och systern Greta skötte honom.

Ivar Magnusson i Tomta berättar i sina MEMOARER:
"-- ja minns när den dära svenskamerikanen Erikssôn bodde där, han va möe te ôss för dä va på den tia bror min Valentin levvde å va hemme å han var sôm Martin i Noränga sa i live, å bare för att han fuske i hårklöppning se kallade Martin hômmen för hårfarise å följaktligen kom allti den dära te synes morske Fôggelmyrsgôbben hem å Valentin skulle kleppe hômmen, å han hadde go hårväxt så att te å mä ögonbrynen ville växa igen på hommen, å iblann minns ja när Valentin hade klöppet hômmen, se sa gôbben: "ta dom där djävlarna också".
Ja, ja tror annars inte ens själva Hornper hadde ôrke skrämt hômmen, men en gang når han kom te ôss se gjorde vi ôss fäll te å frågade hômmen hur dä står te mä Eriksson? Åjo, dä ä fäll bra mä mej, sa han, men ja ble så förbaskat rädd idag, sa han. Varför då? frågade vi. Åjo oxen stöp i källan för mej. Han hade nock en bra stor tjurkalv å den kallade han oxen. Ja, åsså talade han om att först när han kom till Fôggelmyra å hade köpt kreatur se va han fell ittnô van hôlls di skulle ha´t mä kôsten utta ja frågade en käring, sa han, hur många gånger om dagen di skulle ha mat. Hon sa fem gånger. Ja, ja tordes inte ge mej heller för ja va rädd di skulle svälta ihjäl, men di åt inte ett dugg, sa han. Men på prov gav ja dom bara 3 gånger, då åt di å nu mår di väl, se däfför ser en att en allrei ska tro på kärnger å kvennfôlk över hôvve teje, di ä ittnô å lite på, sa han, åcke dä gäller kärer än nötkrötter, sa han."