FHF Forsnäs 03

I samband med vårbruket 1994 träffade lantbrukaren Rolf Söderlund, Forsnäs, på en stor sten i åkern, som han lyfte undan med traktorn. Med stor förvåning upptäckte han ett utrymme under stenen som begränsades av flata stenhällar på sidorna och en häll till tak.

Söderlund lät platsen vara orörd och tillfrågade arkeologiskt intresserade om de ville titta på stället.
Fyndplatsen besöktes av lärare Göran Hall i Kil, medlem av Kils arkeologiska sällskap, och av arkeologen Susanne Pettersson från Värmlands Museum. Hon visade intresse för att få till stånd en utgrävning, men kunde inte på grund av bristande tid och inga anslag börja arbeta med projektet.
I maj månad 1995 kallade Rolf Söderlund åter på en arkeolog. Denne kom, gjorde en ytlig undersökning och menade att platsen borde grävas ut, men att det inte fanns medel därtill. Dock fick inte hålet ösas igen utan måste lämnas öppet.
Från Frykerudsbor gjordes då en förfrågan, om sockenborna med sponsorers hjälp fick tillåtelse att frakta undan jorden över stenarna. Från museet gavs tillstånd med förbehåll att ingen mer åtgärd vidtogs utan medgivande från museet, som först måste undersöka vad som eventuellt kom fram.
De stenmassor, som grävskopan blottlade, fyllde alla med häpnad. Ingen hade någonsin sett något liknande.
Den arkeolog som kom och besiktigade vad som framkommit kunde inte finna annat än att det rörde sig om en husgrund, helt utan intresse för arkeologer.
Över fyndplatsen har funnits en ganska hög jordkulle, som efter hand slipats ner, när traktorer och tunga jordbruks- redskap kommit i bruk. Rikligt med kullersten har alltid förekommit i jorden här. På äldre kartor, t.ex. den från 1888 i färgtryck, markeras platsen som obrukad. Marken omkring sluttar ner mot en sänka som varit vattensjuk mark, innan Pråmsjön sänktes.

Norr om fyndplatsen kan en liknande jordkulle iakttas i terrängen.
Tillstånd gavs att frakta bort stenarna
och fylla håligheten med jord.
Möjligen kunde man uppsöka lant- mäteriet för att se om här hade funnits någon bebyggelse tidigare. Så gjordes, och det visade sig att omkring 1840 hade en gård varit belägen ungefär där "sten- grunden" grävts fram.
Markägaren som tänkt påbörja höst- plöjningen beslöt att forsla bort stenarna.
Slutfasen följdes av fyra intresserade.
Något som kunde tidsbestämma "byggnadsverket", exempelvis en skopa eller spade kunde ju komma fram.
Inget sådant kom fram, endast ytterligare en stenkontruktion strax utanför den södra väggen. Det var en liten ränna, kantad av huggen eller tillfasad sten, med storlek som en tegelsten. I rännan rann det en liten rännil och där den utmynnade i sydvästra hörnet låg en flat stenhäll som ett lock intill en liten vattenpöl. I botten fanns ett lager blå- lera och där kunde bräder ses som visserligen var avbrutna av grävskopan men tycktes ha utgjort en del av en ev väggbeklädnad. Vid insidan av den norra och östra väggen avlöstes blåleran av en rödaktig jord med svarta partiklar som vid undersökning verkade vara kolrester. Kanske har man i gången tid försökt ut- vinna järn här på platsen. Vem vet!Frågan kommer att förbli olöst.

Noteringar av Inge Nylin