FHF Edet 10

Idag finns inga synliga lämningar.
Nils Jonsson berättade: ”Hon målade så bra åt mej (tog till så bra mått), när jag köpte tobak. Så jag funderade på att hon inte hade något emot mej.”

Tydligen hade han gjort en riktig bedömning, för när han friade fick han ja. Han flyttade till Elofsrud från Där Nole i Göpåsen, där han var född, och blev handelsman. Tyvärr dog hustrun Tilda sedan ganska ung, drabbad av cancer.

Makarna hade döttrarna Hanna, Rut, Tyra, Hildur och Astrid.

Nils Jonsson var född på den lilla kammaren ovanför det gamla köket i Där Nole i Göpåsen. Föräldrarna ägde gården. Hans syster var Britta på Äng, mor till Signe, Rut m.fl. Han var inte släkt med ljuskrone- och bössmakaren Bengt i Göpåsen. Hustrun Tilda var från skrädderiet bredvid det stora missionshuset i Elofsrud.

På häradskartan från 1888 är en lägenhet inritad med namnet Edsbacken. Det namnet gick helt ur bruk efter hand.

Under 1920-30-talet var platsen öppen och gräsbevuxen. Kringåkande zigenarföljen brukade regelbundet stanna där. På kvällarna tände de sina eldar. Nakna ungar sprang omkring även om det låg snö på marken. Gubbar med stora mustascher talade högljutt och ville byta hästar och zigenarkvinnorna snodde ihop sina långa kjolar och gav sig ut i stugorna för att sälja småkrafs och köpa höns. Med otrolig skicklighet fångade de in en höna om de fick tillåtelse. Det kunde hända, att även om en gammal seg höna pekats ut för dem, så åkte en yngre och kanske lite större med, fick nacken snabbt omskruvad och med beklagande visades den upp – fast den inte var den rätta.

På kvällarna hölls bröllop i zigenartältet. I en avskild del bakom ett skynke fick den som tordes, komma in och bli spådd. Vackra flickor kastade ögon åt traktens ung män, som skruvade sig där de satt, men aldrig kom flickorna nära. Och de unga zigenarpojkarna ställde upp för att gifta sig varje kväll, så länge sällskapet fick stanna, vilket i regel inte rörde sig om mer än ett par tre dagar. Musik på allehanda instrument ljöd i sommarkvällarna och halvt skrämda stod byns småpojkar på lite avstånd och försökte se så mycket som möjligt av alla konstiga förehavanden. Men de fräcka tiggande zigenarpojkarna skrämde dem.

Signe Eriksson i Torestad:
I Boda gick ryktet att det förr låg en dansbana på Edsskogen. Vid den gick det vilt till med superi och slagsmål. Detta skulle vara anledningen till att trakten vid vägskälet kom att kallas ”Skamfläcken”.

Kanske var det så, att ungdomen samlades vid vägskälet för dans bort i vägen innan någon dansbana fanns.

Elin Östlund i Bodetta har minne av att dansbanan kom till efter det att affären hade blivit flyttad från ”Skamfläcken”.

I februari 1990 påbörjades bygget av 7 lägenheter strax väster om den gamla tomtplatsen. Vid grävning för ledningar träffade man på grundstenar till en tidigare byggnad, Det nybyggda området har nu fått namnet Edsbacken igen.


Skamfläcken och Angelinas dal

På den färglagda hembygdskartan ”Frykerud 145” som hembygdsföreningen säljer, finns ett hus markerat just där vägen från Åna och Göpåsen möter leden från Fagerås mot Sunne. Stället kallas Edsbacken. Det var en enkel diversehandel med hästskor i taket och tobaksrulle på disken. Tomten var inhandlad på viss tid från Edet men inte utbruten och infastad. När kontraktstiden skulle löpa ut, ville Pettersson på Edet ha betalt igen, men det tyckte varken handelsmannen eller folket i bygden om.

Traditionen berättar, att en kväll samlades karlarna i Bodetta och började montera ner affären. Ägaren då hette Per Nilsson och är samme Per som senare kom att driva Heleneborg, mer känd som Thoréns affär.
Pers bror Anders Nilsson ägde Brunn, den sydligaste gården i Bodetta. Av honom fick Per köpa ny mark, och dit släpades nu affären. Det skall ha skett någon gång i början av 1870-talet.

I över hundra år, fram till 1995, stod huset sedan under namn av Linedal på sin plats vid vägkanten. Affärsverksamheten upphörde 1989, och det skar i hjärtat på Bodettaborna, när denna den sista handelsboden i Frykeruds landsbygd förintades. Den sista rivningen ägde rum den 1 april. Det kändes som ett dumt skämt. Men den här gången visste ingen vart man skulle släpa iväg huset.

Man har undrat över namnet. Men det visar sig, att Per Nilssons hustru hette Angelina. Hon var född Asker och syster till Theodor Asker i Fagerås. Vi anar att i namnet Linedal ligger en liten hyllning till hustrun. Det skulle i så fall vara en av de vackra bitarna i den här historien. En annan ligger i den enighet som byborna visade, när de ville slå vakt om sin affär.

Men det fanns fula bitar också. Man misstänkte starkt att ägaren till Edet inte bara ville ha tillbaka marken utan också ämnade lägga beslag på affären. Det var det ena. En annan bit var det som hände sedan affären flyttats bort. Då byggdes en dansbana vid vägkorset, och rykten går om superi och slagsmål. Vilken av de här bitarna som vägde starkast, när vägkorset sedan fick sitt namn, Skamfläcken, kan vara svårt att avgöra. Men namnet var väl etablerat i min ungdom på 30-talet. Folk från andra håll höjde på ögonbrynen när vi talade om att vi skulle träffas vid Skamfläcken.

Men låt oss sluta med något vackert igen. Vid platsen har nu byggts några trevliga hus. Ljus lyser på höstkvällarna, och när våren kommer ska folk krypa ut, odla lysande blommor runt väggarna och njuta av en mäktigt lång och flödande västersol. Edsbacken lever igen, nu på säker grund och namnet är återuppståndet. /Inge Nylin/

GPS kordinat x 6613867 y 1350482.