FHF Gunnarsbytorp 01

Siste kände brukare var sågverksägare Johan Viktor Nilsson, Sjövik. Inga synliga lämningar finns kvar.
Området är en allmänning som bär spår efter lertag. Där har genom åren en del industri förekommit.

Runt sekelskiftet 1900 förestods en såg på platsen av en man vid namn Per Axelsson. Han kom närmast
från Högvalta. Det är inte känt om han också ägde sågen eller om han endast var förman.
Per bodde i ett gavelrum ovanpå sågbyggnaden och kallades allmänt därför ”Per på nocken”.

Förmodligen närmast efter Per Axelsson kom ”Karlsson på såga”. Han hade också mejeri och födde upp grisar.
När han skulle sälja grisar, lät han dem dagaran innan äta så mycket vassle de någonsin orkade,
för priset vid försälj- ning gick efter vikt.
Mejeriet låg troligen på södra sidan om vägen till Torestad, medan sågarna alltid legat på norra sidan.
Karlsson flyttade från Frykerud åt Filipstadshållet, men kom ibland och hälsade på. Birger Eriksson i
Torestad minns att han då kom till hans hem.
Karlsson berättade att han var agent för Alfa Laval och hade varit i Ryssland och monterat in maskiner i
mejerier där. Han levde nu ensam och skötte sitt eget hushåll. Birgers farmor brydde honom och menade,
att det kunde inte bli mycket till hushållning med en ensam karl. ”Glöm inte, att jag har varit mejerist”,
påminde han. När hon undrade om han kunde ryska också, svarade han: ”Nej, det kan jag inte – men jag har två händer.”

Historier från sågkammaren levde länge i bygden. Vid ett tillfälle läste man i tidningen om att det
skulle bli soaré i Karlstad. ”Jag undrar vad det är för något”, sa en. ”Det ska jag förklara för dej”,
menade en annan, ”soa´ re´- det var när Karlssons två hundra suggor var öra (brunstiga) och sprang
lösa och ut på vägen och började rida på varann. Då var det soaré ända från smedjan vid
Parks å te Lars-Magnus i Torpänga, hela vägen.”

Någon läste att det stod om skalden Fröding. En bäckebroing som inte hörde riktig på, men uppfattade en del
sköt in: ”Skalden, va dä uttå di där nôrske hingstan dä?”

Johan Viktor Nilsson, byggmästare från Torestad, byggde senare en villa vid sjön, Sjövik, och en såg igen.
Där hade han en bänk och till en början en fotogenmotor, innan han fick elektrisk kraft indragen.
Han drev sågen under några år in på 1930-talet, men råkade ut för en olycka vid ett bygge och
blev så handikappad, att han inte kunde fortsätta.

Efter hand revs sågen ner och inga lämningar finns efter den. Platsen brukar numera nyttjas för
upplagring av sågtimmer till Bäckebrons sågverk.

Bondsönerna från trakten brukade arbeta vid de tidigare sågarna. Historier går om hur de stöttade upp
säkerhetsventilen med pinnar och gjorde annat ofog under lediga stunder. Bland annat råkade en maskinist vid namn Lundström från Västra Ämtervik, ut för att motorn efter ett sådant ingrepp tog till att skena.

GPS kordinat x 6616538 y 1350463.