FHF Lene 13

På platsen där huset stod syns grundstenar och en jordkällare.

Vid Laga skifte i Lene åren 1840-43 som ägare till 27 penningar skatt i Lene äldre Nils Larsson. Fastigheten omfattar gårdarna Mötterud och Notterud hoplagda i ett skifte. Nils Larsson får bo kvar i sitt hus och ägorna är sammanförda i ett enda skifte.

Uppenbarligen rör det sig om den Nils Larsson som omtalas i husförhörslängder från t.ex. 1835-40 och 1841-45 med sin familj enligt följande:
B Nils Larsson f. 2/3 1791 i Frykerud
H Maja Olsdotter f. 26/7 1796 i ”

Barn Anders f. 4/8 1824 i ”
Lars f. 17/101827 i ”
Maja Katrina f. 5/3 1831 i ”

Sonen Anders blev senare gift med
Caisa Olsdotter f. 19/12? 1831 i Boda.

Av dopboken i Frykerud så snart efter hans födelse, att han blir omnämnd i husförhörslängden. Däremot finns han
upptagen i längden i Boda församling, dit familjen flyttar. Med vid flyttningen är också en äldre son med:
Nils Johan f. 26/8 1853
Husfadern Anders antecknas vid flyttningen som snickare. Sonen Olof kom senare att utvandra till USA. Från honom härstammar bl.a. William Hubbs Rehnqvist, på 1980 och 90-talen ordförande i USA:s Högsta domstol.
Han besökte Frykerud och Boda den 5 augusti 1993.

Utredning om släktförhållandena har bl.a. gjorts genom Emigrantregistret i Värmland och fil. lic. Christina Dalhede.

Nils Larsson på Mötterud hade också en son som hette Lars. Denne i sin tur hade bl.a. barnen

Emma Katarina Larsdotter f. 1/5 1871 i Frykerud
Oskar, som senare kallade sig Lindén.

Emma gifte sig 5/9 1896 med Johan Andreasson f. 27/2 1875 i Frykerud. Paret flyttade ut till Grava 9/1 1904.
Den 14/9 1906 flyttade familjen åter in i Frykerud och bosatte sig på " Mötterud”. De hade då barnen:

Elin Elvira f. 2/12 1896 i Frykerud
Bror Oskar f. 25/5 1900 i Stora Tuna
samt Emmas tidigare barn:
Alma Lavinia f. 1/5 1892 i Frykerud.

Gerd Cato har berättat, att Johan var i USA 1907-1912. Emma grät när han for. Makarna hade det knalt. Emma blev hemlös på ålderdomen och bodde i jordkojan vid Mötterud. Dottern Elin arbetade i affär i Karlstad. När Johan kom från USA gick han först till henne i affären.
Bror bodde som vuxen på sågen i Västra Glänne. Han mindes från skoltiden i Alebo att han använde griffeltavla att skriva på. När han spottade på trasan, vilket var förbjudet, fick han som straff gå till affären i Glänne och hämta fotogen åt läraren.

När Bror var 7 år skulle han hugga ved. Yxan slant och han högg sig i benet. Men det gjorde inte så mycket menade han, för han kom i tidningen och blev fotograferad.

Då Johan kom hem från USA fick Bror en getabock, som han blev mycket glad i. När han vaknade på morgonen nästa dag, var bocken emellertid borta. Man hittade bocken på hörännet där han stod och åt,

Bror kunde inte minnas. att han under någon period av sin barndom ägde en enda leksak. Uppgifterna om familjens flyttning ovan är hämtade ur Frykeruds Församlingsbok för åren 1900-1910.

Oskar Lindén flyttade till Stockholm och arbetade upp sig till byggmästare. Som mogen man kom han tillbaka till Mötterud för att bosätta sig där. Han rev då den gamla stugan och uppförde en ny, strax öster om den gamla. Av det hus han byggde syns grundstenar och källare fortfarande (1993) på den nuvarande tomten. Över platsen där det gamla huset stod, drogs vägen till Leneskogen fram, när den rätades, och inga märken finns kvar av den gamla byggplatsen. Det gamla huset var ett stort tvåvåningshus. Lindén använde timret i det huset för att uppföra sitt nya. Det blev tyvärr aldrig helt färdigt och nu är också det rivet.

Det var under byggtiden, som han använde sig av den gamla jordkojan som bostad, som omnämnts under Lene nr 21. Den fick också senare tjäna som bostad åt hans syster Emma en tid.

Hugo Bråtsjö berättar:
Året var 1938. Av en yrkeskollega från Degerfors blev jag tillfrågad varifrån i Värmland jag var. ”Jag är från Lene”, blev mitt svar. Min kollega svarade då: ”Men där bor ju folk fortfarande kvar i jordkojor.” Jag tittade på min kamrat: ”Nu får du närmare beskriva vad du menar”. Han fortsatte sin berättelse. Mannen tillhörde ett jaktsällskap i Västra Ämtervik. De kom i två bilar, som de parkerade vid kyrkstallarna vid Frykeruds kyrka. (Samtidigt var det skolrådssammanträde i sockenstugan, där min far var med. Gubbarna funderade, när det kom 8 män i T-registrerade bilar, som de parkerade vid kyrkstallarna). Några av dem bar vapen. Några vandrade vägen mot Lene och vek av mot Lemyrstorp upp mot Leneskogen. Deras mål var att ta tåget från Högboda tillbaka till Degerfors. De övriga i jaktlaget tog drev upp till sina jaktkamrater i Västra Ämtervik, där de hade sin jakträtt.

Jag funderade på min kollegas berättelse. Vad kunde han mena med att vi skulle bo i jordkulor?

De män, som vandrade till Högboda station hade passerat Lenskogen och det var Lindéns boplats de hade sett. Det var en enkel bostad som delvis var nedgrävd marken. Lindén byggde sedan en mindre bostad i timmer. Ännu idag markerar det var Lindéns jordkoja har varit.

I yngre dagar arbetade Lindén i Stockholm som snickare och byggmästare. Söder ut från den beskrivna kojan fanns ett tvåvåningshus i timmer. Detta hus rev Lindén för att bygga sig sin villa. Det var under den tiden, som han gjorde sig en provisorisk koja, halvt nedgrävd i jorden. Han fick ”villan” beboelig med 1 rum och kök. Det var endast köket han använde, rummet blev ett förvaringsutrymme.

I Nya Wermlands-Tidningen, den 1 september 1989 läste man en artikel med rubriken ”USA:s högste domare – en värmlänning”. Hans namn är William H Rehnqvist. Hans far kom från Lene i Frykerud, men emigrerade till USA. Rehnqvists farfars hem i Lene, Frykerud var det beskrivna Mötterud.

Jordbruket och skogen är nu sambrukat med Jan-Olov Nymans, Lenmyren.

.