PRÄGEL eller SLAGA

Redskapet användes i slutet av 1800-talet vid tröskning av råg och havre. Det fanns inga tröskverk på den tiden – inte ens så kallade dragverk, det vill säga små tröskverk med kugghjul som grep in i en cylinder, försedd med järnstift. Då nekarna matades in mot den roterande cylindern tröskades kornen ner.

Enda alternativet till präglingen var den så kallade böstningen. Man tog en nek under armen och ”böstade” eller slog den mot logbacken eller ännu bättre mot en ”böstegrind” ända till dess sädeskornen släppte strået och föll ner på logen.

Vid präglingen utbreddes nekar på loggolvet till ett lagom tjockt lager och sedan fick tröskekarlarna fatta var sin prägel i dess längsta del, som utgjorde handtag, och med kortändan 

prägla eller slå mot grödan på logen. På så sätt höll man på en stund, varefter nekarna på golvet vändes och sedan fick undergå samma procedur på andra eller rättare sagt på den uppåt liggande sidan. Då skulle kornen vara urtröskade och ligga på logen. Nu bortfördes halmen med trätjugor, varpå kornen skulle rengöras från agnarna. Detta gick så till, att ”dråsen”, det vill säga hela kornmängden, fördes till logens ena ända. Sedan tog man en kastskovel – alltid av trä och lagom stor för en hand – och kastade hela dråsen, skovel efter skovel, från logens ena ända till den andra. Agnarna som var lättast föll då ner närmast den kastande, under det de riktiga kornen som var tyngre slungades längst bort mot logens andra ända. På så sätt fick man säden ren.

Förening:

Förlösa-Lindsdals Hembygdsförening