En Cottereau, en fyrsitsig fransk bil med 2-cylindrig motor på 12 hästkrafter, kom till Föllinge en sommardag år 1906. Den köptes från en firma i Stockholm för 6000 kr av grosshandlare Olof Olsson. 

Per Jonsson, ”Bil-Pelle”, från Ottsjön, åkte till Stockholm för att utbildas till chaufför och ta emot bilen. Leveransen blev försenad och Bil-Pelle fick vänta på bilen i Stockholm mer än tre månader. Det var meningen att han skulle lära sig köra bil innan bilen kom, men han fick inte ta i en ratt under hela den långa väntetiden. 

När bilen väl kom ville ”Bil-Pelle” att någon skulle köra bilen ut till Gärdet, så att han själv kunde lära sig köra den där. Men ingen ville ta sig tid att göra det. I ren ilska drog han igång bilen med veven, hoppade in i bilen och körde iväg på Sturegatan, mitt bland spårvagnar och andra fordon. Det gick trots allt bra, han lärde sig köra hjälpligt. Efter ett par dagars äventyrlig körning i Stockholm skickade han iväg bilen per båt upp till Sundsvall. Själv tog han tåget dit. 

Nästa dag hämtade han bilen i hamnen i Sundsvall. Han var ängslig inför hemresan, många intresserade människor beundrade den ljusröda skinande bilen när han skulle starta den. Två handelsresande, som hade tingat skjuts med honom till Föllinge, verkade också lite nervösa inför resan.

Avfärden ut ur Sundsvall gick bra, ”Bil-Pelle” kände sig mäkta stolt, tills de kom till den första byn utanför staden. När en häst fick se bilen på avstånd satte den av i vildaste sken, kusken ramlade av och hamnade i diket. Då kändes det inte lika bra längre, ”Bil-Pelle” tyckte det var jobbigt att sprida skräck bland folk och fä. Men resten av resan gick bra och ”Bil-Pelle” började känna sig som herre över bilen. När de nästa dag, efter en övernattning i Bräcke, kom fram till Föllinge väntade ett hundratal människor på att få beskåda ”vidundret”.

Föllingeborna tyckte det var spännande att se en bil, den första i Föllinge, och ville gärna få provåka. ”Bil-Pelle” körde nöjesturer Föllinge – Gamla Ockerbron till priset av 1 kr per person. 

Under bilens andra år i Föllinge inregistrerades den och fick igenkänningsmärke (registreringsnummer) Z2. Det var alltså länets andra bil, den första bilen i Jämtland fanns i Hammarstrand. 

Vid den första bilbesiktningen höll det på att gå riktigt illa. Besiktningsmannen ville provköra bilen, men han var nybörjare och körde rakt ner i ett dike. Sen fick ”Bil-Pelle” köra bilen. Fotbromsen var felkonstruerad och gick inte använda när man körde. Vid minsta tryck på bromspedalen högg den ohjälpligt fast. I vanliga fall var den urplockad, men vid besiktningen måste den sitta på plats. I en utförsbacke skrek besiktningsmannen plötsligt ”stopp”. ”Bil-Pelle” trampade omedvetet på bromsen, bilen tvärstannade och besiktningsmannen hamnade på motorhuven. Han skadade sig inte, men gav ”Bil-Pelle” en uppsträckning. ”Bil-Pelle” ursäktade sig med att han trodde det var fara å färde när besiktningsmannen skrek så högt. 

   Bild: "Bil-Pelle" vid ratten på Z2

"Bil Pelle" var både bilens chaufför och mekaniker under de omkring sex år som grosshandlare Olsson ägde bilen. Bilmodellen saknade vindruta, suflett och kullager. Med undantag från motorn var bilen svag och dåligt konstruerad och behövde ofta repareras. Däcken var också dåliga och behövde ofta bytas ut. Många gånger fick ”Bil-Pelle” köra på dagen och sen stå i smedjan långt in på natten för att reparera olika bildelar. 

Efter det att bilen sålts byggdes den så småningom om till skåpbil av dåvarande ägaren, företaget Fresks i Östersund. Företaget använde bilen fram till 1920-talet. Grosshandlare Olsson köpte en ny bil av märket Protos, den fick registreringsnummer Z4. Portos-Motorn fick senare fungera som drivkälla för vedkap, spånklyv med mera.

Bild: Grosshandlare Olssons andra bil, Z4