Under 1700- och 1800-talen behövde man egentligen inte kunna läsa. Man behövde bara kunna använda ett bomärke, som underskrift på till exempel köpehandlingar. Ändå kunde många Föllingebor läsa, det kan vi se i de tidiga husförhörslängderna. Det har vi Svenska Kyrkan att tacka för. Sveriges präster var sedan år 1686 enligt kyrkolagen ålagda att undervisa i kristendom genom husförhör, skriftermål och konfirmationsundervisning. I en regeringsresolution år 1723 blev också föräldrarna skyldiga att se till att barnen lärde sig ”läsa i bok”.

Läskunnigheten och läsförståelsen kontrollerades genom husförhören, som var obligatoriska ända till i slutet av 1800-talet. Ett snillrikt betygssystem användes för att man skulle kunna hålla reda på vem som kunde läsa och för att kunna visa på förbättringar. 

Konfirmationsläsningen var en form av ”examen” och första nattvarden blev också ungdomarnas inträdesbiljett till vuxenvärlden. Utan godkänt konfirmationsförhör fick man svårigheter att få gifta sig och bilda familj längre fram i livet.

Föllinge lappskola, som bedrev undervisning under åren 1748 – 1820, inrättades för att ge samernas barn skolgång. Men den ändrade med tiden inriktning och de sista 25 åren fick även en del av socknens barn undervisning där. Men det var ändå långt ifrån alla barn som fick möjlighet att gå i skolan.

Det dröjde innan man byggde upp någon skola i socknen, det fanns i Föllinge ett starkt motstånd mot att göra det. Men redan år 1774 kan man i ett sockenprotokoll från Föllinge läsa att två män ska ”läsa för socknens barn”. År 1779 omnämns i ett sockenprotokoll föräldrarnas skyldighet att ombesörja undervisning och ett erbjudande från pastorn om att undervisa socknens barn. I början av 1800-talet kan man i sockenprotokoll läsa om antagande av en lärare (kateket) som barninformatör.

Först under mitten av 1800-talet började en folkskola att byggas upp i socknen. I början i form av flyttbara skolor, därefter allt fler fasta skolor, ibland med halvtidsläsning.