Föllinge socken - historik


För cirka 9000 år sedan hade inlandsisen smält bort från Jämtland. Föllingetraktens naturresurser lockade tidigt hit människor. Det vet vi tack vare arkeologernas fornfynd. För 7000 – 8000 år sedan fanns här i trakten stenåldersjägare, som måste ha stora revir för sin försörjning.

Inom Föllinge socken har man funnit omkring 570 fornlämningar. De flesta är från den gamla fångstkulturen. Från stenåldern finns cirka 140 boplatser.  Av dem är 15 undersökta och har visat sig innehålla fynd från ”mellanstenåldern" till bronsåldern. Fler än 400 fångstgropar för älg finns inom socknen och är ofta placerade i grupper/rader. Vid Skärvångssjön ligger ett antal hällmålningar

Image
Bild: Detalj från hällmålning i Skärvången

Vi vet inte när de första nybyggarna bosatte sig i Föllinge. Från järnåldern finns inga fynd från fasta boplatser. De första människorna här var troligen inte bofasta, utan var sannolikt nomadiserande jägare och fiskare. Först i början av medeltiden tror vi att människor började söka mark för bosättningar runt Föllingesjön. I socknen finns rester av sju så kallade ödesbölen – lämningar efter medeltida gårdar. Om det var digerdödens härjningar på 1350-talet, eller om det fanns andra skäl till att man lämnade sina hemman vet vi inte, men det är troligt att det fanns bosättningar i socknen redan tidigt under medeltiden. Det äldsta huset som finns kvar och vi känner till är ett härbre från 1486.

Jämtarna var under medeltidens början inte svenskar och inte norrmän, utan kort och gott ”jämtar”. Jämtland var troligen en självständig bonderepublik med ett eget ting och ett eget sigill. Man hade sannolikt även en egen lag, Jamtskråen (vilken forskarna är oeniga om). Men den jämtländska allmogehären lyckades inte försvara sin självständighet, utan blev norskt år 1178.

     Så här kan gränsen sett ut enligt Jämten 1994.

 

Bynamnet Föllinge omtalas första gången i skrift år 1410 i ett skuldebrev, skrivet i Bräcke. Ber-Sven, den första föllingebo vi känner till, skrev under skuldsedeln, han var då representant för de övriga föllingebönderna.

Jämtland kom att bli en del av det norsk-danska väldet i över 500 år, fram till freden i Brömsebro 1645. Mellan 1563 och 1676 fördes fem krig om vart Jämtland skulle höra. Jämtarna fick under den här tiden byta nationstillhörighet 13 gånger. Trupperna for hänsynslöst fram, de plundrade och brände gårdar och det var en mycket svår tid för jämtarna. Kung Erik XIV beordrade de svenska soldaterna att plundra, bränna och slå ihjäl "ty det är bättre att Jamtland är ödeland än fiendeland".

Åren 1567-68 var det dessutom svår missväxt på grund av frost, vilket innebar fattigdom och hungersnöd. Landsfogden efterskänkte därför skatten för bönderna i bl. a. Föllinge, och för att i någon mån lätta på deras försörjningsbekymmer fick de också jaga älg under 8 dagar – något som annars var förbjudet många år.

Under krigsperioden upprättade de svenska fogdarna räkenskaper över skatteuppbörden – så kallade "jordeböcker". I jordeböcker från mitten av 1500-talet kan man se att det i Föllinge socken fanns tre gårdar (byar), Tornäs, Backen (ibland kallad Fuskbacken) och Nyland, alla låg vid Föllingesjön. Antalet innevånare i Föllinge socken ökade långsamt, omkring hundra år senare fanns det fortfarande bara tre byar. Där bodde sammanlagt nio bönder som ägde sina hus och sina åkrar, men arrenderade Föllinge avradsland av staten (avrad är ett gammalt ord för arrende). De behövde ett stort område, utöver sina gårdar, för att ha tillräckliga jaktmarker, fiskevatten och god tillgång till starrmyrar. Starrmyrar och andra starrslåttrar var viktiga för att ha tillräckligt med foder till husdjuren under vintern.

Men krigandet tog inte slut efter freden i Brömsebro - under många år framåt pågick strider av och till i gränstrakterna. Det rådde länge en politisk förvirring, Jämtarna ansågs opålitliga och Föllingeborna misstänktes, liksom många andra, för otrohet mot den svenska kronan. Många år efter det att Jämtland blev svenskt ansågs jämtarna opålitliga. ”Jämtar av den infödda sorten är lika norska som de som bor i Norge”, konstaterade den svenske landshövdingen 1657. Dragoner från Sydsverige och Mälardalen fick flytta upp till Jämtland för att ”tukta” jämtarna. Råheter i form av misshandel och våldtäkter är beskrivna i tingsprotokollen, möjligheten till rättvisa var liten. År 1700 blev två Föllingebor anklagade för spioneri, de hade lämnat uppgifter om svenska försvaret till norska underrättelsemän. 

Under 1700-talet utsattes jämtarna för en mycket hårdför och medveten försvenskning, både genom kyrkan och den statliga förvaltningen, man använde både "piska och morot". Statens försvenskning följde tre principer: militär närvaro och kontroll, undervisning och uppfostran samt förbättrade kommunikationer med Sverige. 

Föllinge växte och i inskriptionen på den mindre kyrkklockan i Föllinge kyrka kunde man läsa att det innevånarantalet år 1762 hade ökat till 17 bönder, 19 nybyggare och 2 torpare.

 

 

Förening:

Föllinge Hembygdsförening

Ändrad av: Föllinge Hembygdsförening (2020-09-08 17:06:45) Kontakta föreningen
Skapad av: Föllinge Hembygdsförening (2016-04-03 20:11:16) Kontakta föreningen