Storstugan – “Anka-stugan”


Hembygdsföreningen köpte Storstugan år 1950 av Daniel Orsa i Slätten för 3 500 kr. Den stod då på ”Anka-gården” (senare känd som Spelmansgården och Örtagården) nere vid Föllingesjön. På ideell väg plockades stugan ner stock för stock och bräda för bräda. Den fraktades upp till Tunbacken där den byggdes upp igen. Man lade samtidigt på ett nytt brädtak som nu är utbytt till ett plåttak.

Image

Stugan byggdes ursprungligen i tre etapper. Den första byggnaden (nedervåningen på högra delen av huset), som inrymde ett enda rum, uppfördes omkring 1725. Det rummet tjänade som kök, sovrum, arbetsrum och allrum. I den öppna spisen lagades all mat till hushållet. Där fanns även en bakugn för tunnbrödsbak. I rummet fanns en låg dörr som gick ut till ”svalen”, den band samman rummet med jordkällaren. På vintern var det den tidens frysbox och på sommaren var det som namnet säger – svalt.

När Göran Olofsson tog över gården efter sin morbror år 1774, byggdes den vänstra delen till och det blev en parstuga. Det rummet användes på liknande sätt som det högra, men där ”bodde” man inte året runt, man sov där bara ibland på sommaren. Tidvis bodde där andra familjer. Kammaren som ligger mellan de två rummen, det som nu används som kök, var bostad åt en äldre familjemedlem.

När Görans barnbarn Anna Olofsson gifte sig drygt femtio år senare hade man redan byggt till övervåningen och panelat huset. Bröllopet varade i dagarna sju. Som spelmän hade självaste Lapp-Nils med elever bjudits in.

Övervåningen inreddes aldrig, utan tjänade som förrådsutrymme. Lägg märke till fönstren. De visar att tillbyggnaderna har skett med 50 års mellanrum och att byggnadsstilen har förändrats under den tiden. 

Man kan gott säga att hembygdsgårdens väggar genljuder av musik. Görans Olofssons barnbarns barn Ol-Ersa gifte sig med Anna-Katarina ”Anka” Jönsdotter (1847-1940), och fick åtta barn. Det var en mycket musikalisk familj. Fadern och fem av sönerna spelade fiol, sonen Lars spelade mandolin och dottern Katarina spelade gitarr. Mamma Anna-Katarina trallade och kaukade. (Läs mer på sidan "Tre minnesstenar".)

1894 dog Ol-Ersa och i början av 1900-talet reste fem av sönerna till Canada. De syskon som blev kvar i Sverige flyttade även de hemifrån. Mamma Anka var ensam på gården tills 1920 då sonen Daniel med familj flyttade hem från Winnipeg och övertog Spelmansgården. Så småningom byggde Daniel ett nytt hus på gården, dit familjen flyttade, och den gamla stugan såldes till Föllinge hembygdsförening.

Det hänger ett kyrkskåp på väggen i Anka-stugan, det är skänkt av Torsten Föllinger. Han minndes skåpet från sin barndom, när huset fortfarande stod kvar på Slätten och hans farmor Anka levde. Torsten Föllinger har också skänkt en bild av sin farmor som han tecknade vid 15-års ålder, vid ett av sina besök i Föllinge. Familjerna efter Katarina och Jonas Nilsson i Föllinge har skänkt ett tråg som hänger på väggen i Anka-stugan. Tråget är målat av Hans Orsa från Raftälven och är en bild av Slättgården med Anka-stugan.


Fotografi från flytten av Storstugan

Privatpersoner och andra föreningar har möjlighet att hyra Storstugan under sommaren. Det kostar 400 kr per dag för medlemmar och 600 kr per dag för den som inte är medlem.

 

Editerad av: Ingrid Wangerud (2019-02-22 15:14:03)