BAUTASTENSFÄLTET

Chytraeus Vejanus 1598

Halmstadrektorn Herman Chytraeus Vejanus som besökte gravfältet i slutet på 1500-talet skriver:

" En stor hop stora uppresta stenar ses; Jämväl, många dödgravar på samma ställe, kringlagda med små sten, några 20 fot, några 16; några 12 fot långa, och några helt runda; uti hwilka tros gemene Soldater wara begrafne. Men wid vägen är en sten, som med sin längd öfwergår de öfriga, hwilken inbyggarne kalla Wår frue Sten."

Landsbeskrivningen 1729

" är ock i denna Socknen nära Lijby hemman Söder ut ock ett litet stycke ifrån kyrckian månge höge smala Stenar öfwer 200 stycken uti Jorden med ena ändan nedsatte som berättas ock finnes af gambla Historier att ett stort Fält Slag emellan Swerige ock Dannemarck har här i forna tider stådt ock en konung af Dannemarck benembd Kong Frode då är blefwen slagen, hwaraf den Störste stenen pas 12 alr längd som således kallat warit Frode Sten som nu nylig är kullfallen ock i jorden afbruten ock alla de andre står uppe"

Jacob Richardson 1752

"Söder från kyrkan en liten 1/8 mil, dels nedanför, dels på bräckans afhåll, ser man en myckenhet av upresta stenar, som föreställa likasom afhuggne och förtorkade trädstammar i en skog"

"Tab IVutvisar dessa stenar; men icke alla, medan omöjeligt war få dem tilsammans på ritningen stälta under en ögnasyn"

Rhichardsson 1752 uppger att bönderna kallar den "än i dag  Frue sten." Men anser att det är dialektens ord för Frode

Från Dannemarks Rikes Härlighet

Om namnet Fruesten berättas här:
"desse stenar för otänkeliga år skola wara uprättade til ewig åminnelse om den seger, som fordom, efter almän sägn, en af Danska Rikets Jungfrur eller Sköldmör skal wunnit, då hon sielf derwid skal blifwit slagen på et ställe inom gärdet, hwar nu en alla de andra i storlek och högd öfvergående, lång, och smal sten är uprest och wises"

S P Bexell 1816

" 120 uti samlad massa uppreste bautastenar hwilka likasom föreställa de stupade Kämparnas wålnader"
 Bexell nämner namnet Frode-stenen och omnämner ett "fornqwäde utur hwilket  Allmogen i trakten upprepar: Emellan Tom och Lida (Li) der måste Kong Frode bida." Vid Bexells besök hade stenen legat kullfallen i nära ett århundrade. På Bexells uppmaning så samlades dock "en mängd allmoge i trakten"och lät resa stenen. Detta skedde den 18 juli 1816.  " Uti högen under stenen fanns en lerurna och uti denna kol och brända ben, ibland hwilka utmärkte sig en bränd människotand av ovanlig storlek"

J.Seurin 1844

" Derifrån togs vägen åt Fjärås kyrka och öfver den så kallade Bräckan med sina många (öfver 50) bautastenar till minne af det slag, der danska konungen Frode skall hafva lidit nederlag."

Karl XV 1865

År 1865 besökte Karl XV gravfältet tillsammans med en skara människor. Då hade stenen åter ramlat omkull. Kungen steg upp på en sten och sade : "Här har mycket ädelt blod flutit, oss höves att hedra det" Uppmaningen resulterade i att flera av stenarna restes, bland dessa Frodestenen.

Lindälv 1918

" På min karta från 1918 upptogs 103 stenar. Dessutom iaktogs några stenar i gärdesgården och liggande stenar som möjligen hört till gravfältet."

Fornminnesinventeringen 1965

Består av 4 högar, ca 26 runda stensättningar, ca 13 skeppssättningar och ca 127 resta stenar (varav ca 15 osäkra)
Högarna: 8-10 m i diam och 0,8-1,3 m höga
Stensättningarna: 3-10 m i diam och 0,2-0,4 m höga
Skeppssättningarna ( snarare spetsovala stensättningar): 8x2 m till 18x3,5 m
Resta stenar: 0,2-4,7 m höga flera osäkra och sekundärt resta. Stora delar av de centrala och södra delarna är skadade av ytlig grustäkt.

KVARNSTENSFYDEN

1911 uppmärksammades små runda kvarnstenar ibland kolblandad jord, 4 st löpare (överstenar) inlämnades till Gbg museum. Diametern var c:a 40 cm. 1913 hittades ytterligare 6 st stenar varav 5st i fragment. 3 av stenarna hade ingen slipyta utan verkade vara obegagnade.  På Ligravfältet hittades 4 st fragment i röset till en brandgrav från vikingatiden.  

 Liknande kvarnstensfynd har gjorts i Rolfstorp och i Ekehögen i Onsala. Utanför Halland finns fynd från Uppåkra i Skåne och Bastrup i Danmark daterade till 400-500 talet. I det berömda Osebergsskeppet i Norge från 800-talet hittades en kvarn som också var lik Fjäråskvarnarna.(Vår Bygd 1978, Lindälv 1967). Någon säker datering kan ej göras av Fjäråsfynden.Vid Brattås på Annabo 1:2 har man funnit rester efter kvarnstenstillverkning. Här finns inte bara massor av mer eller mindre bearbetade kvarnstenar och avslag från tillverkningen. I berget finns märken efter gamla stenbrott. (Vår Bygd 1978).

SMEDJAN

Arbetsbild från G. Sarauws undersökning 1913. foto G. Sarauws.

År 1913 grävde G Sarauw ut en boplatslämning på Bräckans västsluttning i samband med den då pågående grustäkten. De viktigaste fynden utgjordes av : del av en husbotten 6x10 m, en plåtsax 25 cm lång, ett hammarhuvud med del av träskaft, 5 st brynen av skiffer, knivar, beslag, spikar, söm, nitar, järn, en liten ring av brons och ca 200 bitar av andra bronsföremål. Även små rester av tyg, skinn, läder, växter, trä, träkål och kålade sädeskorn noterades.
Nära utgrävningen gjorde T J Arne 1914 en undersökning av ett kulturlager där bl a krukskärvor, spikar, bronsbleck, troligen fragment till dosa, hake till kistlås av järn, järnslagg, flintskrapa och flintskärvor hittades.
År 1918 inkom till Gbg museum ett helt lerkärl, beslag till kista av trä, spikar eller nitnaglar av järn med trärester och bitar av trasigt lerkärl som framkommit i skaktväggen strax öster om Sarauws utgrävning.

YTTERLIGARE NÅGRA FORNLÄMNINGAR

Boplatslämningar

Ungefär 100 m SO om smedjan gjordes 1925 en utgrävning i ett kulturlager  bestående av ett 10 cm tjockt kolblandat jordlager med inblandning av bränd lera och skörbrända stenar. Bland fynden kan nämnas: krukskärvor, ett par flintkärnor med några avslag och 5 bitar järnbeslag med vidsittande trärester.Omkring 120 m norr om ovanstående och 35-40 m väster om vägen på    åskrönet företog    Åke Fredsjö 1957 en utgrävning då förekomst av skörbränd sten hade rapporterats. Stensamlingen var rund och 1,8 m i diameter och hade en tjocklek av 30 cm. I ytterkanterna låg ett 30-tal lerkliningsstycken, rester av en stor lertrissa och ett par lerskärvor av ett grovt svartgrått gods utan dekor, "närmast av vikingatidskaraktär".Något mer än 200 m NV om ovanstående vid grustagets norra ände undersöktes 1948 ett kulturlager med skörbränd sten i svart jord. Inga särskilda fynd  gjordes.

Brandgravar

Ett område ca 100 m NO om "Smedjan" och ca 50 m öster om vägen grävde Åke Fredsjö 1945 ut 7 st brandgravar som framkommit vid täktverksamheten. Gravarna var ca 1 m breda och 1/2 m djupa. Bland fynden fanns : nästan förstörda rester av kvinnosmycken, samt smälta bitar av glasbägare i två schatteringar av blått. En av urnorna var ornerad med intryck sicksacklinjer och drejränder. Gravarna härrör troligen från vikingatiden. I närheten av en av gravarna fann Olga Lindälv ett silvermynt i matjordslagret. Det var en engelsk penny från Henrik III, slagen i Canterbury av myntmästaren Johan 1251-53.