Midsommarfirande med förhinder


Midsommarfirande med förhinder.

Av Inger Ljunggren

Människor har sedan urminnes tid firat eller högtidlighållit sommarsolståndet. Ursprunget till firandet i de nordiska länderna är förkristet men för att stävja de hedniska traditionerna valde kyrkan att lägga firandet av Johannes Döparens födelse vid samma tid. I Sverige firades midsommar tidigt genom att man lövade, ”majade”, sina hem. Seden med majstång eller midsommarstång lär ursprungligen ha kommit från Tyskland. Många av de äldsta beläggen för midsommarfirande med majstång i Sverige förekommer på 1500- och 1600-talen och då i form av förbud mot firandet – inte mot majstången i sig själv utan för festandet och fylleriet.

Till skillnad från i Sverige firas Sankt Hans aften i Danmark och Norge genom att man tänder bål men i Danmark förekom förr även midsommarstång.

Trots att Halland 1686 inte så länge varit svenskt fanns i Falkenberg seden att resa en majstång (majträd) i varje fall på 1680-talet och platsen där man reste den var stadens torg, kallat Gåsatorgetstrax söder om kyrkan och kyrkogården. Även i Falkenberg har överheten irriterat sig på festandet vid midsommar och på rådstugan den 6 juni 1686 blir falkenbergarna uppläxade och får ett säkerligen ovälkommet förbud:

Kämnären å ämbetets vägnar gav menige borgerskapet tillkänna att såsom förnimmes här uti staden på torget vid midsommardagen oppsättes ett majträd som här inne uti friheten  är mera till förargelse än till platsen i det att där hos och omkring sig ihop samlar ej allenast av ungdomar utan jämväl de gamla, mesta och största parten av stadens menighet, varest man i några nätter bortåt ifrån afton och till morgon, intet annat hör och förnimmer än som drick och spel, svärjande och bannande, springande och dansande så att där avhöres ett stort dunder och buller, varav Gud den allre högste ingen ära eller behag haver, utan storligen över slikt må vredgas och förtörnas. Fördenskull slikt att avskaffa och mera för hän på Guds stora misshag och förtörnelse över slikt väsende än på människans egen lust och ogudaktige självsvåld, så ock i regard och hänseende, att uti en privilegierad köpstad varav Kungl Maj:ts allernådigaste Privilegier och Placater in Archivo belägne äro och på torget som rådhuset tillförne stått och än bör att stå, vilken plats Kungl Maj:t tillhörer och ingen borgare, måste sådant Canalieria stygga Excesser intet företagas eller opprättas. Liggandes ock kyrkan, som är Guds tempel och kyrkogården, som är Guds åker där jämte som för slika påviske och hedniske lämningar borde vara förskonte, och är intet under att för sådant och mera slikt, Gud låter fisken försvinna utur älv och strand, köld och oväder regera naturen. Gud give det lekamliga brödet skall icke förbrinna och försvinna och bliver det alldeles förbjudet här inne på stadens torg oppsättas under tillbörligt straff och böter men vill någon sätta majträd hos sin egendom skall stå fritt.

Det är lättare att förstå överhetens hot om Guds vrede och straff om man känner till att vintern 1683-1684 varit den kallaste i mannaminne och våren sen och torr vilket ledde till brist på utsäde 1685 och stor hungersnöd. Från och med mitten av 1680-talet slog också sillfisket fel och eftersom fisket tidigare varit en god inkomstkälla var situationen för falkenbergarna allt annat än ljus. Man kunde tycka att de skulle behövt en midsommarfest för att glömma allt elände men så såg verkligen inte kyrkan och överheten det! Säkerligen har tillkännagivandet på rådstugan också lästs upp i kyrkan beledsagat av en lämplig straffpredikan.

Det är tveksamt om förbudet mot majträd alls fick någon effekt och seden att resa majstång på Gåsatorget tycks ha levat kvar länge. Enligt historikern Anders Ljung gjorde sedermera osämjan mellan den övre delen av staden och den nedre (Överbyn respektive Nederbyn) att man så småningom reste två majstänger, Nederbyn en på Gåsatorget och Överbyn en på Vallarna.

Stadens torg kallades för Gåsatorget eftersom det i södra hörnet fanns en sänka som vattenfylldes vid regn och blev tillhåll för gåsflockarna. På torget fanns tidigare också rådstugan men denna hade blivit så förfallen att den togs ner 1673 och hade i mitten på 1680-talet fortfarande inte byggts upp igen.

1683-1703 hade Falkenberg ingen borgmästare och inte rätt att befatta sig med grövre brott. Stadens domstol hette kämnärsrätt och fick endast döma i smärre förseelser och den tidigare borgmästaren skulle heta justitiekämnär. Kämnär 1686 var Antonius Tönnis Lubinus.

Förbudet mot majträd är hämtat ur Rådstugurättens protokoll 1682-1695, AIa:2. Övriga faktauppgifter är hämtade från Anders Ljung: Ur Falkenbergs stads historia, Sven Larsson: När hallänningarna blev svenskar, Oscar Bjurling: Falkenbergs Sparbank – Minnesskrift samt Nordisk Familjebok.

Förening:

Falkenbergs Kultur & Hembygdsförening

Ändrad av: Falkenbergs Kultur & Hembygdsförening (2019-01-06 17:59:46) Kontakta föreningen
Skapad av: Falkenbergs Kultur & Hembygdsförening (2012-06-13 12:35:55) Kontakta föreningen