Essingeöarnas Hembygdsförening

Stora Essingens sista sommarstuga

 

Barbro lämnar aldrig innerstan. Hon bor i Vasastan och har sin sommarstuga på Stora Essingen. Foto: Erik Simander

”Det här är min barndom”

Barbro Lundqvist, 80, är en helt unik Stockholmare. Hon äger nämligen den enda sommarstugan innanför tullarna. Vi åkte dit och hälsade på.
Publicerad 08:00, 7 okt 2017 Vårt Kungsholmen

Det var Sveriges Radio P1:s (länk till SR) reporter Anders Diamant som först uppmärksammade Barbro och stugan vid Stora Essingens strand.

Barbro kan inte minnas att inte vara i stugan på Stora Essingen om sommaren. Och det är inte så konstigt. Hennes far köpte den nämligen 1912, långt innan hon själv föddes. Då som nu användes den som fritidshus om sommaren. 1906 då huset byggdes var det ett i mängden av nya sommarhus på den tills dess i stort sett obebodda ön. Någon bro till Stora Essingen fick man inte förrän 1928.

Ingen trädgårdsarbetare

2017 sticker Barbros stuga ut bland nyrenoverade hus som Stockholmare köpt för mångmiljonbelopp och bor i året runt. Själv bor hon i sin sommarstuga från maj till i början av oktober då hon flyttar tillbaka till Vasastan där hon har en lägenhet. Just nu är hon inne i den flyttperioden.

Jag får ta det bit för bit och med att jag inte har någon bil. Det blir att bära med sig vad jag kan varje gång jag är här, säger Barbro Lundqvist.

Det är inte helt lätt att hitta till stugan då den är helt omgiven av prunkande växtlighet där den ligger intill Stora Essingens strand. Trädgården är dessutom vildvuxen. Barbro är inte typen som arbetar ihjäl sig i trädgården.

  • Min far var väldigt noggrann med att klippa gräs och hålla efter, men en dag kände jag att jag inte orkade hålla på. Det är backigt och stenigt i trädgården, säger Barbro Lundkvist och visar spår i trädgården efter att hon nyligen haft besök av en utter.

Barbro läser en bok inne i sommarstugan. Foto: Erik Simander

Gör ingenting

När hon är i stugan gör hon enligt egen utsago ”ingenting” på grund av att hon är ”väldigt lat”. Men en hel del vänner brukar komma förbi och umgås och ibland lyssna på hög musik. Klagomålen från grannarnas har dock uteblivit, trots musiken och att stugan sticker ut rejält i närmiljön med sin spartanska stil.

En del kanske muttrar, men till mig säger de inget. Det som är bra är att många är bortresta på sommaren, så vi går om varandra lite grann. Men de grannar jag känner har jag en jättefin relation till, säger hon.

Stugan saknar både värme och rinnande vatten. Varför hon valt att behålla den så har ett enkelt svar.

Det är sommar för mig. Barndomens sommarlov, som i och för sig kunde vara lite ensamma när kompisarna var på landet.

Vad händer med stugan när du inte finns mer?

Det finns ingen som ärver, så det får jag fundera på. Helst vill jag undvika allmänna arvsfonden.

Johann Bernövall