Electrolux var ett av Lilla Essingens två stora företag. Företaget kom till ön 1908, under namnet Lux och var då en tillverkare av stora fotogengaslampor för utomhusbelysning - för hamnar, tågstationer och dylikt.
År 1919 gick Lux samman med Elektromekaniska AB och bildade Electrolux. Dammsugare började tillverkas på Lilla Essingen redan 1912 och kom att bli en stora huvudprodukt att producerades fram till 1967 på ön. Vid ett besök på fabriken på 60-talet  berättade flera anställda med stolthet om sitt arbete. Företaget kom alltid att kallas för Lux.

Elvira Holmberg: ”Ja, jag kom till Lux 1924. Det var en god vän till mig som hade börjat där och hon talade om hur mycket pengar hon fick. Försök att skaffa in mig, sa jag. Men jag tyckte att det dröjde så länge. Så jag sprang över till Lux och frågade om det fanns någon utsikt att få börja. Jag har skrivit upp er, sa förman Svensson.
Men så en dag ringde det på telefon. Jag blev glad. När jag kom till "Lindningen" fick jag bara se en massa ansikten som alla tittade på mig. Och jag kände mig som om jag skulle sjunka genom golvet.

På lindningsavdelningen satt en stor skara kvinnor och lindade elmotorer till dammsugare. Elvira berättar: Man satte fast ankaret i en järnställning och så hade man en trådrulle och det var skåror i det där ankaret. Ja, så skulle man räkna. Det var 48 varv och det var finare tråd och grövre tråd. En del var bara 32 varv. Men när man skulle räkna till 48, ja då kanhända någon började prata. Om man då hade hunnit räkna till ungefär 35, ja, då glömde man bort var man var i räkningen. Då måste man börja om på ny kula. Man var väldigt rädd för att det skulle bli fel. Då fick man avdrag. Det var emellertid väldigt lätta ankare att linda. Bara tre varv på ena ankaret och fyra på det andra. Och så hade också vi fått maskiner under tiden.

Vad kunde man tjäna: ja, det var ju så, att ena veckan kanhända vi kunde få timpenning och det var ungefär 28 kronor. Men om vi fick ut en order, det kunde dröja 14 dar, då kanhända man fick någonting på 120 kronor. Då var man lycklig, för det var mycket på den tiden. Och därför gick många då ut på stan och berättade att de tjänade så och så mycket vid Lux.”'

Arne Lundberg: ”Ja, nog har man minnen från Lux alltid. Jag började den 25 juli 1925. På den tiden måste man bli rekommenderad in på Lux. Det var fri söndag och halva lördag. Jag kom in i pressarverkstan. Då var det inte så stora anläggningar som senare. Det var bara en panna där som eldades för hand. Så småningom fick jag börja stämpla dammsugaren Zäta 25 och en del annat. Jag vill minnas att jag hade någonting på 60-65 öre i timmen. Det tyckte jag var väldigt mycket. När jag sen kom till "Lindningen" vill jag minnas att vi gick upp till 1:20 på ackord. Och det var den finaste avdelningen då. Och dit kom alla på studiebesök.

Där var Axel Wenner-Gren med sin fru och där var prinsen av Wales (vid ett besök i oktober 1932). Han stod lite snett vid sidan om där jag satt och såg så liten och obetydlig ut, att jag måste skratta.”

Lindningen av dammsugarnas elmotorer utfördes till största delen av kvinnlig arbetskraft. Foto 1928, Electrolux.

Läs mer om Luxfabriken i vår välfyllda bok om Lilla Essingens historia! - Lilla Essingen från sommarö via industriort till attraktiv sjöstad. Finns att köpa hos ICA Essingen, Lilla Mamsens bageri (bägge på Lilla Essingen) och Salong Kassar (på Stora Essingen). eller genom Hembygdsföreningen - maila till: [email protected]

Kul, spännande och informativ läsning!