Livet på Brogatan - Zäta Zettergren minns 80-talet..

1985 flyttade jag från Skaraborgs län till Stockholm och Lilla Essingen, 22 år gammal. Flyttade in i min farmors lägenhet på Essinge Brogata 13. I porten intill, nummer 15, fanns en liten kvartersbutik där jag började handla och där jag till min förvåning och glädje blev betrodd med kredit. Butiken hette då Maqbools Livs.

1986 togs butiken över av en snubbe på dryga 20 som hette Tomas och butiken blev följaktligen Tomas Livs.

Tomas                                    Butiken

Tomas och jag blev snart kompisar och han började låta mig jobba i butiken ibland. Först på skoj, sedan mera seriöst.

Zäta i kassan

När han ville testa annat 1987 blev det att jag arrenderade butiken av honom, den fick då heta Björns Livs. Efter ett år lämnade jag över butiken till Tomas igen men fortsatte att jobba extra åt honom. Tomas sålde sedan till ännu en yngling; Velibor. Om jag minns rätt var Velibor den sista att driva kvartersbutik i lokalen, därefter blev den smörgåskafé (tror jag). Nu är där sedan länge frisersalong.

När jag arbetade i butiken var det generationsskifte på ön. Fortfarande fanns det många gamla kvar som bott där sedan ön bebyggdes på 1930-talet, i arbetarbostäder för de anställda på Electrolux. Samtidigt som det kom många i 20-25-årsåldern och blandade upp. Jag älskade att prata med de gamla om Essingen förr och få höra alla historier om livet på ön, om dess original och förstås allt skvaller av olika slag som åldringarna hade om varandra.

Här följer några berättelser från min tid på Lilla Essingen med rubrikerna Rita, Anna Dunder, Essinge Brogata 15, Sverre, Örnis, Harry Martin, Folkabussen.
Klicka på pluset i menyn till vänster under rubriken Livet på Brogatan på 80-talet för att se alla rubriker.