Uplandskubben - ett unikt bröd



Det är inte säkert att alla svenskar för 50-60 år sedan kände till det unika brödet Uplandskubben. Men att Lilla Essingeborna gjorde det och väldigt gärna åt det, det är helt säkert. Här bakgrunden till något unikt.

Text: Lars Wyke

När man talar med äldre personer som bott på Lillan kommer ofta ”Uplandskubben” upp i deras minnen. Det var ett bageri vars butik låg på Essinge Brogata 10, där gatan gör en liten krök i backen. Själva bakprocessen gjordes i källarplanen till gatans nummer 14 och 10 och som hade lastramp på baksidan ut mot nuvarande Josefinavägen. Man minns bröddoften, bageriets firmamärke med Upplands landskapsvapen och de karakteristiska skåpbilarna. Slutligen, inte minst, minns man den speciella kavring som bakades där och som många kunde köpa i sin brödbutik i hela Stockholmsområdet.

Image

Företagets VD under åren 1945 till 1969 var Bo Sundblad. Han är kanske mest känd som visdiktare och vissångare. Många har som barn hört Bo Sundblad sjunga ”Klas Klättermus” och ”Rövarna i Kamomilla stad” och kanske som vuxna sjungit med i ”I Lissabon där dansa de” (med musik av Sundblad och text av Erik Axel Karlfeldt). Han var ordförande i samfundet Visans Vänner 1972–2005. Bo med familj bodde på Storan, Stenshällsvägen10. Sundblad föddes 1913 och avled 2005.
Bo Sundblads mormor, med rötter i Gimo i Uppland, bakade upplandskubbar hemma i köket och Bo fick med sig smörgåsar till skolan. Lärare, skolkamrater och deras föräldrar fick smak på det goda brödet och Bo började ta med sig bröd till skolan för försäljning. Så började det.
Bo Sundblads föräldrar såg affärsidén i detta unika bröd och startade tillverkning i lite större skala. År 1926 startade de en industriell bakning, från 1932 i det nybyggda huset på Lillan. Företagsnamnet blev Uplandskubben AB och i firmamärket stod det Uplandskubben. Kanske ville man med den äldre stavningen av landskapsnamnet med bara ett ”p” ge intryck av gammal tradition.
När produktionen av Uplandskubb i bageriet på Lillan var som störst arbetade ett tjugotal personer där. Man tillverkade förutom brödet även maränger och marängbottnar. Företaget blev också grossist för danska kex.
Efterfrågan på företagets produkter växte och lokalen på Lillan räckte inte till. I början på 60-talet utökades verksamheten i större lokaler i Malmköping. Där kom man senare också att baka småkakor.

Fortsättningen finns i vår nya bok: Lilla Essingen - från sommarö via industriort till attraktiv sjöstad.

 

Editerad av: John-Olov Sidén (2020-11-30 17:26:05)