Text:  Jahn Charleville:

Flera ”genier” har varit verksamma på Lillan. En av de tidigaste hade det alldagliga namnet Andersson. Han var en svensk Noa. Han konstruerade båtar/fartyg, men aldrig någon ark. Han blev vida känd och uppskattad. Några dåtida pressnotiser förstärker verkligheten. – Vem minns honom i dag? Hans livsgärning är värd att berättas.

Under mitten av 1800-talet rådde högkonjunktur i Europa. Denna påverkade Sverige positivt och gav goda sysselsättningsmöjligheter – främst för skeppsbyggeriet och segelfarten. Förutom goda år för äldre varv växte nya träskeppsvarv upp. Tillkomsten av ett varvsbolag på Lillan skall ses mot denna bakgrund. Den 1 april 1849 bildades Essingevarvet (Essinge Warf Bolag). Det drevs som ett aktiebolag och leddes av "constructören" Johan Fredrik Andersson. Han var född 1816 och hade växt upp i kvarteren invid nuvarande Nybroviken. Familjen levde under knappa förhållanden – begåvningen var Johan Fredriks rikedom. Denna gjorde honom som 33-åring till Essingevarvets disponent och skeppsbyggnadsmästare.

Johan Fredrik var i stort sett en självlärd man, men mycket driftig. Flera patentsökningar finns registrerade i hans namn. Efter diverse anställningar vid olika varv i landet hamnade Andersson 1833 vid Flottans varv. Där fick han undervisning i bland annat matematik (blev en dåtida "EPA-ingenjör") och där grundlades en livslång vänskap med den senare kände marinmålaren P V Cedergren. Vändpunkten i Johan Fredriks liv kom alltså 1849. Essingevarvet var ett litet, kombinerat nybyggnads- och reparationsvarv. Som mest sysselsattes 50 arbetare.

Exakt var på Lillan varvet var beläget är inte helt tillfredsställande utrett. Av tecknade bilder att döma kan det antas att varvet låg invid Arkviken, inte så långt från dagens Luxbryggan och i nuvarande Luxparken. Ett träsnitt i Fredmans epistlars utgåva 1861 visar till vänster på bilden ett större skepp på stapelbädden med stöttor:

Någon kartskiss över varvsanläggningen inklusive byggnader och slip har inte hembygdsföreningen lyckats finna. Men efter tips från Stockholmskännaren Kerold Klang, har författaren lyckats hitta två rekorderliga ”järnhandtag” av mycket gammalt datum. De sitter bergfast förankrade och gömda i Klockarbergets brantkantiga sluttning bland vresig sly och argsinta nyponbuskar ned mot del av lekplats i nya Luxparken. Dessa ”förtöjningshandtag” (?) kan antas haft viss funktion vid varvet och/eller skeppen.

Det stora "lyftet" kom med den senare riksbekanta kappseglingsskonerten "Sverige". Hon löpte av stapeln den 19 juni 1852 och sjösättningen blev lyckad. Enligt Aftonbladet i vackert sommarväder och med många åskådare. Folk hade samlats på Lillans och Mariebergs höjder. Och i sundet mellan ”lillön” och fastlandet guppade en flottilj av rodd- och segelbåtar. Man höll tal och klingade i glas. Fackmännen gav sitt oförbehållsamma erkännande till skapelsen och prestationen.

Fortsättningen finns i vår nya bok: Lilla Essingen - från sommarö via industriort till attraktiv sjöstad.
Läs om utmaningar, tidningsartiklar, bildningscirkel, kolera, fest på Piperska muren och Hasse Alfredson!! 
Den innehållsrika boken finns på ICA Essingen, Lilla Mamsens bageri och Salong Kassar.

 Johan Fredrik Andersson